Var passar Collander bäst?
Dennis Collander spelar fotboll som ett outtömligt mobilt kraftverk. Han kan ta in 5 meter på en spelare under en 10-metersrusch. Han attackerar varje back med boll som en örn med sikte på en småfågel. Han smäller på Sebastian Larsson och ger domaren en avhyvling för att han dömer frispark. Han är 18 år och satte nyss vått bläck på ett nytt kontrakt. Frågan är inte om han ska spela. Frågan är inte heller när. Frågan är var.
Om ÖSK:s svaga insats mot Djurgården ska ge ses som en bra signal är det inget snack: Dennis ska ligga som 10:a i hålet mellan två centrala mittfältare och nia, med frihet att röja runt i presspelet, och agera som en allestädes närvarande giftorm när motståndarna försöker etablera anfall, och när vi får bollen få frihet att gå i djupled.
I första halvlek mot Djurgården på Tele2 igår hade ÖSK nästan inget etablerat anfallspel.
"Vi lyckades inte utnyttja deras svagheter på det sätt som vi pratat om. Alla uppställningar har sina svagheter och som Djurgården spelar, men yttrar som ligger högt i pressen, finns det alltid ytor bakom som vi måste hitta för att bygga upp våra anfall men det gjorde vi inte, konstaterade en märkbart besviken Dennis.
Dennis kommenterade också den märkliga incidenten i första halvlek när han gav tillbaka bollen till Djurgården efter att Witry ihärdigt och felaktigt hävdat att han spelat ut bollen på grund av skada, trots att han gjorde det som en brytning när Jake Larsson gick på genombrott. Axel Kjäll var inte imponerad när ÖSK gav tillbaka bollen.
"Jag uppfattade faktiskt inte riktigt vad som hände och vad vårt beslut var, men jag inser nu att vi borde ha spelat på", förklarade Dennis.
En kommunikationsmiss alltså, som var signifikativ för en första halvlek där inte mycket fungerade. Djurgården pressade högt och gav den nya backlinjen stora problem, de flyttade bollen effektivt och ÖSK som kollektiv hade svårt att följa med. Robin Book fick inte till intensiteten i presspelet och Djurgården kunder därför ganska lätt spela sig upp på mittfältet. Framåt fick vi inte till mycket även om Jake såg ganska vass ut till vänster och Agon såg sugen ut och bidrog men några smarta skarvar och löpningar. Men på det hela taget var Bobby Allain det enda positiva utropstecknet i första halvlek, trots två insläppta bollar.
Axel Kjäll justerade i halvtid. Bleke Book ut, trygge Nordin in, Collander upp. Och på bara några minuter hade ÖSK skapat betydligt fler chanser än på hela första halvlek. Inte för att vår speluppbyggnad blev mycket bättre, utan för att vi lyckades pressa Djurgården till bollförluster som gav oss fantastiska målchanser. Collander låg i princip bakom alla dessa, och om Karjalainen hade varit skarpare hade vi där och då kommit ifatt Djurgården.
"Dennis främsta egenskaper är de offensiva, och de såg vi mer av i den rollen han fick i andra halvlek", medhöll Axel utan att vilja avslöja hur Dennis kommer att användas framöver.
För det är det som vi läktarcoacher funderar över nu, när allvaret och cupen börjar nästa helg. Det är inte helt enkelt att räkna ut hur vi ska spela mot Trelleborg, och jag har ingen koll på hur motståndarna spelar, men om vi får anta att Mårtensson nu när Skovgaard är på plats kommer att flyttas upp på mitten, och Kevin Walker nog ändå har en startplats lite vikt åt sig, och kapten Gerzic brinner för att vara med, så vågar jag mig på att gissa på att Collander kommer att starta men inte som en av två centrala mittfältare. Och jag tror att han kommer att göra livet ganska besvärligt för Trelleborgs försvarare.
