Tänk att få vara en jo-jo igen
Upp och ner, ner och upp. Så började min kärlek till Öster, laget var ett klassiskt jo-jo lag som blandade säsonger och seriesystem flitigt. Det var himmel och helvete att åka till Värendsvallen med min pappa och farbror men likväl åkte jag de där milen fram och tillbaka. Ibland så var det Mjällby eller Landskrona man fick se som motståndare, ibland IFK Göteborg och Helsingborg. Jag saknar den tiden.
Om tolv dagar är det avspark för Östers del i division 1 södra, hemmamatch mot nedflyttade IF Limhamn Bunkeflo, en match där seger är ett måste för att få grepp om den åtråvärda förstaplatsen direkt? Fan vet med denna serie och fan vet med Öster. Det är det som gör det så härligt ovisst med varje ny säsong när man håller på Växjös rödblå. Du vet aldrig vad du får.
Med nya tränarduon, Ernstsson och Ottosson, har Öster satsat på offensiven även i år, inte så konstigt med två gamla storanfallare kanske. Man har Niclas Moberg, Tomas Petry och Axel Johansson i första hand, tre spelare med potential att dunka in 20 mål var med rätt speltid. Samtidigt har man ett uttalat 4-4-2, detta gör att det känns aningens tryggare än förra säsongen, då man nu förhoppningsvis kommer upp i press och har en tätare och tryggare defensiv.
Men det blir för första gången på länge spel utan Spader Kung. Fredrik Bild fick inget nytt kontrakt och in har man plockat Tobias Häll istället. En spelare som jag bara läst gott om och när man samtidigt lyckades förlänga med Mario Vasilj, som fick lockbud från flera Superettan-klubbar men ändå valde att stanna i Öster, så känner åtminstone jag en stor trygghet för det defensiva. Förhoppningsvis utkristalliseras en klar förste målvakt snart så vi även får den tryggheten i spelet, inte minst vid fasta situationer som minst sagt varit ”flaxande” senaste säsongen.
Sidans egna bloggare, Fredrik Petersson, är ny lagkapten och det är bara att bocka och buga för det valet, ett klokt val på förhand och på något sätt även tryggt. Varför vet jag inte, det kan förstås delvis ha att göra med Fredriks resoluta spel, vinnarskalle på plan och hans härliga bloggande tror jag. Kreativiteten är ett orosmoment, nu kommer vi sakna Jabu, mannen som kom in under hösten och frälste oss med snabbhet och spelförståelse och var nära att på egen hand dra upp Öster i Superettan.
Men årets upplaga av Öster kommer förmodligen inte vara så beroende av denna typ av spel, utan man kommer satsa på en högre press än tidigare och förhoppningsvis ha ett bra kantspel med det 4-4-2 som funkat tillfredställande nog under försäsongen. Med Stefan Karlsson, Alexander Henningsson, Freddy Borg och Neil Hlavaty så finns det gott som spring på kanten och möjlighet att rotera vid behov, samtidigt som Enes blir en fortsatt viktig dammsugare centralt. Vår egna Javier Mascherano och Marcos Senna kan man säga.
”ni hör hemma i jojosegmenten mellan allsvenskan och superettan.”
Så stod på forumet idag. En mening som fick mig att inse att, fan, jag saknar verkligen det också. Senast vi gjorde en bra insats mot ett allsvenskt lag i just Allsvenskan var väl matchen mot Malmö FF, 25 oktober 2006. Tre omgångar återstod och det blev 2-1 efter att Daniel Svensson gjort ledningsmålet i 82 minuten. Med två omgångar kvar efter det levde hoppet, men en Stockholms-duo förstörde drömmarna och efter det blev det nog mest… svart. Kan minnas mindre och kortare segment, men oftast är det bara nattsvart ångest, i bästa Pär Lagerqvist-anda. Ångest är min arvedel och allt det där ni vet.
Snart är vi där igen, 90 minuter ångest en gång i veckan följt av att analysera och blicka framåt. Räkna poäng och möjligheter att ta trepoängare. För Öster, som på nytt är favoriter i serien. Limhamn och Bunkeflo kommer från Superettan och borde kanske vara favoriter, men inget är så svårt att komma till en ny serie, oavsett om man traskar uppåt eller neråt i seriesystemet. Dock spelar man mer på glädje om man gått upp än ner. Vilken är en av få gånger man blir glad skulle jag tro, så här när Beach 2009 knackar på dörren.
Anfall är bästa försvar, så ser det ut som Öster resonerar även i år och förhoppningsvis blir det den utdelning hela Kronobergs-fotbollen går och väntar på. Att det i år är året Öster ska ta steget upp till Superettan igen och göra om sin elitsatsning till det rätta denna gången. Men det är en lång resa på sex månader. Det hinner hända mycket, alldeles för mycket egentligen. Men i år vill jag gå upp. Jag vill blicka framåt och se Öster göra och satsa rätt så vi kan få ett bli ett härligt jo-jo lag till att börja med.
Jag längtar att få se Öster åka jo-jo mellan Allsvenskan och Superettan. Det är så mycket bättre än division 1 södra. Man måste vara i skiten för att inse hur gott det luktar utanför gödselstacken, även om det inte är ett paradis(kan sätta Kalmar här om ni vill) på jorden. Det har vi lärt oss nu. Fans, spelare, ledare, förening och stad.
Snart börjar det igen.
