Otagbart: Häcken-HBK 4-1
Definitionen av hopplöst har aldrig varit så tydlig än efter kvällens match. Prestationsmässigt var det fullt godkänt men vad hjälper det när motståndarna har en Paulo de Oliveira med guldsko på foten?
Med 7 matcher utan vinst samt 3 raka förluster mot Häcken i bagaget och ett dessutom obesegrat hemmalag som motståndare var utgångsläget minst sagt lagom prekärt sett ur HBK synpunkt. Till spel kom samma elva som föll en tung 2-4 förlust senast mot Djurgården och förhoppningarna riktades till glödhete Matthew Rusike, som på 4 matcher prickat in 3 mål för klubben. Janne avklarade som brukligt sin respekt för motståndet inför matchen och matade på med slagorden ”intensitet, aggressivitet och spelglädje”, vilket troligtvis fastnat hos spelarna för de inledande intentionerna var definitivt positiva.
Vi fick se ett HBK som löste situationer med kreativitet och behärskat passningsspel kryddat med en mycket rörelse, vilket förvisso inte skapade några större målchanser inledningsvis. Utdelning skulle dock erhållas och den tillkom i matchens 22:a minut när Häckens Abubakari, med visst störningsmoment från Snorre Krogsgård, nicktouchade Christoffer Anderssons skruvade frispark in i egen målbur. Ett välbehövligt och hoppingivande mål och framförallt inte orättvist. Häcken skruvade emellertid direkt upp tempot och efterföljande sekvenser handlade till stor del om Hisingslaget. Dock var det Matthew Rusike som fick möjligheten redan 4 minuter efter ledningsmålet, men det hårda låga skott styrdes undan av Peter Abrahamsson i Häckenmålet.
Nio minuter höll HBK:s ledning; sen var det slut på det roliga då Paulinho-show gjorde entré. Ytan gavs centralt vilket utnyttjades av nyss nämnda och med en behärskad vrist seglade bollen otagbart upp i Stojan Lukic vänstra hörn. Dryga tio minuter senare var det dags igen; denna gång avlossat stillaståendes och i Stojans högra hörn för omväxlings skull. Två drömmål av Paulinho och hopplöst kunde Lukic hämta ut boll nummer två ur nätmaskorna. Tungt underläge inför andra men spelmässigt var det fortfarande oavgjort även om Häckens uppskruvade passningstempo allt oftare skapade bekymmer för HBK-försvaret.
Andra halvlek inleddes däremot med en punktering av matchen när Alexander Jeremejeff retligt chippade in bollen efter en fin djupledslöpning som medbringade ett friläge. Dessförinnan hade samma man varit farligt nära då också men det avlossade skott returnerades via ribban ut i spel igen. Janne försökte skaka om en aning i laget och bytte in Sead Haksabanovic istället för en för dagen fullt godkänd Junes Barny. Föga hjälpte det för 10 minuter senare hade den allsmäktige Paulinho fullbordat sitt hattrick med ett skruvat skott från kortsidan utanför straffområdet. Ett något billigt mål från Stojan även om det kom överraskande. Noteras ska också att trots fyra insläppta stod Stojan för en fullt godkänd insats med flera kvalificerade räddningar. Resterande delen av matchen blev mest en formalitet där de kvarvarande minuterna i stort sett avverkades utan några större rubriker.
Trots fyra mål i baken och ett fortsatt tungt tabelläge andas kvällens insats positivitet. Spelet såg förhållandevis bra ut, idag var motståndaren bara steget bättre och snäppet effektivare. Rusike/Keene ser fortsatt hungriga och farliga ut och jag avläser vissa tendenser om att ytterflankerna i form av Krogsgård och Barny börjar hitta form igen. Härnäst väntar det stora eldprovet nämligen västkustsderbyt mot Falkenberg. Förutsättningarna inför är klara; vinna eller försvinna har aldrig fått en tydligare innebörd. Låt oss hoppas att klubben kan spinna vidare på det stundtals fina passningsspel som visades upp ikväll och att det medför en tung skalp på fredag. Det är tuffa tider för en HBK-are men som alltid ska man inte vara för tidig med domedagsförkunnandena. 3 poäng mot FFF och det otagbara blir snabbt tagbart. Låt oss hoppas!
