Svartvitt-panelen sammanfattar säsongen 2019: Del 1
En lång säsong är över och med några dagars vila så kan vi ta en titt tillbaka på en säsong fylld av höjder och dalar. Först ut att sammanfatta säsongen är David Flatbacke-Karlsson, Marcus Folkö Müntzing och Kenny Tunmats
Vilken match från årets säsong var den bästa?
David: Spelmässigt var nog hemmamötet med IFK Göteborg det klart bästa, men det grämde mig ändå en hel del att det "bara" blev en poäng trots fina upphämtningen och kvitteringen med matchens sista spark. Givetvis smäller även 2–1-segern över AIK efter Filip Rogic underbara mål på övertid högt. Även väldigt fina minnen från bortasegrarna mot GIF Sundsvall, IFK Göteborg, Helsingborg och Sirius.
Marcus: Ska jag vara fullständigt ärlig så vet jag inte riktigt om vi gjorde någon fullt ut fläckfri insatts på hela säsongen. Det fanns delar och sekvenser i matcher som var extremt bra samtidigt som andra delar och sekvenser var betydligt sämre, för att inte säga riktigt dåliga. Kanske symboliserar och sammanfattar det vår säsong rätt bra. En samling varierande insatser.
Ska jag ändå välja ut några av dessa så tänker jag på vinsten hemma mot AIK i april. Vi hade inlett med två förluster och en oavgjord och spelet såg inte bra ut och halva laget gick mer eller mindre skadade eller var inte i form. Inte heller den matchen var särskilt mycket att skriva hem om, men vi gjorde trots det två mål mot AIKs ett och vann matchen. När dessutom avgörandet kom på övertid och genom så kallad "Rogic-time" hade euforin inte många gränser. Smaken i munnen hade makalöst god segersötma.
Jag tänker också på bortamatchen mot Sundsvall i maj som kanske var en av årets bäst genomförda matcher rent taktiskt och när dessutom nye guldkalven Jake Larsson stod för två mål sticker också den segern ut i mitt protokoll.
Jag missar säkert några matcher här nu, men nästa nedslag som jag tar med mig från årets säsong är segern borta mot Sirius. Det bortaföljet! De målen från Carlos! De tre poängen! Den bussresan hem var verkligen inte deppig.
Kenny: Matchen hemma mot Gnaget var rätt trevlig, likaså Helsingborg borta.
Vilken match gav dig mardrömmar efteråt?
David: Egentligen alla möten med Stockholmslagen, minus segern över AIK på hemmaplan, och den jättesura 0–5-förlusten mot Malmö FF på hemmaplan. Även svaga insatser och nederlag på hemmaplan mot Sirius och Helsingborg svider så klart lite extra.
Marcus: Djurgården i hemmapremiären. Det var som att sticka hål på en ballong redan innan den ens fyllts.
Sirius hemma i maj och då var jag inte ens på plats.
Valfri match bland de avslutande fem omgångarna. Visst vi mötte guldjagande lag och så (förutom Elfsborg), men snacka om att en inte blev särskilt peppad inför 2020 efter de knockouterna.
Kenny: Avslutande matchen hemma mot Malmö var ingen rolig historia. Att det inte skulle bli några poäng var väl ganska givet på förhand men den förnedringen vill jag gärna radera från näthinnan.
Vilken spelare var årets utropstecken?
David: Oscar Jansson och Jake Larsson – av olika men ändå väldigt förståeliga skäl. Oscar var fantastisk mellan stolparna och räddade massvis av viktiga poäng åt ÖSK medan Jake verkligen kom från "ingenstans", tog för sig, levererade och etablerade sig på ett imponerande sätt. När gjorde en debuterande 20-åring åtta mål och ledde laget framåt senast? Plus även till Albin Granlund, Kevin Wright och Filip Rogic och Carlos Strandberg och debuterande talanger som Niclas Bergmark, Helmer Andersson och Hussein Ali.
Marcus: Det är svårt att inte nämna Jake Larsson här. Han kom alltså från Hammarbys u19-lag och fick mer eller mindre provspela sig till ett kontrakt med ÖSK och resultatet blev 8 mål och en nominering som årets nykomling. Jake har visserligen mycket kvar att lära och att utveckla, men om han fortsätter på den inslagna vägen blir det kul att se vart hans karriär tar vägen.
Ett annat utropstecken är den om ytterbackar som blir mittbackar. Under året har såväl Martin Lorentzson, Daniel Björnqvist som Albin Granlund fått mer och mer speltid som mittback. Visserligen i en tre-backlinje, men framförallt Granlund har imponerat stort på mig. Här har vi en ytterback som när han kom till ÖSK hade epitetet som finska ligans bästa ytterback och hade tagit en startplats i det finska landslaget. Därefter har skador till viss del saboterat lite av den utvecklingen, men å andra sidan har det medfört att han flyttats inåt banan och att han numera är given som en av tre mittbackar så länge han inte är just skadad. Jag gillar vad jag ser hos Granlund och jag hoppas att han får vara skadefri under nästa säsong. Då har vi nämligen en riktigt spännande spelare att följa.
