Europaäventyret är över - för den här gången
Allting startade med cupsegern i april 2017. Sedan följde en makalös resa. En resa som vi nog aldrig kommer att glömma. En resa som bara fortsatte och fortsatte.
När det var dags för lottning till kvalspelet till Europa League var det ett lag som stack ut lite extra som vi kunde lottas mot. Det var den turkiska storklubben Galatasaray. Man bara skrattade åt tanken. "Ska Galatasaray springa ut på Jämtkraft Arena?" "Ska ÖFK ställas mot en av Europas största klubbar redan i första matchen?" "Tänk om det blir Galatasaray! Häftigt, men vi har ju inte en chans."
När lottningen var över stod det klart att det blir just Galatasaray. Det man skämtat om ett tag var nu sanning. Drömlottning och mardrömslottning samtidigt. Häftigt med en storklubb! Men vi skulle ju inte ha en chans.
Biljettrycket inför hemmamatchen och det första mötet mot Galatasaray var enormt. En kraftigt förminskad publikkapacitet på grund av UEFA-regler och ett exploderande intresse gjorde att vi skulle kunna fylla minst två Jämtkraft Arena för denna match. Det var den största fotbollsmatchen någonsin i den Jämtländska historien.
Staden Östersund visade upp sig från sin sämsta sida de två dygnen Galatasaray var på plats i Jämtland. Storsjön var så där läskigt svart som bara Storsjön kan vara och full med "vita gäss". Det var kallt, blåsigt och regnigt. På matchdagen sken solen några timmar innan det lagom till matchstart började regna igen. Några få plusgrader, regn och nordvästan vind från fjällen. Det var fruktansvärt.
Efter första halvlek stod det 0-0 men känslan var att vi ägde matchen. En lite overklig känsla att vi skulle äga matchen mot Galatasaray. Än mer overkligt blev det när Saman Ghoddos gjorde 1-0 efter 68 minuter. Vad var på väg att ske? Tiden rann iväg och vi var på väg att vinna mot Galatasaray. När Jamie Hopcutt rullade in 2-0 i slutminuten exploderade Jämtkraft Arena fullständigt. Det blev en helt oförglömlig kväll.
När det var dags för returen i Istanbul samlades 10000 människor på Skidstadion. Mitt under semestertider då många var bortrest. Intresset var enormt! De fick se ÖFK göra en otroligt bra match. Klockrent försvarsspel och man verkligen försökte anfalla när man fick läge. Saman Ghoddos sprang som aldrig förr. När han sedan blev fälld i straffområdet klev våran straffkung Brwa Nouri fram och satte ledningsmålet på arenan som kallas för ”helvetet”. Då kändes det klart! Gala kvitterar men ÖFK går vidare med totalt 3-1. Efteråt blev ÖFK hyllade av den beryktade publiken i ”helvetet” med applåder. Ett stort ögonblick! Ett ögonblick som de flesta spelare och ledare bedömer som största. Det var där och då, när vi slagit ut Galatasaray, som man förstod att vi kunde gå riktigt långt.
I kvalomgången efter var det inte någon storklubb som väntade utan FC Fola Esch från Luxemburg. Det skulle väl inte vara något problem? Första matchen spelades på Jämtkraft Arena och ÖFK vann ”bara” med 1-0 efter mål av Fouad Bachirou. Var Fola Esch på väg att lyckas med sin framgångsrika taktik man hade haft kvalomgången innan? Förlust borta med 0-1 för att sedan vända på hemmaplan. Fola Esch tog också ledningen i returmötet i Luxemburg. Men strax efter kvitterar Gabriel Somi med en vacker chip. Somi som strax innan uttryckt att han var beredd att lämna ÖFK för att få mer speltid. Tom Pettersson gör sedan 2-1 och vi var vidare igen. Ett hinder kvar från gruppspel.
I Play-Off blev ÖFK lottade mot grekiska PAOK och skulle denna gång börja på bortaplan. Storbilds-TV på Stortorget lockade återigen tusentals människor. Ännu en gång fick vi se en match där ÖFK:s anfallsspel och löpvilja gjorde att vi fick en straff med oss och tar ledning genom en alltid lika säker Brwa Nouri. Eftersom bortamål är så otroligt värdefullt i utslagsmatcher så började man på vissa håll redan prata om avancemang. Men PAOK vänder till 2-1. Ett resultat som skulle vara riktigt bra att ha inför returen på hemmaplan! Då hände det som inte fick hända. I slutminuterna missbedömer Aly Keita en utrusning totalt och han knockar en PAOK-spelare i straffområdet och straff tilldöms. Det blir mål och matchen slutar 3-1. Nu blir det tufft! Nu måste alltså ÖFK vinna med 2-0 på hemmaplan för att gå till slutspel. Mot ett så skickligt lag som PAOK.
