Vångavallen, Trelleborg A-plan, 2024-09-13 19:00

Trelleborg - Örebro
2 - 1

Trelleborgs FF - Örebro SK 2-1: När riskminimering orsakar riskmaximering

ÖSK åkte ned till Trelleborg för sin första match efter Axéns återkomst och likt Axéns sista match vid rodret fick alla se hur ÖSK tappade 1-0 till 2-1 i ännu en frustrerande tillställning.

Försök att inte få en panikattack.
Försök att inte få en panikattack.
Försök att inte få en panikattack.
Försök att inte få en panikattack.
Okej, panikattack.

Hur kan man inte få det när ÖSK ligger där de ligger? Blott målskillnad skiljer oss just nu från Gefle bakom oss, två poäng där bakom ligger Oddevold, fyra poäng bakom ligger Sundsvall och på sista plats, med fem poängs marginal, ligger Skövde. Samtliga av dessa lag spelar idag och två av dem kan gå om oss, om det vill sig riktigt illa. Panik.

Hur hamnade vi här då? Ja, det har jag redogjort för många gånger förr men man kan väl summera det genom att peka på det ojämna spelarmaterialet, tränaren och spelidén som går ut på att inte kunna håll boll på offensiv tredjedel eller göra något vettigt med den. En intressant kontrast mot Trelleborg som har ett relativt jämnt spelarmaterial, en erfaren tränare och en tydlig spelidé. Visst är det inget som gör att de aspirerar på någon uppflyttning, så bra är de inte, men tillräckligt bra för en stabil mittenplacering. Igår drabbade dessa "motsatser" samman och visst fick vi se bevis på allt det jag beskrev hos de båda lagen?

Ge oss hopp - Bara för att krossa oss igen
Inför matchen fanns det två stora snackisar i det svartvita lägret. 1. Mittbackssituationen och 2. Lucas Shlimon. Den första uppstod som följd av Modigs avstängning och detta ledde till att vi fick se Bergmark och McCue som mittbacksduo, en duo vi inte fått se sen de tre första matcherna på säsongen. Visserligen de tre första förlusterna också men så dåliga var de inte och det såg inte så dåligt ut heller i början av matchen. Shlimon, som fick chansen att starta en match efter att ha gått utan speltid flera matcher i rad, gjorde också en bra inledning på matchen och vi såg faktiskt rätt vassa ut framåt. Intressant, förvånande, förträffligt till och med. Så pass förträffligt att Yasin skulle ge oss ledningen i den tionde minuten när han fick bollen i mitten av Kroon för att sedan finta sig till ett skottläge och kyligt pricka in 1-0 lågt i den bortre burgaveln. Ett fint mål efter en bra inledning på matchen. Nu var det bara att ösa på.

Det gjorde man inte.

Istället slutade man spela och tappade initiativet. Trelleborg började spela enkelt och skickade in bollar som studsade och for i straffområdet vilket orsakade kaos varje gång det skedde. Kaos som inte är något ett ungt mittbackspar behöver för att prestera men ytterst gynnsamt för hemmalaget som var där och gjorde allt de kunde för att kvittera. Nära kom de ett par gånger, Trelleborg. Salama fick vika in och skjuta två gånger mot Malte, sen var Bohman nära att nicka in 1-1, kort därefter stack Backman upp med en fin boll på Yasin som sånär kunde sätta bollen i tomt nät och direkt efter det hade TFF en boll som dansade på mållinjen. De kröp närmre och närmre och hade det inte varit för en hands så hade TFF haft en kvittering på tilläggstid men icke. Vi gick till paus med 1-1 och ÖSK behövde lista ut hur man skulle ta sig an andra halvlek och börja spela fotboll igen.

Det gjorde man inte.

