Den historiska säsongen är över
Den historiska första säsongen i Allsvenskan för Östersund är över. Det var med en viss tomhet man lämnade Jämtkraft Arena i snöfallet efter sista matchen. En tomhet för något man sett fram emot länge var över. Men det är ändå bara början på någonting långvarigt och något stort. Det tycker jag vi visat flera gånger om under våran debutsäsong.
I början på april var det äntligen dags. Premiären skedde på Tele2 Arena mot Allsvenskans kanske största publiklag, Hammarby. På förhand inte alls någon omöjlig uppgift rent sportsligt, och vi var bara ett ribbskott av Saman Ghoddos från seger. Det blev en poäng var men för oss var det på något sätt ändå en seger att äntligen få visa hela Sverige hur vi spelar fotboll, vad ÖFK står för på fotbollsplanen. Experter blev kära och vi blev otroligt hyllade från många håll. När Hammarby kom till Jämtland på hösten för returmötet ställde de upp med den tydligaste bussparkeringen som skådats. Kanske ett tecken på vilken otrolig respekt ÖFK har fått. Vi har under säsongen blivit hyllade av experter, tränare, spelare och supportrar i många andra lag. Det är många härliga matcher att minnas tillbaka på. 2-0 hemma mot Göteborg med bland annat Ronald Mukiibis drömmål, 4-0 hemma mot Sundsvall, 1-5-segern borta mot Örebro eller 3-0-segern borta mot mästarna Malmö FF, när de fortfarande hade titeln att spela om, för att nämna några. Naturligtvis finns det även plumpar som Malmö hemma, 1-4, och Sundsvall borta, 0-5. På slutet av säsongen lossande även målskyttet och ÖFK var kanske seriens formstarkaste lag. Inför säsongen var man förväntansfull och undertecknad tippade ÖFK på en optimistisk nionde plats. När säsongen nu summeras landar vi åttonde plats. Klart godkänt med andra ord och inte många utanför Jämtland trodde väl på det?
I årets trupp hittade vi aldrig någon kontinuitet i målvaktsposten. Lånet av Jamal Blackman var väl aldrig speciellt lyckat. Han var inte den där Chelsea-skickliga målvakten som många trodde. Han gjorde inte så många toppmatcher, släppte en del billiga bollar och var aldrig riktigt delaktig i spelet så som Graham Potter vill. Han avslutade sedan låneperioden med att köra bil onykter. Nej, det var inget lyckat lån. Sedan fick Aly Keita chansen och jag tycker faktiskt han tog den. Han gjorde flera riktigt bra matcher och visade att han håller i den högsta serien. Nästa målvaktslån, Hampus Nilsson fick chansen mot slutet av säsongen. Han gjorde ett misstag som straffade sig borta mot AIK men i det stora hela gjorde han också bra ifrån sig. Det märktes också att han tyckte om att vara mer delaktig i spelet med ÖFK:s sätt att spela. Han verkade trivas men vad jag förstått så passade inte familjesituationen och tyvärr återvänder han till Djurgården.
Bland försvarsspelarna var Sotirios Papagianoupolos och Douglas Bergkvist strålande. Att Sotte hade kvalité för Allsvenskan förstod man och det visade han också med sitt tuffa och säkra spel. Douglas utvecklades ytterligare ett snäpp denna säsong och kämpade på med spruckna ögonbryn till höger och vänster och var även borta ett tag på grund av hjärnskakning. Han fick spela på mittfältet några matcher när det var mycket skador och gjorde det också bra, men det är fortfarande ingen avslutare. Dennis Widgren var fullständigt briljant på våren för att sedan bli lite ”osynlig” på hösten och även tappade lite av markeringsspelet. Men totalt sätt en jättebra säsong. Sam Mensiro fick mer speltid på hösten och gjorde inte bort sig, snarare tvärtom, han visade att han också besitter en hög kapacitet. Ronald Mukiibis säsong minns man mest av hans två drömmål mot Häcken och IFK Göteborg.
Stefan Karlsson var säsongens värvning. Kanske i hela Allsvenskan. Hittades på Djurgårdens bänk och fullständigt dominerade sina första matcher i ÖFK på högerkanten. Gjorde fortsatt en bra höst och jag hoppas verkligen han stannar. Världens bästa Karlsson. Ken Sema kom tillbaka från OS full med energi och gjorde en riktigt bra höst. Han visade upp en teknik som gjorde att man inte saknade Michael Omoh alls. Fouad Bachirou fick stora delar av säsongen förstörda av skador och kanske inte riktigt kom upp i den nivå som vi vet att han har. Men trots det gjorde han sällan misstag och fick äntligen göra mål. Brwa Nouri visade hela säsongen att han har en hög allsvensk nivå. Hans passningsskicklighet håller högsta klass. Fick också ta över kaptensbindeln de matcher Alex Dyer missade. Kapten Dyer var våran bästa spelare sett över hela säsongen. Han höll en väldigt hög och jämn nivå hela säsongen och gjorde även mycket poäng och blev näst bäste målskytt i laget på nio mål. Det är bara att gratulera Elfsborg och önska honom lycka till!
I anfallet hittar vi bäste målskytten Saman Ghoddos på 10 mål. Han var helt lysande på försäsongen vilket gjorde att man fick höga förväntningar. En bra säsong av Saman rakt igenom men lite ojämn för att kunna slåss högre upp i skytteligan. Ineffektiviteten var förmodligen en anledning till flera olika konstellationer längst fram. Piotr Johansson fick inte till det alls. Andrew Stadler är en vass striker men passade aldrig riktigt in i ÖFK:s spel. Han ska ha bollar i djupled att springa på. Alhaji Gero var säsongens mest misslyckade värvning. En stor, stark spelare som kan bana vägen och spela fram andra, men han värvades för att göra mål vilket han misslyckades totalt med. Till slut fick han i alla fall spräcka målnollan med tre enkla mål. Jag kan inte låta bli och tänka på hur säsongen hade sett ut med en frisk Jamie Hopcutt.
ÖFK är i Allsvenskan inte bara för att stanna utan för att bli mästare. Det är klubbens tydliga målsättning och ambition. En del tycker det är kaxigt, vissa till och med naivt. Men vi har visat under våran första säsong att med ytterligare utveckling är det inte omöjligt. I den utvecklingen ingår naturligtvis förstärkning till truppen. Ordförande Kindberg lovar höjd spelarbudget till nästa år vilket är ett naturligt steg. Spelare lämnar och spelare kommer att komma in. Silly season är i full gång och den kan ni följa här i en annan artikel som uppdateras kontinuerligt. Spelartruppen byggs för fullt inför Allsvenskan 2017. Man längtar redan!
