Tillbaka, tillsammans
I lördags tog sig föreningen tillbaka till Superettan igen. Efter 720 dagars ökenvandring.
Vi på redaktionen får beklaga den dåliga bevakningen kring avancemanget. Det blev en känslomässig lördag, kantat med ett häftigt firande.
Jag vill bara skriva en kort text kring att vi är tillbaka.
Låt oss fokusera på bilden ovan.
Denis Velic tårar. Denna legend, ofta ifrågasatt av vissa, med vattniga ögon och ett sorgset anlete, åtminstone vad betraktaren kan tycka sig se. Efter några tunga år har han och föreningen kämpat för det där ögonblicket. Att föra föreningen tillbaka dit man minst hör hemma. Han har känt en plikt att föra tillbaka vår fina förening, likt kollegan Mario Vasilj som gjort tio säsonger i Öster. Likt Kalle Lindblad, som har Öster som moderklubb. Likt Elmin Nurkic som varit med sedan senaste sejouren i division 1. Likt Peter Wibrån som jobbat och slitit i skymundan i åratal, sålt halva potten, sålt otaliga Bonaquas med mera. ”Wibbe”, som i det närmsta saknade ord efter avancemanget hade också tårar i ögonen.
Ingen nämnd, ingen glömd skall påpekas – det finns så många fler namn att plocka fram.
Som supportrarna. Som de ideella krafterna. De som står upp för klubbemblemet varje dag, året runt, år ut och år in. De som skänker pengar, de som engagerar sig, litet som stort. Det är dessa krafter som för oss som förening framåt. Utan Österfamiljen hade vi inte spelat Superettan 2017. Utan Österfamiljen kanske föreningen inte hade existerat.
Det är detta som är viktigt att att tänka på även nu och framåt. Kolla pojkarna som gratulerar Denis Velic. Vi ska stötta dem att bli nästa generations Österspelare, om det är det dem vill. Det kan också vara framtidens supportrar, vem vet. Men genom att fortsätta på den inslagna vägen kring Öster tycker jag alla ska försöka lägga in en ännu högre växel 2017 och utveckla de redan goda krafterna kring Öster. Föreningen och dess supportrar håller på att bygga en god kultur som bara ska fortsätta frodas. Ett fortsatt engagemang och olika supporterintiativ i alla dess former är välkomna och ovärderliga ur så många aspekter.
Med det sagt. För Öster i tiden. I nutiden. I framtiden.
Mot nya höjder.