Ett sista utropstecken kan därtill vara Simon Amin som fick ett stort ansvar när Johan Mårtensson blev skadad och jag tycker att han gjorde det riktigt bra. Tyvärr drogs också Amin med en del skador vilket gjorde att han tappade lite mot slutet och blev utkonkurerad av Yaser Kasim.
Kenny: Måste tyvärr vara tråkig där och svara Jake. Men med en sådan debutsäsong kan jag inte få fram något annat svar.
Vilken spelare var årets frågetecken?
David:Viktor Prodell lyckades inget vidare sett till förväntningarna. Kändes aldrig som om han hittade rätt i ÖSK trots stor kämpaglöd och god moral. Hoppas att han motbevisar mina tvivel nu och att det lossnar 2020. Även besviken över att Agon Mehmeti och Martin Broberg inte lyckades göra större, jämnare avtryck. Det beror ju dock på skador och inte på att spelarna saknar kvaliteter.
Marcus: Agon Mehmeti och Viktor Prodell. Visst, en anfallare kan bidra på olika sätt i bland annat uppspelsfasen eller i den defensiva pressen och behöver inte alltid vara den som petar in alla målen, men en anfallare bedöms rätt ofta på just hur många mål som han gjort. Mehmeti gjorde två. Prodell gjorde två. Det finns självklart flera olika förklaringar och det behöver alltid få finnas utrymme för oförutsedda situationer och yttre påverkan, men för ÖSKs del är vi så enormt beroende av att mer eller mindre alla våra värvningar åtminstone faller hyggligt väl ut. Nu fick vi in Carlos Strandberg i sista sekunden och det tror jag blev livsavgörande för ÖSKs säsong. Utan hans 11 mål hade vi haft en betydligt svårare väg att vandra jämfört med så som det nu blev.
Kenny: Sim sala bim, Yaser Kasim! Han var stundtals lika briljant som han var naiv och hetsig.
Vad behöver vi göra inför nästa säsong?
David: Det gäller att fortsätta att ge de unga chansen, att bygga vidare på den rätt stabila grund som redan finns och att göra ett par riktigt bra nyförvärv. Det handlar om att hitta en större jämnhet, att ha en skadefriare trupp och att prestera på en hög nivå under längre perioder av matcherna. Sedan skulle jag vilja se att defensiven sitter bättre och att det inte släpps in lika många mål på fasta situationer. Det har varit ett problem i flera säsonger nu.
Marcus: Vi behöver få kontinuitet i startelvan. Inte så att det är samma elva som startar varje match och att alla, likt Samuel Wowoah på sin tid, är självskrivna redan innan träningarna startar. Men vi har knappast råd med att behöva genomföra byten i backlinjen på grund av skada i match efter match när vi kanske istället hade behövt göra ett offensivt byte. Vi behöver få spelare som Martin Broberg och Agon Mehmeti att hålla över en räcka med matcher och inte bara en eller två här och där. Vår trupp är redan idag en bra trupp under förutsättning att alla är skadefria och i relativt gott slag. Som det varit i år har det inte sett ut så och då har det varit svårt för ÖSK att hålla hela linan ut.
Robin Book är redan värvad och kanske kan vi se honom som en ersättare till Filip Rogic eller liknande i en tia-roll, men vi behöver därtill, på ett eller annat sätt, få in en ersättare till Carlos Strandberg. Det kan vara en frisk Agon Mehmeti, men det kan mycket väl också behöva vara någon helt ny. Några har skrivit på vårt forum att Kennedy Igboananike vore en sådan men där håller jag inte med. I ÖSKs sätt att spela behövs en relativt stor och tung pjäs längst fram. En liknande Carlos-typ helt enkelt. En Jan Koller. En Kim Olsen.
Jag tycker också att vi behöver få in ytterligare en mittback. Jag fullkomligt älskar våra unga mittbackar i Arvid Brorsson, Helmer Andersson och ser också att Niclas Bergmark kan spela där, men jag tänker att de unga måste ha någon att luta sig mot. Nu fick Martin Lorentzson inte förlängt kontrakt och därför känns det givet att minst en försvarsspelare måste komma in. Det går rykten om Brages Benjamin Hjertstrand och utan att ha sett allt för mycket av honom så låter det ändå intressant. En tre-backlinje med (en skadefri) Granlund - Almebäck - Hjertstrand kanske inte är så tokig. Å andra sidan får vi nog förvänta oss att varken Granlund eller Almebäck spelar samtliga matcher nästa år och med det sagt kanske ytterligare en försvarare kan behövas i den ekvationen samtidigt som jag inte vill att ÖSK helt ska stoppa möjligheterna för de yngre spelarna från att kunna ta ytterligare kliv nästa säsong.
Kenny: Förstärka med spets i samtliga lagdelar och fortsätta ge förtroende för ungdomarna som lyckades ta steget i år. Samtidigt låna ut spelare som behöver speltid på seniornivå.
Vad tycker du om årets säsong? Vilken var årets höjdpunkt? Vem var årets utropstecken? Kom gärna med dina åsikter nere i kommentarerna!
