Östersund - MFF 1-4: Serieledning över EM-uppehållet
Vidar Örn Kjartansson gjorde sitt andra hattrick för säsongen, och segersiffrorna skrevs till 1-4. Det var en match där mycket rullade vår väg. Östersund gjorde det långa stunder jobbigare för oss än vad de på pappret komfortabla siffrorna antyder.
Östersund kom till spel med en 0-5-lusing mot Norrlandskollegan GIF Sundsvall i färskt minne. Det var en match där de egentligen inte var särskilt utklassade rent spelmässigt, men där de inte hade något motgift mot Sundsvalls omställningar. Min bild av Östersund var att de är ett lag som är duktiga på att hålla i bollen, men har svårare att omvandla bollinnehav och chanser i mål (något som förs i bevis av att laget innan dagens match mäktat med ett mål framåt i snitt per match) - och som har vissa försvarsmässiga brister.
Det är inte särskilt ofta det händer, men idag kan man faktiskt säga att den uppfattning jag hade på förhand stärktes.
Men för att börja från början; våra motståndare ställde upp så här:
Blackman - Mukiibi, Papagiannopoulos, Widgren, Somi - Stadler, Brwa Nouri, Bachirou, Ken Sema - Ghoddos, Dyer.
I vårt eget lag saknades fem spelare på grund av skada, och dessutom har Yotún åkt iväg till Copa America. Som extra lök på laxen tvingades Erdal Rakip - tänkt som högermittfältare - lämna återbud just innan avspark. Vladimir Rodic ersatte. Det innebar följande startelva:
Wiland - Tinnerholm, Kári, Brorsson, Konate - Rodic, Christiansen, Adu, Eikrem - Rosenberg, Vidar Örn.
Första halvlek
Kan en match egentligen börja bättre? Tveksamt. Redan efter 1.15 sköt Eikrem en halvvolley en bit utanför krysset, och dryga minuten senare var det dags för 0-1. Tinnerholm skickade fram en långboll mot Rosenberg, som tog emot den perfekt och rullade ut till Eikrem. Vår norrman såg ut att ta för lång tid på sig, men rullade in bollen tillbaks till Rosenberg, helt fri framför mål. Mottagningen blev inte den bästa, men Östersunds försvarare befann sig nån annanstans så Mackan tilläts ta tid på sig att få rätt på bollen, och till sist rulla in den mellan benen på Jamal Blackman. Drömstart, och för tredje bortamatchen i rad mål i inledningsminuterna - fast den här gången i rätt bur.
I 6:e minuten var det dags igen. Först lyrade Tinnerholm in bollen till Vidar Örn, som nickade hyfsat mot första hörnet men fick se Blackman klara till hörna. Den blev dålig, men kom i retur till Eikrem, som slog in den på volley. Där mötte Vidar Örn igen, en halvlusig skarv - men långsamt rullade bollen in i bortre gaveln. 2-0 efter sex minuter, och Östersundsförsvaret såg minst sagt Korpenmässigt ut.
Östersund kunde replikerat i 10:e, när Bachirou hittade Sema i djupet. Hans avslut gick förbi Wiland, men Kári Árnason avvärjde innan mållinjen.
Och jo, som sagt, mycket bollinnehav för ÖFK, men också öppet bakåt. Närmast 3-0 var faktiskt Tinnerholm, när han växelspelade med Rodic och fri försökte dra Blackman. ÖFK-målvakten gjorde en något vågad tackling med benet, men fick fatt i bollen.
Allt eftersom halvleken gick blev våra omställningar färre, och Östersunds övertag kompaktare. De fick utdelning på sin höga press ett par gånger. Vi stod för ett par farliga felpass på egen planhalva och flera gånger slog vi iväg bollen utan adress. Emellanåt försökte vi pressa lite högre, men utan framgång. Istället sjönk vi lågt.
I slutet av halvleken vaskade ÖFK fram ett par rejäla chanser. Wiland räddade oss med kvalificerade parader på skott från Ghoddos och Bachirou.
Vi gick till paus med 2-0, tack vare en ännu spektakulärare chockstart än den mot Falkenberg. Men även om inledningen också rent spelmässigt var finfin - framförallt firade högerkanten stora triumfer offensivt - ska vi vara glada för att tvåmålsledningen stod sig. ÖFK hade andra halvan av halvleken. De vann också bollinnehavet med 55-45, och avsluten med 9-4.
I pausintervjun blev Markus Rosenberg överraskad av sprinklersystemet (vilket fick honom att utbrista ”oh jävlar!”) när han pratade om vad som behövdes rättas till. Graham Potter, som förefaller ständigt positiv över sitt lag och har en allmänt härlig framtoning; som vore han just avstigen sin vespa nere vid Brighton Pier, menade att han ville se ”more of the same” och att hans lag ”recovered very well” efter de inledande magsuparna.
