Oväntade övergångar vi minns – del III
Det har blivit dags för den tredje delen i artikelserien där vi minns tillbaka till svenskkopplade övergångar genom åren som stuckit ut från mängden.
För dig som missat de tidigare delarna av den här artikelserien kan det vara på sin plats med en kortare introduktion. I varje del minns undertecknad tillbaka till fem övergångar under 2000-talet som på ett eller annat sätt varit överraskande och där minst en svensk spelare eller klubb varit involverad.
I den här delen kommer vi inleda med att se tillbaka på när Henrik Larsson skippade försäsongen med sitt Helsingborg för att i stället dra över till de brittiska öarna och spela fotboll med Manchester United. Avslutar gör mig med Emra ”Calzone” Tahirovic, som inbringade en skön slant till Halmstad när Lille av någon outgrundlig anledning valde att spendera flera miljoner kronor på anfallaren.
För dig som är intresserad av att läsa föregående två delar finns de länkade i botten av den här artikeln.
* * *
Henrik Larsson – från Helsingborg till Manchester United (januari 2007)
Under sin beundransvärda karriär som spelare representerade han några av världens största fotbollsklubbar och var med om att vinna både VM-brons och Champions League. ”Henke” anses vara en av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna och det finns nog inte många som har några invändningar mot det.
Mot slutet av karriären valde han att återvända till klubben där allt en gång i tiden tog sin början – Helsingborgs IF. Där mottogs han som en kung och utmärkelserna lät inte vänta på sig då han bland annat utsågs till årets helsingborgare, århundradets HIF:are samt årets skåning. Men inte ens ett halvår efter sin återkomst var det dags att säga tack och hej. Detta eftersom självaste Manchester United med Sir Alex Ferguson i spetsen hörde av sig till den då 35-årige svensken och bad om hans hjälp efter att Louis Saha skadat sig allvarligt.
”Henke” nappade direkt och Helsingborg lät sig övertygas att släppa sin superstjärna under försäsongen för att hjälpa Manchester United. Ett kontrakt från den första januari till den tolfte mars undertecknades och anfallaren presenterade sig för sin nya klubb genom att göra mål i debuten. Det blev ytterligare två mål under de efterföljande tolv framträdandena och Ferguson var tydlig med att han ville förlänga lånet säsongen ut. ”Henke” hade dock lovat både sin familj och HIF att han skulle återvända lagom till att allsvenskan drog igång och höll sitt löfte – vilket han i efterhand sagt sig ångra då han gärna varit med hela vägen när ”The Red Devils” kammade hem Premier League.
Så här en halv evighet senare känns det helt befängt att en klubb som Manchester United skulle vilja låna in en spelare från allsvenskan, men Henrik Larsson var verkligen inte vilken spelare som helst. Sin korta sejour till trots står han fortfarande högt i kurs hos anhängarna till United och det är bara till att lyfta på hatten över att han lyckades göra ett så starkt intryck under mindre än tre månaders tid.
Diego Lugano – från klubblös till BK Häcken (mars 2015)
Paris Saint-Germain, Fenerbahce och West Bromwich var några av klubbarna han hade representerat. Därtill hade han bara några månader tidigare spelat VM för sitt Uruguay med kaptensbindeln runt armen. Nu stod han plötsligt på Hisingen och presenterades som BK Häckens senaste nytillskott.
Hysterin var total i svensk media där de olika tidningarna tävlade med varandra om vem som kunde beskriva övergången med flest superlativ. Lugano hade under en längre tid varit skadad och ansåg sig vara i behov av att ta ett par steg tillbaka i en lugn och trygg miljö med den stora målsättningen att komma i form lagom till den kommande sommarens Copa América som arrangerades i Chile.
Allt som allt blev det elva matcher på svensk mark innan han valde att tacka för sig. Trots att han lyckades hitta formen uteblev invitationen till det sydamerikanska mästerskapet och med den drömmen krossad ansåg den rutinerade mittbacken inte att det fanns någon anledning att bli kvar i Sverige, varpå han spenderade ett halvår i Paraguay innan han avslutade karriären i brasilianska São Paulo där han i dag är verksam som sportchef.
