1930-Bloggen: Det går bra nu

Öster har precis inkasserat sin tredje raka seger efter en 3-0-vinst mot smålandskollegan J-södra, och nu är man utan förlust på de senaste fyra matcherna. Fyra nollor och 9-0 i målskillnad. Livet leker just nu som supporter.

Förra säsongen var det mer eller mindre ett helvete att följa laget som hjärtat dunkar så hårt för. Öster började värva in ett par dyra spelare i Olivier Karekezi och David Vidarsson. Förväntningarna var rätt höga, som oftast kring Öster.. Efter två tränarbyten tog till slut Hans Gren över i ett hopplöst läge för vårt rödblåa gäng. Vad som hände är historia nu.. Men Öster klarade sig, med nöd och näppe kvar i Superettan.

Inför denna säsong har det skett en rad förändringar kring föreningen. Inte nog med att en ny arena står färdig någon gång under sommaren 2012, så har Öster även sedan förra säsongen anlitat Peter ”Kuno” Johansson som sportchef, ändrat lite organisatoriskt och börjat modernisera sin marknadsföring en del, med allt vad det innebär – för att ta några exempel. Denis Velic värvades bland annat in, och sakteligen börjades det andas en strimma optimism hos oss supporters, om än med stor ödmjukhet med tanke på den gångna säsongen.

Sedan värvade Öster tränare Roar Hansen, som hade lyckats så bra under en period på fem år i Skåne och Ängelholm. Och efter att ha bevittnat Östers inledning på säsongen så kan man kort konstatera att Roar Hansen (även Kalle Björklund) har gjort ett jättejobb sedan de tillkom. Skillnaden från förra säsongens Öster är stor, man värvade dock inte in många spelare inför säsongen – men något har hänt och man kan fråga sig vad?

Här är några anledningar till att Öster just nu ligger på en delad tredjepats i tabellen:

Som ovan nämnt har tränare respektive assisterande tränare Roar Hansen och Kalle Björkund stor del i den positiva inledning som Öster nu fått.
Stabiliteten. Spelarna jobbar för varandra över hela planen, det finns en helt annan balans i laget. Denis Velic är viktig och hans återkomst till föreningen har öppnat upp för isländske vikingen David Vidarsson på mittfältet, som gör ett riktigt bra städjobb på mitten.

Freddy x2. Kommentarer i närmast överflödiga. Det räcker med att konsatera att vi just nu har seriens giftaste forwardspar. Sju mål har gjorts från Freddy x2 de senaste tre matcherna.
Bredden. Ja, bredden är väl det som nästan känns mest imponerande på mig hittills. Hur spelare som Patrik Bojent, som förra säsong(erna) har varit skadad och inte kunnat prestera den optimala fotbollen. Men sedan han fick chansen mot Häcken i cupen har han varit mer eller mindre outstanding. Samba Putte är nästan tillbaka i gamla goa tiders form.
Den ungdomliga prägeln på laget. Denna punkten hör definitivt ihop med ovanstående punkt, med tanke på att dessa yngre spelare som tidigare inte fått chansen i Öster nu har fått den. Chanser som de definitivt tagit. Undantaget Nurkic, Zampi och Månz Karlsson så har även 17-årige Emil Krafth varit i närmast strålande under de 10 matcherna han nu avverkat i Östers tröja och superettan. Sedan tänker jag på Karl-Johan Lindbladh född 1992 som gick in som mittback när Mario Vasilj var skadad. ”Kalle” har gjort det mycket bra. Han har väldigt bra spelförståelse och står sällan på fel plats. Det går även att nämna flera i detta sammanhang, och detta gör att Roar Hansen nu har angenäma problem att ta ut en startelva i kommande matcherna. För som jag ser det så är Kalle och Månz exempelvis det bästa mittbackslåset för stunden..

Hur som helst.. En dag som denna svävar man också iväg lite grann, med all rätt. Men för att citera Stig S: "En match i taget" . Det finns dock mycket att skriva om vårt kära rödblåa gäng... En sak är i alla fall säker: alla ska till Vallen på lördag när Roars gamla klubb Ängelholm gästar.

Alltid Öster