Andra halvlek
Ja, spelmässigt såg det bättre ut igen. Vi kontrollerade händelserna, och de chanser som uppstod var våra: Rosenberg var plötsligt fri men kom ur vinkel och misslyckades med passningen, och nån minut senare nickade Kári Árnason utanför på hörna.
Men efter en knapp kvart blev det allt mer Östersund. Spelet förlades ner till vår planhalva, och efter mycket rull runt straffområdet kändes reduceringen i den 63:e minuten tämligen logisk. Ett inlägg hittade Alex Dyer mellan Franz och Kári, och Wiland nådde inte nicken från den Montserrat:ske landslagsmannen.
1-2, och en otäck tendens i matchen. Men just som mina tankespöken satte igång att rassla med sina kedjor och måla upp rubriker om Östersunds mirakelvändning replikerade Vidar Örn Kjartansson. Nouri slog en för låg passning som hamnade i bröstet på Magnus Wolff Eikrem. Norrmannen lade fram bollen i djupet mot Vidar Örn, som drog den med sig och utan vidare prut knallade upp den i närmsta hörnet. Då hade det gått en sisådär två minuter sedan ÖFK:s reducering, och norrlänningarnas uppförsbacke kändes återigen till och med brantare än den som leder upp till vattentornet i Salman Ghoddos barndoms ängder (Oxie, alltså).
Strax därefter tvingades Adu gå ut. Han lindades om låret och ersattes av Piotr Johansson. Eikrem flyttade in i mitten, och Piotr tog hand om vänsterkanten.
Östersund fortsatte att pumpa på och försöka, och jag kom ett par gånger på mig själv med att jubla när de slog för branta passningar som rann ut över kortlinjen. När jag tvingas till detta, då har vi det jobbigt.
Anders Christiansen varnades efter att ha dragit Alex Dyer i armen, och i 74:e byttes en allt mattare Rodic ut mot en säsongsdebuterande Andreas Vindheim.
Matchen gick ner i kvalitet, vilket kändes ganska välkommet. ÖFK orkade inte trumma på och såg allt uddlösare ut.
Rosenberg gick av i 82:a och ersattes av Mattias Svanberg, vilket innebär att vi nu kan notera Malmö FF-allsvenska minuter för spelare födda Månbas Alpha-året 1999.
Östersund gjorde sitt tredje och sista byte i 85:e, och bara sekunder senare rasade högerbacken Ronald Mukiibi ihop efter att helt ostörd slagit en passning i sidled. Han blev hårt lindad kring låret, och ÖFK tvingades slutföra matchen med tio man.
Där infann sig känslan av att detta inte var norrlänningarnas dag, vilket cementerades i fjärde övertidsminuten. Vidar Örn sprintade ifrån Papagiannopoulos (i en yta där Mukiibi förmodligen hjälpt till) och sköt 1-4 mellan benen på Blackman.
15-8 i avslut och 61-39 i bollinnehav räckte inte för Östersund. Spetsen är lite för trubbig och försvarsspelet lite för dåligt. Idag straffar vi dem precis på det vis ett topplag straffar en optimistisk men orutinerad nykomling. Vi är på intet vis 4-1-överlägsna i spelet, men det spelar ju egentligen ingen praktisk roll.
Vidar Örn Kjartansson hivar sig med sitt hattrick upp till andra plats i den allsvenska skytteligan. Idag är han exakt det man hoppades att han skulle vara: han deltar inte jättemycket i spelet, men när chansen dyker upp smäller/skarvar/rullar han dit den.
I den officiella matchstatistiken är just nu bara två målgivande passningar noterade för Eikrem. Av någon anledning har han inte fått någon assist för inspelet till Vidar Örns 2-0. Förhoppningsvis korrigeras detta i efterhand. För oavsett om det blir officiellt eller inte stod Eikrem för tre målgivande passningar idag. Det skojar man inte heller bort, även om hans hörnor generellt var sämre än vanligt idag.
Tinnerholm var härlig att skåda i inledningen av matchen. Wiland gör ett par riktigt tunga räddningar i slutet av första halvlek.
Just nu har vi fyra poäng ner, ett avstånd som Norrköping kan krympa - men inte tillintetgöra helt - imorgon. Men oavsett deras resultat går vi till i sommaruppehåll i ledning, och med fyra poäng ner till tredjeplacerade Örebro.
Det blir alltså ett EM man kan beskåda med frid i sinnet.
Tack, Malmö FF.
