Hansens Hörna 7: Jojoartisten
Som gosse uppträdde Stig Svensson som jojoartist på Stadshotellet. Han lyfte sedan Östers IF från den lägsta divisionen till den högsta på trettio år. Jojoartisten lämnade över ordförandeklubban när klubben första gången åkt ur en serie. Paradoxalt nog blev Öster ett jojolag först då.
Att försöka täcka hela Stig Svenssons livsgärning i Östers IF i en krönika vore som att försöka täcka över hela Kalmar med ett täcke. Hur man än drar i ändarna är det något man missar att täcka. Således hänvisas för en helhetsbild till Stigs egna memoarer ”En match i taget” och ett briljant porträtt i del 66 av Smålandspostens ”Sportpodden”. Här får ni nöja er med utvalda nedslag och stora penseldrag.
För att ändå ringa in Livsverket känns det vettigt att stämpla in två datum med ofattbara 56 års differens i ett försök att greppa det ogreppbara.
Torsdagen den 16:e mars 1933.
Fredagen den 31:e mars 1989.
Ett maskinskrivet medlemsbevis från 16 mars 1933 kan skådas i bilden ovan denna krönika. En artonårig gosse vid namn Stig Svensson hade hört talas om Östers FF som nyligen bytt namn till Östers IF. Han lockades av ryktet och ansökte om medlemskap. Sällan har en medlemsrekrytering varit av mer avgörande art.
En elakartad knäskada gjorde Stigs spelarkarriär allt för kort. Han bidrog emellertid vid föreningens första serieseger 1937. I den lägsta divisionen. Exakt trettio år innan Öster vann kvalet till den högsta divisionen. Stig ska en gång ha träffat sidlinjen när han slog en straffspark. Hans snedträffar som ledare var lyckligtvis desto färre.
Sin företagsamhet visade Stig tidigt då han arbetade både för sin far som var trävaruhandlare på Öster och som garderobiär på Stadshotellet, extraknäckte som jojoartist på samma nöjesanrättning och drog igång ett gig som var större än allt det där: Östers Idrottsförening.
Utan ambitionen att sätta hans insatser för föreningen i exakt kronologisk ordning på vår resa mot slutdatumet landar vi först vid det historiska skeendet när Stig Svensson införde dagträning. Öster blev först inom svensk fotboll med att avlöna halvproffs. Spelarna lämnade sina arbetsplatser efter lunch för att träna fotboll. Det är oklart när de hade tid att fika på PM.
När Stig dessutom blev först i Sverige med att signera kontrakt med spelarna 1968 fick Malmö FF:s lika legendariske ledare Eric Persson nog och ska ha utbrustit:
-Din lille smålänningajävel..
Det lär även ha varit så att Persson hälften på skämt och hälften på allvar ska ha benämnt Öster ”di röe djävlarna” när fejden om gulden var som störst mellan klubbarna. Journalister ringde inte ogärna upp herrar Svensson eller Persson för citat. Ibland ringde man upp Svensson redan strax efter fem på morgonen eftersom han också hade sin träfirma och kunde föra Östers talan så tidigt på morgonen.
En gång lär en journalist fått höra av en något partisk Stig Svensson att Öster gått miste om 22 straffsparkar 1968. Detta framförde Stig alltså trots att Öster vann guldet.
En annan gång sände ”Mister Öster” sin spelade son Tommy till domaren för att protestera. Tommy - som skulle bli både lagledare i Öster, spelare och tränare utomlands samt bronsvinnande förbundskapten - blev avvisad av domaren men stod på sig:
-Far tyckte i alla fall att det var straff!
Domarens svar:
-Och vad tyckte mor då?
Enligt den legendariske hejaklacksledaren Bernt ”Ambulans-Jonas" Jonasson hävdade Stig Svensson ofta att hans pojkar aldrig var ute på galej utan oftast satt hemma. Trots att Öster fick in bröderna Ravelli i verksamheten.
När Öster blivit allsvenskt för första gången ville Växjö kommun gärna haka på framgångståget. Kommunen föreslog att klubben skulle byta namn till Växjö IF. Stig hade varit med ända sedan tiden då Öster inte var en del av Växjö Stad. På den tiden sågs Östergossarna som de smutsiga kusinerna från landet. På den tiden och långt mycket senare ville ingen inne i staden förknippas med ängagänget Östers IF. Sedan tog ängagänget över staden och hela riket. Stigs svar på förfrågan var därför lika bestämt och kortfattat som klassiskt:
-Ni kan byta namn till Öster!
Brasilianaren Mário Jorge Lobo Zagallo gjorde mål i VM-finalen i Stockholm 1958. Han blev först i världen med att vinna VM även som förbundskapten. Hans största ögonblick torde likväl ha ägt rum i Småland redan 1956. Han tappade bort sin plånbok på tåget och var säker på att en borttappad plånbok var en förlorad plånbok. I Brasilien skulle den sannerligen varit det. När han träffade Stig Svensson i Växjö för träningsmatchen mot Östers IF blev han därför överväldigad då han fick sin plånbok i näven. Stig hade eftersökt plånboken till Nässjö och fått den fraktad ända till Gamla Värendsvallen.
56 år med Jojoartisten innebar alltså en resa upp, upp, upp, upp från lägsta divisionen till fyra SM-guld och Europaspel. Till slut kom en degradering. Då lämnade Jojoartisten direkt.
29 år efter Jojoartisten har inneburit sex degraderingar och sex uppflyttningar. Vi har sett en herrelös jojo i skriande behov av artist.
Så hur var det då den där fredagen för 29 år sedan? Den 31:e mars 1989. Jo, Stig Svensson gjorde sin sista arbetsdag för Östers IF efter 46 år som ordförande. På lördagen den 1:a april flög han till Kanarieöarna. En välförtjänt semester, skulle man kunna säga.
I nutid har vi sett Stig Svensson figurera som trästaty utanför vår träarena. Han har namngivit en sal i samma arena. Vi har sett honom på supporterflaggor i olika storlekar. ”One God - One Religion” står det på en. Många hyllningar är bra och mycket kunde det varit mer av.
En grov tabbe återfinns dock i Östers maskot. Hunden Östen. Stig Svensson led hela livet av kynofobi. Skräck för hundar. När Östen dök upp på Östers matcher hade någon inte gjort sin research.
Det finns ett synnerligen lämpligt sätt för Öster att hedra Stig framöver. Att hämta inspiration från samma del av jojons rörelse som jojoartisten Stig gjorde. Blunda liksom honom för den andra. Trä det tvinnade snöret runt fingret. Och låt trissan spinna.
Upp, upp, upp, upp!