Trelleborg kopplade ett rejält grepp om halvleken från första början och fortsatte på det inslagna spåret: Slå inlägg. Känslan var att de kröp närmre och närmre för varje inlägg som slogs och kort efter att Malte gjorde en riktigt fin benparad kom målet och vilket skitmål sen. Ett inlägg skarvas precis förbi Kalle och Valgeir och hittar fram till Pierre Larsen som får iväg ett svagt skott med vänstern som ser ut att ta på McCues fot och på ett retfullt sätt tråcklar sin väg över mållinjen bakom Påhlsson. 1-1 i den femtionionde minuten. Kort därefter skulle ÖSK ändå hitta fram med en långboll på Erik Andersson som fick ett bra läge med vänstern men det räddades av Larsen #2 i TFF-målet. Kort därefter var det dags igen när Emmanuel Godwin skickade in ett inlägg i straffområdet, det var högt och väldigt välriktat, eller så var ÖSKs försvarare i kiosken. För bollen hittade fram till Fredrik Martinsson som var så ren som man kan bli i straffområdet. McCue ser att Martinsson håller på att löpa i bakom honom, detsamma bör Bergmark och Björnstad ha gjort som var bakom honom men de hann inte ifatt. Istället går bollen över McCue som i detta fall hamnade i ingenmansland och Bergmark och Björnstad kunde bara titta på hur Martinsson som var 0,5 km/h snabbare än dem nickade in det som skulle bli segermålet. I det här läget kan jag ha skrivit "skjut mig och dumpa mitt lik i ett gruvhål" i redaktionens chattgrupp men jag tänker varken bekräfta eller förneka detta. Om det skulle vara sant så kan ni ju inte säga att det är en oväntad (om en kolsvart) reaktion? Det är så oerhört frustrerande att vara ÖSK-supporter då de konstant hittar nya sätt att göra en besviken. Första halvtimmen såg ju...bra(!)... ut. Sen slutade laget spela helt och hållet. Bollen fastnade konstant innan vi kom fram till den offensiva tredjedelen, så mycket av spelet gick längs kanterna men vi hittade liksom inte fram och Lucas Shlimon såg, inte helt oväntat, lite rostig ut. Och Kalle, stackars Kalle, som inte fick röra bollen fler än typ sju gånger, blev liksom representativ för hur dysfunktionellt vårt anfallsspel var när han, av alla spelare, kände sig tvungen att gå ned i backlinjen för att hjälpa laget att spela upp bollen. En aktion som får mig att tänka att om dessa mittbackar och ytterbackar (styrda av playstation-controllers) inte kan spela sig upp längs gräset, då kanske vi ska slänga ut hjärnan och passningstrianglarna och bara skicka långbollar? Yasin är snabb, han är bevisligen snabb och kan hinna ikapp dem och de vi har längst fram är så pass skickliga att om vi får fast bollen så kan de säkerligen få ut något av det.

Jag kanske ska skriva något om sista delen av matchen och vår anstormning men det hände inget under återstoden och vår anstormning uteblev. Mo Saied böts in och fick ett bra läge med vänstern i straffområdet men stod för årets miss när han rullade den ett par meter utanför. Det roligaste som hände sista minuterna var Malte som gjorde en fin dragning på en TFF-anfallare som siste man men mer än så hände inte. Domaren blåste i visselpipan och konstaterade att Örebro SK har förlorat ännu en bortamatch i superettan.

Matchens bästa spelare:
1. Ahmed Yasin
Spelar med hjärta och det syns, välförtjänt målskytt.

2. Victor Backman
Tyckte han spelade bra under den tid han fick.

3. Kalle Holmberg
Han försöker, det gör han men känns alltmer frustrerad.

Bäst i TFF: Charlie Weberg. Var i vägen för det mesta i TFFs försvar.

Matchfakta
Trelleborgs FF - Örebro SK 2-1 (0-1)
0-1 Ahmed Yasin (ass. Samuel Kroon)
1-1 Pierre Larsen (ass. Charlie Weberg)
2-1 Fredrik Martinsson (ass. Emmanuel Godwin)
Skott på mål: 7-2

