Hansens Hörna 11: Vilseföraren
Sommaren 1997 var en katastroffilm. Pernilla Wahlgren var höggravid med det foster som skulle utvecklas till Benjamin Ingrosso. Prinsessan Diana omkom i en bilolycka. Enorma skyfall skapade århundradets översvämningar i östra Tyskland. Och i västra Tyskland kom ett gäng Österfans åkande i en bil och en minibuss.
Det var sista gången Öster var med i Intertotocupen. Werder Bremen på Weserstadion var något ett gäng Österfans ville uppleva. Ett av fansen glömde sitt pass hemma. Han visade sin halsduk för de tyska passkontrollanterna. Han släpptes in i Tyskland.
Bilgänget tog in på ett hotell för att sova.
Minibussgänget tog in på en rastplats vid Autobahn. De satt upp och sov i minibussens säten.
Solstrålarna strömmade in i minibussen på morgonen. Ur minibussens högtalare strömmade Imperiet i ett repetitivt och sammanstrålande flöde. Långt före den tid då Österfansen började sjunga om att ”spela som Napoli ’87” och yla när Jocke Wulff knep bollarna. Det var 19hundra90sju, Österfansen tuggade tuggummi i sina rosenröda matchtröjor och var lyckliga som barn. Känslan av att unna sig gjorde dem till miljonärer. Känslan av att styra dit hjärtat slog gjorde dem till presidenter. Imperiets textrader smälte samman i solen.
Du ska va’ president
Du ska va’ miljonär
Om du fortfarande hör ditt hjärta slå
Ska du finna österns röda ros
Det är vargen du trodde var död
Men barnen är lyckliga nu
19hundra80sju
De tillber sin tuggummigud
19hundra90sju
Väl på plats i Bremen skulle dryckeslagret fyllas vid en butik. Minibussen stod felparkerad på gatan. En rälsbuss kom. Den kom inte fram. I minibussen satt en väldigt ensam och ännu mer svettig förare från Värnamo.
När de andra Österfansen kom ut ur butiken var minibussen borta. Österfansen ryckte på axlarna och laddade för match. Dryck hade de ju. Några timmar senare var det slut på just dryck i minibussens tank. Vilseföraren hade kört varv efter varv i alla tänkbara kombinationer på Bremens gator. Stadsmusikanterna i Bremen hann aldrig gå på lika många.
Alla vägar bar till Weserstadion. Där möttes alla. 16000 Bremenfans, 9 peppade Österfans och en utpumpad vilseförare.
Ett par tyska Österfans anslöt till de svenska på en långsidessektion med ett par tusen stolar. Bremenfansen fyllde en kurva till bredden. En otrolig uppslutning mitt i sommaren för en match av ringa betydelse.
Stämningen var som på vilken allsvensk toppmatch som helst när de grönvita gjorde två mål. Tystnaden lade sig som ett täcke över Bremenkurvan när Andreas Ottosson framför deras ögon plötsligt satte en strumprullare mellan benen på Bremenkeepern. Smeknamnet ”Intertoto-Otto” satt bättre än det redan upptagna ”Mål-Otto”. (Mål-Otto var ju Ulf Ottosson som inledde året hos allsvenska debutanten Ljungskile och avslutade det i Degerfors som blev utsparkade av Öster i den sista omgången. Den matchens första mål gjordes av Intertoto-Otto. Mål-Otto lyckades det året alltså spela i båda de lag som åkte ur Allsvenskan.)
Bremenresan gav mersmak. Österfansen var sugna på att återboka minibussen hos Pe-Ge för att ta sig till den sista gruppspelsmatchen. Den som skulle spelas mot Istanbulspor på den asiatiska sidan av Bosporen.
Öster var redan utslagna medan turkarna behövde en seger. Öster gick upp i ledning med 2-1. Hans Eklund knäckte näsan på en turk. Stämningen var inte som på vilken allsvensk toppmatch som helst när de rödblå gjort två mål. Det var lynchstämning i Istanbulsporkurvan. Öster släppte förbi turkarna till seger med 3-2. Ryktet säger att man självmant lät detta hända för att komma undan helskinnade.
Österfansen kom aldrig till Istanbul. Lika bra var det. De slapp dö på en turkisk läktare för tre poäng i Intertotocupens gruppspel. Och Vilseföraren slapp köra runt runt i en minibuss i Istanbul.
Sommaren blev till höst. När Benjamin Ingrosso var född, prinsessan Diana var begravd och östra Tyskland hade torkat slutade katastroffilmen lyckligt. Ty Intertoto-Ottos gäng hängde kvar i Allsvenskan. Bara en sån sak.