Returen hemma i Östersund blev en märklig match. ÖFK pressade tillbaka PAOK och grekerna började maska lite redan i första halvlek. För de var ju vidare just då. Tiden började rinna i väg men så i minut 70 reducerade Saman Ghoddos med en styrning i misstänkt offsideposition. Stora protester följde från PAOK. Eller kanske var det ett sätt att vinna mer tid, för de var fortfarande vidare. ÖFK behövde göra ett mål till. 7 minuter senare slår han till igen. Saman Ghoddos gör 2-0 och de två tak som finns på Jämtkraft Arena var nära att flyga bort. Då vände naturligtvis matchbilden helt. Nu var det PAOK som jagade och ÖFK som rensade undan och försökte vinna tid. Den sista kvarten av den matchen är bland det värsta jag varit med om. Nervösa slutminuter är bara förnamnet. Man stod och tuggade på fingrarna och halsduken och visste inte var man skulle ta vägen. Man minns knappt vad som hände. Men slutsekunderna kommer väl alla ihåg? En PAOK-spelare får mycket yta på högerkanten och rusar i hög fart. Hosam Aiesh vräker ner honom och ett solklart gult kort delas ut. Frispark i farligt läge. Skulle Aiesh bli syndabock? Frisparken slås mot bortre stolpen där PAOK-spelare når högst. Men Aly Keita är med och hoppar upp och räddar med bröstkorgen och själv dundrar han in i stolpen. Domaren blåser av och vi var klara för Europa League! Euforin var total! Ingen ville gå hem. Spelarna, ledarna, Daniel Kindberg, publiken, alla var i ett stort glädjerus. Det var en helt fantastisk kväll. Igen. Man ville aldrig gå hem! Kindberg stod på plan och skrek att nu skulle vi vinna gruppen också. Tolv timmar FÖRE lottningen. ”Det blir fler fester” sa han. Jo jag tackar jag. Och Aly Keita! Han var förlåten för misstaget i Grekland.
Dagen efter lottades gruppen. Hertha Berlin, Athletic Bilbao och Zorya Luhansk. På förhand en tuff grupp, men inte omöjlig!
Gruppspelet inleddes med bortamatch mot Zorya Luhansk. En match som var jämn men under en period där Luhansk tryckte tillbaka ÖFK kunde istället Saman Ghoddos rulla in 0-1. Sedan var det stängt. Zorya var inte ens nära en kvittering. När ÖFK fick inkast i slutsekunderna på offensiv planhalva kändes det klart. Alhaji Gero fick bollen och avancerade in i straffområdet. Han hade chansen att passa eller bara döda tid. Istället skjuter han. Ett skott som Gero bara får till en gång var tionde år ungefär. Istället för att träffa hörnflaggan sitter den snyggt strax under ribban! 2-0. En drömstart på gruppspelet!
Första matchen i Europa League på Jämtländsk mark skulle spelas mot Hertha Berlin. Det var nästan en overklig känsla att gå upp på nya ”Norraste Stå” och se Europa League-loggan ligga över hela mittpunkten. Men där låg den. I Östersund.
Det var en ovanlig syn att se ÖFK knappt få låna bollen. Men återigen visade man sin styrka med att komma tillbaka i matchen och ÖFK:s anfallspel skulle återigen framkalla en straffspark. Brwa Nouri rullade in 1-0 efter 20 minuter och återigen flög det förbi ”vad är det som händer”-tankar.
I de mycket nervösa slutminuterna fick vi se ett ÖFK som bara slog ifrån sig. En syn som man nog aldrig sett förut. Man bara slängde iväg bollen på tomma ytor för att få tiden att gå. Ett svettigt oförglömligt ögonblick var Tom Petterssons ”passning” till Aly Keita som nickade bort bollen. Till slut blåser domaren av matchen och det var en mäktig känsla att vinna mot Hertha Berlin och dessutom inleda gruppspelet med två segrar! Någonstans här slutade media kalla det för ”skräll” så fort ÖFK vann en fotbollsmatch. Nu blev det bara ”succé”. Hemma i Tyskland fick lagets ledning kritik för att man lämnat flera viktiga spelare hemma när man skulle möta ett sådant skickligt lag som ÖFK. ÖFK hade skapat sig respekt även ute i Europa.
