Tankar om Östers IF - FC Höllviken 0-1 - Uppdaterad
Öster åkte på en svidande förlust hemma mot FC Höllviken med 0-1 inför den skrala publiksiffran 1322 personer.
Det var en match som borde haft Vivaldis ”De fyra årstiderna” som hymn istället för Ola Salos ”Stjärnorna i Öster”. Det var en vind som gjorde att regnet piskade en i ansiktet trots taket ovanför huvudet, en bitande kyla som trängde igenom understället som jag hade varit tillräckligt vuxen för att ta på mig innan match, och fingrar som var så frusna att de inte hade någon känsel när jag skulle anteckna. Under andra halvlek kom solen fram, och kylan förvandlades till värme och misstaget att tänka att solglasögonen inte behövdes ta med förbannades.
Öster har haft en underlig vecka gällande målvaktsfrågan, och en del frågor återstår att besvaras. Halmstad-lånet Malkolm Nilsson gjorde debut i Öster-tröjan. Han gjorde det verkligen inte dåligt, bra pondus, fina fötter och chanslös på baklängesmålet. Men Nilsson startade matchen trots att Rasmus Rydén enligt Askebrand hade kunnat stå. Tränare Askebrand påtalade att Östers två egna målvakter inte har kunnat träna riktigt, och att de självklart vill att de egna spelarna ska starta. Personligen hoppas jag att Rydén vid full friskhet får starta nästa match. Det finns ingen anledning att byta ut en spelare som har varit en av Östers bästa spelare under säsongen. Östers officiella twitter lade ut en tweet där Rydén inte var med på bänken, men står dock med i matchtruppen. Någon som vet säkert hur det var?
Anfallsspelet har inte varit på den nivå vi kan förvänta oss, 6 mål på 6 matcher är för ett superettan-aspirerande lag inte godkänt. Under matchen skapar vi chanser, men det är plågsamt tydligt att en del spelare (läs Söderberg) inte har självförtroendet framför mål. Bland annat ett friläge som Söderberg helt missar målet på. Söderberg gör på planen ett fint jobb, men som anfallare kan du aldrig vara mer än knappt godkänd om du inte producerar poäng. Thomas Askebrand hoppas på en ketchup-effekt för några enskilda spelare. Frågan är hur länge man kan vänta på att ketchup-effekten ska komma? Jag ställer mig kritisk till att målskytten i matchen innan, Andreas Birgersson inte får chansen att komma in när man letar efter mål. Där finns istället chansen att man förstör Birgerssons chans att komma in i ett målstim. Alla som någon gång har sysslat med sporter där det gäller att göra mål vet att självförtroendet har en märklig förmåga att få en tå på bollen i en trasslig situation. Därför ville jag se Birgersson sista kvarten när det lyftes in bollar i straffområdet istället för en förvisso hårt arbetande, men för tillfället iskall när bollen närmar sig mål Söderberg.
Efter att Öster spelat 6 matcher av säsongen går det att konstatera att det aldrig har ställts upp med samma elva två gånger. Det går självklart att hitta fördelar med ett rotationssystem, och det har inte varit någon katastrof än så länge. Och det ska sägas att i en del matcher har skador stoppat chansen att spela med samma lag. Det går även att hitta nackdelar med ett rotationssystem, letas det fortfarande efter rätt spelare på rätt position? Finns det inte en tillräcklig stark tro eller stort tålamod med vissa spelare? Jag ska inte dra för stora växlar av en förlust, än så länge är vi kvar i racet om direktplatsen till superettan, men spelet behöver steppas upp om det är Öster som ska ta platsen.
När jag (Victor) skriver efter matcherna kommer jag att skriva om mina tankar i antingen krönikeform eller listform. Om ni är intresserade av en matchrapport med alla händelser och statistik rekommenderar jag Östers officiella.
Nästa match är på lördag, och då är det dags för smålandsderby borta mot Oskarshamns AIK. EastFront anordnar resa, gå direkt in på deras hemsida och anmäl er.