Krönika: Premiärupplevelsen
Den första matchen för Östersunds FK skulle spelas på Tele2 Arena i Stockholm. Ungefär 500-700 jämtar slöt upp, som alla längtat efter detta ögonblick!
När man satte sig på tåget tidigt måndag morgon var det med en härlig känsla. Det var äntligen dags! Dags för den historiska första matchen i Allsvenskan för Östersund och Jämtland. Supportrar var på väg med tåg, bil, och flyg för att uppleva detta på plats. I och med att matchen spelades 60 mil bort en måndag kväll innebar det att väldigt många tar ledigt två dagar för att resa ner och stötta laget, det tycker jag är stort! Många utflyttade jämtar i Stockholmsområdet sluter naturligtvis också upp.
Jämfört med många experter har jag varit optimistisk. När jag försökte sammanställa tabellen hamnade vi på nionde plats. Det är inte många utanför Jämtlands gränser som tippat ÖFK så högt upp och premiärmatchen mot Hammarby är väl inte omöjlig? Inramningen är kanske Sveriges bästa, men rent sportsligt är det ingen omöjlighet. Tufft? Absolut! Omöjligt? Absolut inte!
Det är vädigt mycket man funderar på inför en premiär. Spekulera kan man göra. Men man vet egentligen ingenting. Försäsong och träningsmatcher är något helt annat. Håller laget? Fungerar spelsystemet? Startelvan? Det är också väldigt lustigt att det är 30 matcher på en säsong där alla matcher egentligen är lika viktiga men ändå är man så jäkla nervös för just premiären!
På pubsamlingen var det lugn och skön stämning till en början. När Daniel Kindberg klev innanför dörren började stora delar av lokalen applådera. En stund senare när ÖFK-låten spelades på hög volym tände folk till ytterligare. Naturligtvis följdes det upp med andra ÖFK-låtar. Mer och mer människor strömmade till. Ju mer klockan tickade mot matchstart ju fler glada, förväntansfulla jämtar dök upp.
Väl på arenan fyllde vi bortaläktaren och det var dags för inmarsch. Hela Tele2 Arena, utom vi förstås, sjöng med i "Just idag är jag stark". Jag har alltid gillat Hammarbys supportrar och stämningen på deras hemmaplan är som sagt kanske bäst i Sverige. Men vi var inte där för att njuta av det. Saman Ghoddos fick frågan om han njöt. "Näe, det är ju emot oss". Precis så kände jag också. Visst var det mäktig stämning. Men vi var där för att vinna, inte njuta av motståndarnas sånger och inramning. När något liknande inträffar på Jämtkraft Arena, som exempelvis när hela arenan sjöng Jämtlandssången inför sista matchen i Superettan i fjol, DÅ ryser jag.
Matchen drog igång och som alla är överens om spelade ÖFK ut Bajen. I halvtid fick jag ett par sms från polare med sympatier i andra lag. "Vilken fotboll ni spelar!" "Älskar att ni vågar spela offensivt!" "Vilket mål!". Sådan typ av beröm fick vi massor av efter matchen av expertis i TV och tidningar och även andra lags supportrar här på forumet till exempel. Men det är inget nytt för oss, det är så här det ser ut när ÖFK spelar fotboll. Det som kommer bli spännande är att se hur det fungerar mot övriga lag också. Det har trots allt bara spelats en match än.
När slutsignalen gick var jag sjukt besviken. Vi var det bättre laget större delen av matchen och var ett ribbskott ifrån tre poäng. Men när man fick lite distans så kanske det inte var så illa med en poäng ändå? Vi tog en poäng borta mot Hammarby och satte ett rejält avtryck i fotbolls-Sverige om att Östersunds FK är här.
Det var en rätt skön känsla man åkte hem med också. Den historiska premiären är avklarad. Nu fokuserar vi på nästa historiska match, hemmapremiär på torsdag, och ser till att det fortsätter snackas om oss.