Match tre i gruppspelet var hemmamatchen mot Athletic Bilbao. Det går inte att komma ifrån att Bilbao var stora favoriter innan. Men vilken match vi fick se! Tidigt i matchen fick Aly Keita bollen och skulle spela vidare till försvarare. En aktion han genomför massor av gånger per match. Men just den här gången misslyckades det helt och Bilbao kan enkelt rulla in 1-0 i ett tomt mål. En mardrömsstart! Trots detta visade ÖFK upp ett fantastiskt spel i stort sett hela matchen. Man spelade ut Bilbao fullständigt! Det var overkligt. Man ställde sig frågan om man var enögd men det var verkligen utspelning. Prestationen på planen kanske tände publiken, för det var ett publiktryck man aldrig någonsin skådat i Jämtland. Man funderade om man verkligen var på Jämtkraft Arena. Det kändes väldigt orättvist med underläge 0-1 efter första halvlek. Utdelningen kom ändå tidigt i andra halvlek när Alhaji Gero tryckte in 1-1 från nära håll. När Curtis Edwards gjorde 2-1 en stund senare var lite rättvisa skipad och publiken var i extas. Slutminuterna blev lika nervösa och svettiga som mot Hertha. Men när Bilbao blixtrade till och lyckades med snabba passningar ta sig igenom försvaret satt bollen otagbart bakom Keita. 2-2 slutar kanske den bästa matchen som spelats på Jämtkraft Arena.
Det var en otroligt märklig känsla efter slutsignalen. Bilbao skulle ju vara det absolut svåraste motståndet hittills under Europaspelet. Istället var det ÖFK som visade hur man spelar fotboll och körde över Athletic. Efteråt var man besviken över att det bara blev en poäng. Det var en nästintill fantastisk kväll. Fantastisk prestation av laget, ett fantastiskt publiktryck, men det räckte inte riktigt till tre poäng. Tabelläget såg ändå ljust ut. Den såg också kanske upp och ner-vänd ut. ÖFK i topp på 7 poäng. Luhansk tvåa på 6 poäng och Bilbao och Berlin hade hamnat lite efter på 2 respektive 1 poäng.
Inför returmötet i Bilbao hade ÖFK till och med chans att säkra en slutspelsplats. Men returmötet blev inte lika roligt. En stark kämpainsats av ÖFK inför hundratals tillresta supporrar men ärligt talat var vi nog inte ens nära seger utan en hedersam uddamålsförlust. ÖFK blev återigen hyllade för sitt spel och sin insats. Men första förlusten i Europa League var ett faktum.
Trots förlusten mot Bilbao hade det nu utvecklat sig så att det skulle räcka med seger hemma mot Zorya Luhansk för att redan då, med en omgång kvar, vara helt klara för slutspel. Dagarna före matchen kom vinterns första ordentliga snöfall. ÖFK bad till allmänheten att komma och hjälpa till att skotta för att läktarna skulle bli snöfria till matchstart. Det var kaotiskt! Men på matchdagen var läktarna snöfria och dessutom hade temperaturen stigit till några plusgrader.
Det var nervöst och spänt både på läktaren och planen. Spelövertaget var stort för ÖFK men de riktigt farliga målchanserna uteblev. Tankarna började redan att snurra. Skulle man slarva bort detta strålande utgångsläge? Men så i slutet på första halvlek skjuter Curtis Edwards ett skott från högerkanten, Alhaji Gero är framför målvakten och stör och bollen rullar in i bortre burgaveln. Hela Jämtkraft Arena blev genast mer avslappnat. Halvleken slutar 1-0 och nu var vi mycket nära slutspel.
Med ungefär en kvart kvar att spela av ordinarie tid visar återigen Saman Ghoddos vilken klass han håller. På egen hand lurar han några Zorya-spelare, avancerar långt och skjuter ett skott utifrån som är otagbart för målvakten. 2-0 och det kändes klart. Det blev återigen en sådan kväll när ingen ville gå hem. Slutspelsplatsen var säkrad! Succén bara fortsatte.
Sista gruppspelsmatchen spelades mot Hertha Berlin på bortaplan. Slutspelet var redan säkrat men nu gällde det att även ta hem gruppsegern. Över 2000 rödsvarta supportrar fanns på plats i Berlin i det största bortaföljet för ÖFK någonsin dittills. Det startade redan många timmar innan avspark med en fantastisk stämning på uppladdningen på en bar i centrala Berlin. Därefter gemensam marsch till pendeltåg och Olympiastadion.
