East Front fyller 25 år: "Säger mycket om passionen i East Front"

Med anledning av att vår supporterförening East Front fyller 25 år vid hemmamatchen mot Norrby har vi bjudit in en panel att besvara några frågor kring East Front, men vi tar även sikte på dagens match.

Panelmedlemmar är Carl Jaktlund, som är informationsansvarig i East Front. Razmus Nilsson som är East Front:s ordförande. Peter Hansen är livstidsmedlem i East Front och innehar ett uppskattat Twitterkonto som heter @omOstersIF. Tobias Croby är tidigare ordförande i East Front, mångårig webmaster och sekreterare i nuvarande styrelse.

Vad betyder East Front för dig?
Carl: East Front betyder mycket för mig, jag har fått så många otroligt fina vänner och minnen genom denna förening!

Tobias: East Front är ett av mina andningshål i vardagen. Vi är ett stort, dynamiskt kompisgäng som uppdateras hela tiden. När Öster gör mål så kommer man på sig själv att krama om vilt främmande människor hela tiden på läktaren, samtidigt som man även har andra närmare vänner i föreningen. Efter att jag kommit hem från en bortaresa (det bästa sättet att uppleva East Front) är jag trött men lycklig, faktiskt oavsett hur det gått för Öster.

Peter: East Front har varit en följeslagare från ungdomen långt upp i vuxenlivet. Var man än åker på match har man alltid någon att sällskapa med. Dessutom framkallar East Front stolthet i flera lager. Stolthet för att man i vissa aspekter varit med och utvecklat föreningen och dess speciella särart redan från början. Stolthet för vad EF står för, vad man gjort och framför allt för att man alltid finns kvar där trots eviga käftsmällar de senaste 20 åren.

Razmus: Att East Front funnits i 25 år är stort! Alla som hållit igång föreningen under motgångarna ska ha stort tack. EF har varit en del av halva mitt liv nästan, gemenskapen i klacken ger en vänner för livet.

Vad är ditt bästa minne med East Front?
Carl: Det finns många härliga resor och matcher men väljer ändå ett ganska färskt minne, Falkenberg borta i år, vilken dag och vilken fest! Över 500 rödblåa på bortasektionen som fullständigt dominerade på läktaren i 90 min.

Tobias: Omöjligt att välja mellan Limhamn 2009 och Stockholms Stadion 2002... men även Falkenberg 2017 var klart minnesvärt om vi ska ta något aktuellt. Stort följe och skönt drag matchen igenom. Men de lite längre bortaresorna är oftast de roligaste.

Peter: Svårt att välja men ett av dem är den så efterlängtade framgången 2002 efter fyra tunga år då Öster lyckades vända ett tufft läge i tabelltoppen genom att vinna de fyra sista matcherna med finalen i form av den klassiska supporteranstormningen på en i övrigt ödsligt Stockholms Stadion. Ett stort minne kräver stora motgångar följt av ett dramatiskt slut i form av en projektil i krysset från Johan Mattsson som därigenom säkrade serieseger. Nästan samma scenario i Limhamn 2009. Bägge gångerna väntade Öster med att gå upp i serieledning till halvtimmen återstod av säsongen och höll då den tiden ut. Lika dramatiskt 1997 på Stora Valla där en sen kvittering räddade Öster till kval varpå hemmalaget rasade ur. Där och då det största man varit med om. Men nu har som sagt 20 år passerat.

Rasmuz: Resan till Rostock 2013 var fin. Men måste säga att årets premiär i Falkenberg tar priset som bästa resa.

Har du någon anekdot att berätta som du varit med om när du varit på bortamatch?
Carl: Assyriska borta 2014 när våran nyblivna ordförande får den briljanta idéen att hoppa ur bilen för att kissa när vi sitter fast i en kö, varpå kön börjar släppa och han får springa ikapp bilen till ljudet av tutande bilar och applåder.

Tobias: Ordningsvakten på Stockholms Stadion 2002 när Öster gjorde 0-1 och klacken pressade framåt mot planen: "Djurgården har stått på det här jävla stället i hundra år och aldrig lyckats kröka det där räcket". Säger mycket om passionen i East Front, och är en händelse som faktiskt kunde slutat mycket illa men som nu är ett fantastiskt minne. Skillnaden mellan fiasko och succé är hårfin.

Peter: Läs gärna om mängder av East Front-anekdoter under sommaren under hashtaggen #EastFront92 på Twitter. Varit med själv vid många av dessa. En man inte glömmer är resan till lettiska Liepaja 2004 dit resan gick via specialchartrat plan från Kalmar. Mitt på dagen anlände vi några Österfans till arenan med öl och mat i magen och beslöt att arrangera EFs första och hittills enda klubbmästerskap och nöjde oss lyckligtvis med sträckorna 100 och 400 meter. Missade nog pallen på korta sträckan men ryckte tidigt till mig en ledning i den mest ärofyllda grenen "400 meter för vanställda" och höll distansen ut. Stolt över att alltjämt vara klubbmästare i denna planomringande sträcka.

Razmus: Händer ju saker varje resa som borde skrivas ner. Kan dock inte komma på en särskild händelse. Ni får helt enkelt åka med till nästa bortamatch så ni får uppleva bussresorna.

Slutligen, vad är era tankar kring matchen hemma mot Norrby idag klockan 16.00?
Carl: 3 poäng! Vi måste börja vinna lite nu, känns dock som vi är otroligt farliga framåt men vi missar alldeles för mycket målchanser. Tror dock Älgen efter tisdagens målshow har fått förnyat självförtroende och gör 2 mål och vi vinner med 3-0.

Tobias: Tålamod. Tappa inte bollen i fel lägen och låt dem springa sig trötta. Men själva matchen är ändå lite underordnad. Jag ska framförallt fira och hylla föreningen East Front - den finaste supporterföreningen jag vet i världen.

Peter: Östers statistik mot Norrby sedan första mötet 1961 är 7-1-0 på 8 möten och 12-5 i målskillnad. 1-0-seger de 6 senaste gångerna. Så jag tror väl på 1-0 efter en supersnedträff i nättaket av Jonathan Drott. Men se upp med Norrbys målfarlige mittfältare Nicklas Savolainen!

Razmus: Brukar alltid tippa typ 5-0 till motståndarna men mot Norrby måste jag nog säga 1-0 Öster. Johannesson gör målet.

Tack för er medverkan!

--------------------------------------------------

Avslutnigsvis har en av East Fronts grundare, Tobias Levinsson, skrivit några rader om vad East Front betyder för honom och vilka minnen han bär med sig efter 25 år tillsammans med supporterföreningen:

"Det finns många minnen. Men det bästa minnet är väl egentligen varje gång jag går upp på en välfylld ståplats, att se sig om och känna igen så många ansikten. Människor man lärt känna för 25 år sen, för 10 år sen eller på senaste bortamatchen. Att veta att vi alla tillsammans bidragit till att hålla igång East Front under så många år. 25 år är onekligen en lång tid för en supporterklubb i en liten stad. Det är bara att se sig om, inte minst österut. Sportsliga motgångar, en ibland ljummen hemstad och det perversa fenomenet att unga sänkt sig till att supporta diverse storstadsklubbar; trots detta har vi i stadig takt blivit fler och bättre. Med stolthet har vi burit våra färger och aldrig vikit ner oss. Vi kan tillåta oss att vara lite stolta över detta. Men ingen är bättre än sin senaste match. Jag hoppas alla tar sig till Myran, till södra stå på lördag. Älska, krossa. Alltid Öster."

Ses på södra stå!
Alltid Öster!