We all dream of a team of Freddy Bild
I torsdags fick Fredrik Bild samtalet att han inte får nytt kontrakt med Öster. En 24 årig kärlekshistoria fick sitt slut då.
Okej, åren i IFK Norrköping mellan 1999–2002 glömmer vi nu. Vi fokuserar på de där åren som han hade i Öster. Debuten i allsvenskan mot Västra Frölunda 17 oktober, 1993. En höst, ett årtal och två lag som nu spelar i division 1 södra. Resan har varit lång och konstig, både för Öster och Fredrik. Han är på något sätt Mr Öster fortfarande och jag vet inte vem som är hjärta och röst i Öster 2009 än.
Harry, Peo, Andreas och Fredrik. Där har vi våra Bildar. De som genom årens lopp gett oss SM-guld, cuptitlar, skjutit upp oss i divisioner och varit i många fall ryggrader. Det är generationer av Bild som sammanbinder många Öster-fans generationsmässigt med. Våra farföräldrar minns Harry bäst medan våra föräldrar kanske minns Peo bäst. Vi ”yngre” minns Peos söner bäst, Andreas och Fredrik.
Fredrik har varit med om mycket motgång med Öster med. Varje gång Öster har åkt ut så har det darrat bakåt oftast. Säsongerna då Öster förlorar på skitmål har rösterna höjts om Fredriks vara eller icke vara. Iaf sen 2004 ungefär. Han kämpade på fyra säsonger till. De tre senaste vill han glömma, lika mycket som alla oss andra. Men varje säsong av de fyra senaste så har Bild varit det namnet som man först tänkt på som säsongens bästa spelare. Kanske inte alltid nummer ett, men alltid en av de två bästa tycker jag. Han har visat upp resolut spel och varit straffexecutor flertalet gånger senaste åren. Speeden var väl aldrig styrkan och det gick kanske inte fortare med åren. Men oj vad han sprang in i mitt och många andras Öster-hjärtan!
Hans engagemang slutade aldrig att finnas. Hans hjärta för klubben och känslan av att Öster är hans lag. Det är tungt när ekonomin i division 1 inte tillåter en förlängning av Fredrik, men eftersom Mario Vasilj väljer att stanna hos Öster två år till, trots anbud från Superettan, kan man tänka sig att Öster lade sin budget på Mario för att behålla honom. Fine with me, Mario är en stabil mittback och han och Häll har jag förhoppningar på 2009. Sentimentalitet och idrott går sällan ihop, men när de väl gör det blir det sådär magiskt.
Jag hade velat tacka av Fredrik Bild någon gång i början av oktober 2009 när Öster firar avancemang till Superettan. På någon regnig leråker någonstans på bakgården av svensk fotboll. Se Bild få ”stämpla ut”, med sitt och vårt älskade Öster tillbaka där vi hör hemma.
Nu blir det inte så men jag hoppas och tror på en fin och värdig avtackning av Fredrik ändå och kan bara bocka, buga, lyfta på hatten och sjunga med i East Fronts ramsa We all dream of a team of Freddy Bild. I ett sådant lag finns hjärta, smärta, jävlaranamma och glöd. Allt som jag vill se i Öster i framtiden, även utan Fredrik på planen. Men jag hoppas och tror, när allt har lagt sig, kommer att komma tillbaka i föreningen i någon form.
För du Fredrik Bild, är en hjälte för mig och förtjänar, en något översentimental krönika må hända av mig, men all hyllning du kan få. Vi ser fram emot nya Bildar i Östers herr- och damlag med åren och hoppas att vi tillsammans på läktaren får skrika upp Öster till Superettan igen nästa säsong.
Ett stort tack för allt du gjort för vår förening, Fredrik Bild!