Matchen var helt betydelselös för Hertha. Det märktes både på laguppställningen och på läktaren. Det var ödsligt på Olympiastadion förutom ett rödsvart hörn. Efter en mållös första halvlek trycker Sotte in ledningsmålet efter en hörna. Det rödsvarta hörnet hann knappt jubla färdigt innan Hertha kvitterade på en kontring. När sedan Brwa Nouri stegade fram och skulle slå straff med ett par minuter kvar var det många som var säker på gruppseger. Men den normalt så säkra straffskytten missar och samtidigt vann Bilbao mot Luhansk och ÖFK missar därmed gruppsegern med minsta möjliga marginal. Ett otroligt surt avslut på 2017. Det hade varit otroligt häftigt att vinna matchen och att vinna gruppen. Men besvikelsen lade sig ganska fort. Vi var ju ändå klara för slutspel. Hyllningarna till laget och lagets hyllningar till fansen varade långt efter slutsignalen. Olympiastadion var rödsvart. Berlin var rödsvart.
Fotbollsåret 2017 var över. Det enda som var kvar var lottningen till 16-delsfinalen. En lottning med fotbollspampar kan knappast kalla för dramatisk men det var i alla fall otroligt spännande. Till slut var det klart. Arsenal FC från London! Om biljettrycket var stort inför matchen mot Galatasaray så var det bara förnamnet ändå jämfört med nu. Man skulle kunna fylla Jämtkraft Arena flera gånger om. Hotell var fullbokade samma kväll som lottningen och flygstolar till London bokades upp från de flesta flygplatser. Återigen pratade man om den största fotbollsmatchen i Jämtland någonsin.
Inför hemmamatchen mot Arsenal gick ÖFK och Östersunds Kommun återigen ut och uppmanade allmänheten att hjälpa till med snöskottning för att hinna få Jämtkraft Arenas läktare snöfria. Det var full vinter och mycket prat om att det skulle gynna ÖFK.
Men det blev ingen fest i vintervädret på Jämtkraft Arena denna gång. Arsenal hade scoutat ÖFK bra och satte hög press och stressade till misstag. Arsenal tystade Jämtkraft Arena direkt. Redan efter 24 minuter stod det 0-2 och det var uppgivet på läktarna. ÖFK kommer tillbaka spelmässigt och det var en mäktig syn att se ÖFK trycka tillbaka ett lag som Arsenali slutet på den första halvleken. I andra halvlek rullade Mesut Özil in 0-3 och matchen avslutas med en straffmiss. Man lämnade matchen med en enorm tomhet. En match som alla pratat om i två månader var över med en 0-3-förlust.
En vecka senare krossades rekordet med bortasupportrar från matchen i Berlin. Nu var det över 5000 rödsvarta supportrar som intog nordöstra London och fyllde pubarna och mäktiga Emirates Stadium.
Det var surrealistiskt att bara se ÖFK spela fotboll mot Arsenal på Emirates Stadium. Men på vilket sätt sedan. Efter 25 minuter står det 0-2 och alla som tvivlade på ett mirakel ändrade sig. Vi var redan halvvägs. Det går inte att tvivla på detta lag. Vad ska de ställa till med nu då? Man fick upp hoppet igen. I början av andra halvlek reducerade Arsenal men det hade mindre betydelse eftersom det fortfarande krävdes två mål till från ÖFK. Publiktrycket från de rödsvarta supportrarna fortsatte på en hög nivå. Men det räckte inte riktigt ända fram. Det var över.
ÖFK gör en riktigt bra match och vinner på Arsenals hemmaplan. Surrealistiskt och häftigt att skaka Arsenal och höra ”Forza rödsvart in med bollen” dåna på Emirates Stadium. Arsenal buades ut både i halvtid och efter slutsignalen och motståndarna var ÖFK. Från Östersund, Jämtland, Sweden. Men det blev inget mirakel. Det blev bara en fantastisk avslutning på en fantastisk tid med minnen man kommer bära med sig resten av livet.
Det kan bli lite tjatigt. Men faktum är att ÖFK spelade för sex år sedan i division 2. Det vi har fått uppleva under 2017 och början på 2018 trodde vi ingen skulle vara möjligt. Någonsin. För sju år sedan, fem år sedan, tre år sedan, ja kanske bara för ett år sedan fanns det bara i fantasin. Man har slutat förvånats över vad detta lag kan åstadkomma. De gör oss jämtar otroligt stolta. Gång på gång var vi uträknade. Det var ”kört” för ÖFK inför varje match. ”Sagan var över”. Ett par gånger under Europa League har jag även hört uttrycket ”Once in a lifetime”. Det är det inte! Jag blir mer och mer övertygad om att Daniel Kindbergs vision om Champions League kommer besannas. Kan man slå ut Galatasaray och PAOK, vinna mot Hertha Berlin, spela ut Athletic Bilbao, vinna på Emirates Stadium och skaka Arsenal. Då kan inte jag se något hinder för ett större Europaäventyr i framtiden när klubben och spelartrupp utvecklas ytterligare. Det är över för den här gången. Men det kommer fler. Det kan vi vara säkra på.