Jag har en idé.
Eller nja, det är en lögn - jag har flera. En idé är iallafall att i och med att vi har så svårt att spela på bortaplan så tänker jag att vi monterar ned Behrn Arena-skylten, packar in den i bussen, och ber materialarna montera upp den på arenan vi ska besöka. På detta vis bör spelarna fyllas av det lugn som krävs för att de ska kunna spela fotboll i nittio minuter på bortaplan. En annan idé är att vi utsätter spelarna för hypnos, någon som känner en hypnotisör? Alternativt att vi ger spelarna betablockerare, xanax eller annan ångestdämpande medicin, förutsatt att någon sådan finns kvar i Örebro men jag tror det kommer ta slut om vi forsätter spela som vi gör.
En annan idé är att vi ger Järdler sparken men det är tyvärr för sent. Därför kan vi bara stå ut och ifrågasätta varför han böt ut Backman och Kroon. Efter 1-1 böts de ut och in kom Saied (på en kant) och Hansemon till höger i en trebackslinje. Jag trodde initialt att Hansemon skulle slängs upp på topp som han gjort så många gånger förr med rätt goda resultat men icke. Det rådde kaos i försvaret så Järdler slängde in en till, relativt oerfaren, mittback där och som en brevbomb på posten kom 2-1 direkt efter. Och jag måste bara säga: Jag hatar trebackslinjer, 3-4-3, 3-5-2, med en passion och detta ger mig bara mer bränsle att slänga på den elden. Du KAN INTE spela med en trebackslinje när försvaret består av unga spelare, som knappt har spelat ihop förut, det är ett experiment som är dömt att misslyckas. Visst förstår jag tanken med att riskminimera, rädda poängen, och kanske hoppas att vi får in en spelare som kan hjälpa att mota bort inlägg men det du gör är att bjuda in fler TFF-spelare i straffområdet för mittfältet försvagas och tro på fan att en ytterback hittar en ocean att löpa in på, mitt i förvirringen som råder...

Jag undrar ibland hur det låter i halvtid i bortamatcher, vad säger Järdler egentligen?
"Grabbar, vi ska gå ner på sjubackslinje."
"Va? Vad menar du?"
"Vi måste få till fler passningsoktagoner."
"Hur då? Vad snackar du om?"
"Japp, vi ska spela med arton bollkallar på topp."
"Järdler, ska vi ringa en ambulans?"
"Sju sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai, sköljde sju skjortor i sjön."
"Hjälp."
"Nu går vi ut och kör över dem, jazzhänder!"
"?????"

Okej, något överdrivet snack ändå men resultatet känns detsamma. Ett överdrivet försiktigt, om än förståeligt, tänk gör att vi byter formation och tar ut fel spelare vilket i slutändan biter oss i röven. Ett spel som går ut på att ha rätt positioner i alla lägen och riskminimera gör redan ängsliga spelare med ångest, och tro mig, jag känner igen ångest när jag ser det, mer förvirrade när det de behöver höra är att de ska gå ut och köra.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Keep it simple, stupid.

Skit i denna pseudointellektuella fotboll där vi likt en färglös kameleont försöker anpassa oss hela tiden efter motståndet. Hitta istället en enkel identitet och bemästra den till perfektion. Dessa spelare skulle må bra av att lämna sina huvuden och spela mer med hjärtat för min magkänsla är att det är vad som kommer rädda kvar oss i superettan. Att försöka utmanövrera och uttänka motståndarna som vi har kvar kommer inte att gå men hjärta, det jag att vi har, det har vi sett. Se derbyt mot Degerfors som ett perfekt exempel på detta. Där såg vi laget spela med hjärta och passion och resultatet blev en stark skalp mot vår värsta rival. Tror ni själva att vi kan taktiskt utmanövrera Martin Foyston och Östers IF? Eller ett högt flygande Sandviken? Nej, det tror inte jag heller, vi har inte laget för det. Ett mer erfaret lag kan göra det men med denna saliga mix av spelare tror jag mer på något hjärndött men hjärtefyllt.

Till Järdlers försvar så hade vi högre expected goals och.....
Äh, vem fan bryr sig om xG och sån skit. Vi förlorade, punkt slut.

Glöm den här jävla skitmatchen och ta nya tag, ÖSK. Se på hur dina spelare mår på planen, Järdler. De mår inte bra av detta spel. Släpp lös dem, förenkla spelet och låt dem göra sin grej. "Let them cook" som kidsen säger.
Låt spelarna lyssna på hjärtat och agera därutefter, det kan inte bli sämre än det vi ser nu.