Ångest är vår arvedel

Idag vaknade Öster-supportrar upp runt om i landet och världen med en olustig känsla i magen. Personligen så trodde jag att det var idag söndag det skulle avgöras, men det var visst i en annan serie. En serie där Öster spelade i för ett år sen ungefär och blandade friskt i sina insatser. Precis lika friskt som de blandat i år.

Årets insats sett till förening och lag är så klart underkänt, det finns ingen möjlighet att tycka eller känna något annat. Vad som gått snett, ja det finns det nästan lika många åsikter om som det finns supportrar, så det ska jag inte gå in helhjärtat i att diskutera.

Den olustiga känslan i magen har spridit sig till ångest och ilska. Man har en nolltolerans mot allt i allmänhet men Öster och forum i synnerhet. Det skrivs en massa skit, från motståndarfans, idioter och även egna. Men om man koncentrerar sig på de egna, sina egna rödblå bröder och systrar, då är ilskan som en terapi. Ett sätt att få ut allt som samlats i en under säsongens lopp. Visst har man låtit det sippra ut då och då, men hela tiden har jag personligen känt att; nej det är inte över förrens i slutet av oktober, låt oss hoppas att det tar sig samman och blir rätt. Och bra. Och slutar lyckligt.

Tyvärr blev det inte så, Öster försatte sig i en situation där de inte kunde avgöra själva och det blev avgörande under lördagen. Falkenberg och J-Södra slet och spelade till sig tre poäng och då spelar inte Spader Kungs straffmål någon roll. Under året har vi sett spelare blandat och gett, haft urusel inställning blandat med jävlaranamma och kunnande blandat med bedrövlig teknik och spelsinne. Det är nu dags för Öster att sätta sig ner och gå igenom steg för steg och se vilka som vill och ska behållas och vilka som ska gå. Till sin hjälp får de enbart tre punkter av mig att arbeta efter:

• Ledningen som ansvarar för det sportsliga – Oj oj oj, här har det inte varit muntert bland fans och spelare under året. Det har verkat rörigt, oengagerat och felbeslut hela året. Ekonomin är sanerad i Östers IF och det ska styrelsen i allmänhet och Curt Persson i synnerhet ha ett stort tack och cred för och de har inget ansvar för hur det sett ut i år, mer än beslutet av sportchef… Hur det blir med sportchef Håkan Arvidssons vara eller icke-vara står i stjärnorna just nu känns det som, men värvningarna och bristen av värvningar gör att det inte varit ett bra år för Håkan och frågan är om han är rätt man att hitta spelare och ha ordning på kontrakt för att ta Öster tillbaka till elitfotbollen igen. Frågan är om det ens är ekonomiskt försvarbart att ha en person som jobbar som sportchef i div 1.
• Vilka ska/vill/kan/bör spela för Östers IF de kommande 5 åren. Sätt upp en 5 års plan och besluta er för vad som är rimligt att uppnå under denna tid. Givetvis ska Öster ha byggt upp ett nytt lag och haft en satsning som gynnar laget och fotbollen i Kronoberg. Ge spelare 2-3 års kontrakt inför 2008 och förläng ytterligare 2-3 år med dem som räcker till och håller. Hitta rätt spelare och blandning i truppen; vi behöver försvarare med snabbhet, inställning, pondus och teknik för att följa med upp i anfallen när tillfälle ges. Vi behöver mittfältare med glöd, teknik, spelsinne och kunnande som gör att de tre till fem spelare som spelar där, kan styra och kontrollera spelet och skapa på egen hand och inte förlita sig på tur, slump och motståndarnas misstag bara. Vi behöver anfallare som… hittar målet. Något som 2007 års anfallare inte på något sätt lyckades med.
• Den tredje punkten är den som hör ihop med punkt ett och två; hjärta. Vi behöver ett hjärta i hela klubben, förutom kunnande. Vi behöver Bild, Nouri, Fidde G och Wibrån mentalitet i samtliga rum, korridorer och planer i närheten av ÖIF. Det ska andas fotboll i Östers IF och Växjö, det ska finnas en mentalitet som gör att Ljungskile SK spelar Allsvenskan 2008 till exempel. Vi behöver väcka till liv lite av det gamla som rådde i Öster under ”storhetstiden”. Men samtidigt ska vi vara realistiska och ödmjuka inför uppgiften, något som både fans, spelare och förening inte var inför årets Superettan och vi fick betala ett dyrt pris för det.

Tre enkla, självklara, uppenbara och realistiska punkter. Trots det så har Östers IF misslyckats med detta, inte bara i år eller förra året, utan under de senaste tio åren. Nu när vi inte längre är i elitfotbollen, utan är på fotbollens bakgård med glada amatörer och med mycket slit och vilja, så är det dags att svälja all gammal eventuell stolthet och släppa gamla meriter och se sig själv i spegeln och knyta näven i fickan.

Det är hårt jobb som gäller. Från och med idag så hoppas och tror jag förändringens vindar blåser genom Värendvsallen och Östers kansli. Isande, realistiska och uppenbara vindar hugger tag i oss rödblå och vi kan inte annat än huttra till och muttra.

Jag fick frågan igår kväll av en måttligt fotbollsintresserad person: Hur känns det nu?
En fråga som är bespottad i idrottssammanhang och igår kändes den som en kniv i magen som vreds om. Tankarna och svaret gick till en man som föddes i Växjö 1891, 39 år innan vår förening grundades, och hur han senare i livet skulle uttrycka det.

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Vad kommer komma ur ångesten? Jag vet att många kommer ”skita i Öster” nu, det är ett beslut som är enkelt att ta. För enkelt. Jag hoppas och tror att det här kommer att göra att eldsjälar kommer att finnas kvar, både i föreningen och bland fansen. Bland dessa eldsjälar kommer det något bra ur det här och Öster kommer komma tillbaka, vi kommer att hitta hem.

”Framgång föder supportrar, motgångar prövar dem."