Solen går upp i...
Det har varit mörka tider i Öster de senaste månaderna. Men i horisonten kan man skönja hur solen så sakteliga stiger upp mot skyn.
Det har varit cirkus i Öster sedan den fjärde raka degraderingen från Allsvenskan.
Efter säsongen hände inte mycket av glädjande karaktär. Rykten kring missnöje med tränare Andreas Thomsson, rykten gällande en svag ekonomi med mera var heta diskussioner bland oss luttrade supporters. Samtidigt började den organisation Öster byggt upp under några års tid återigen bantas ned som en naturlig konsekvens av en degradering.
Oscar Wijk, Marcus Sjöholm, Mazdak Shiasi med flera lämnade organisationen. Christian Stridh som gjort ett gediget jobb i akademin tvingades också lämna.
Detta samtidigt som många tongivande spelare gick vidare till andra klubbar i Sverige. Och kvar stod ett Öster med krisstämpel på sig i december. En brandskattad trupp utan nyförvärv utifrån, en sportchef som inte tog på sig någon kritik efter degraderingen, samt att denne bestämt menade att tränaren skulle bli kvar trots ett stort motstånd från medlemmar och enligt rykena också spelartruppen.
I början av december meddelade sportchef Peter "Kuno" Johansson att han lämnar Östers IF. Trots att jag tycker Kuno tog en hel del felbeslut under sitt sista år som sportchef i Öster ska han ha ett tack för det jobb han lagt ner i föreningen.
Men detta var också början på något nytt. Något nytt som av förklarliga skäl inte har kommit särskilt långt hittills. Dagar senare efter att Kuno lämnat stod det även klart att Öster och Thomsson gick skilda vägar.
I och med Kunos avgång utsågs något av en provisorisk sportgrupp(?), där till en början Jens Magnusson, Peter Wibrån och ordförande Sven Johannesson, plus andra inom styrelsen som på ett eller annat sätt har verkat för att bygga upp Öster igen.
Hittills har man värvat Oscar Berglund, Joakim Lindner, och Emil Andersson. Och i slutet av 2013 presenterades Roberth Björknesjö som ny Östertränare. En glad, entuasiastisk, fokuserad och driven tränare som känns precis som rätt man för föreningen. Till det kom också nyheten att Peter Wibrån blir ny assisterande tränare och att Jan "Lill-Damma" Matsson kommer agera som en hjälpresurs i såväl ungdomslagen som i reprensentationslaget. Dessutom har man åter anställt ungomdstränare Christian Stridh, vilket känns mycket bra.
Sportgruppen har utåt sett imponerat på mig, främst Jens Magnusson och ordförande Sven Johannesson. Magnusson har tidigare varit sportchef/ekonomiansvarig i Ljungby IF. Under 2013 arbetade han enbart med ekonomin i Öster, men har nu som sagt trätt fram i den sportsliga delen av Östers IF. Magnusson känns väldigt noggrann och trovärdig i sitt arbete.
Ordförande Sven Johannesson är den som stått kvar som ett fast ankare när andra tyvärr tvingats lämna föreningen. Ändå har han ustrålat ett lugn och alldeles säkerligen tvingats arbeta/arbetar väldigt hårt i höst och under vintern.
Emellertid har klubbchefen Peo Jönsson sagt upp sig. Men redan igår presenterade Öster två "nya" personer till organisationen. Mazdak Shiasi återvänder och Tonny Westring gör comeback i Öster (till en början på ideell basis) och kommer fungera som rådgivare. Westring har stora framgångar inom scoutingverksamhet och har förr hjälpt Öster att hitta många duktiga spelare. Shiashi kommer vara heltidsanställd som evenemangs- och marknadskoordinator.
I början till mitten av demeber var Öster en klubb i ruinens brant. Men sedan dess har som sagt mycket bra hänt i föreningen. Just nu känner jag mig försiktigt positiv igen. Det finns en organisation, det finns ett slagkraftigt lag med en tränare som redan nu spridit glädje i föreningen igen.
Det må kanske bli ett mellanår 2014, men Öster står som sagt inte helt utan grund - varken sportsligt eller organisatoriskt. Man har byggt en liten plattform för framtiden att bygga vidare på. Jag ser solen så sakteliga stiga uppåt.... i Öster.