Stefan Silva – från GIF Sundsvall till Palermo (januari 2017)
Under de senaste åren har vi fått bevittna en handfull övergångar där svenska spelare värvats till klubbar hemmahörande i Serie A. En av dem som väckt en del frågor var när Palermo valde att lägga vantarna på Stefan Silva efter sin första säsong i allsvenskan.
Sju mål och tre framspelningar var tydligtvis tillräckligt för att den sicilianska föreningen skulle vara beredda att hosta upp runt fem miljoner kronor för anfallaren. I efterhand har det dock kommit fram att det fanns en del fuffens bakom affären och med facit i hand är det tveksamt om det faktiskt var Silvas kvaliteter som fick Palermo att slå till.
Visserligen fick han känna på spel i Serie A, men det vid blott ett enda tillfälle då han hoppade in en kvart hemma mot Crotone. Fast än att det slutade med en degradering till Serie B var han aldrig aktuell för spel då han inte ens registrerades i spelartruppen, och i december samma år stod det klart att han skulle återvända till svensk fotboll då han kritat på ett kontrakt med AIK. Sedan dess har karriären fortsatt gå i stå och frågan är om inte Silva önskar att han hade struntat i Palermo-kapitlet med tanke på hur saker och ting utvecklat sig sedan dess.
Björn Runström – från Hammarby till Fulham (juli 2006)
I tonåren lämnade den då mycket lovande Runström moderlandet för att i stället få sin fotbollsuppfostran i Italien där han kuskade runt i Bologna, Chievo och Fiorentina utan att lyckas etablera sig och få regelbunden speltid i a-lagen.
Efter nästan fyra år på italiensk mark valde han att återvända hem till Sverige och Hammarby för att testa lyckan i allsvenskan. Det skulle visa sig vara ett smart drag då han omgående tog för sig och hittade nätet titt som tätt. Ungdomsåren i Italien och de många lovorden gjorde att intresset för honom började växa sig större och framför allt holländska klubbar knackade på Bajens dörr med förfrågningar om den spännande anfallaren. Men det fanns också de som menade på att Runströms talang var upphaussad, att han var en högst medioker spelare med en total avsaknad av andra spetsegenskaper än att besitta en vinnarskalle och arbeta hårt.
Fulham verkade i alla fall inte dela den kritiska åsikten då man sommaren 2006 beslöt sig för att betala runt tio miljoner kronor för hans signatur – vilket innebar att han blev Hammarbys dyraste försäljning någonsin. Runström berättade att den dåvarande Fulham-tränaren hade sagt att svensken skulle bli den nye Hernán Crespo och att han hade en italiensk löpstil. Men den där ”italienska löpstilen” fick engelsmännen inte se mycket av då det omgående stod klart att Runström inte var redo för Premier League och när han efter två år lämnade London-klubben hade han noterats för ett kortare inhopp i ligan samt en match i ligacupen.
Till sommaren är det nio år sedan han senast spelade fotboll och det är smått obegripligt att han i dag inte är mer än 36 år gammal. Men det verkade som att luften gick ur honom efter misslyckandet hos Fulham då han aldrig lyckades hitta rätt, inte ens när han återvände till Bajen och gjorde en säsong för dem under ökenvandringen i superettan.
Emra Tahirovic – från Halmstad till Lille (juni 2007)
Vi avslutar dagens artikel med en övergång som i folkmun benämns som Halmstads bästa affär genom tiderna. Detta då man sålde anfallaren Emra Tahirovic – av vissa känd under smeknamnet ”Calzone” – till LOSC Lille för runt 15 miljoner kronor.
Tahirovic hade haft svårt att ta en startplats i Örebro SK och sökte sig därför till Halmstad med hopp om att ett miljöombyte skulle ge hans karriär en skjuts i rätt riktning. Dessförinnan hade han provtränat med bland annat Werder Bremen och FC Zürich, men ansåg att det var bäst att skynda långsamt och blev därför kvar i Sverige.
Speltid fick han en hel del av i den halländska klubben, även om han ytterst sällan gjorde 90 minuter. Inte heller öste han in mål på löpande band, men det han visade upp i Halmstad var tillräckligt för att Lille skulle vara villiga att öppna plånboken.
Efter att övergången trätt i kraft var det många som menade på att Halmstad gjort en sällsynt bra affär och med tanke på vad det blev av Tahirovics karriär går det inget annat än att hålla med. Trots flertalet försök i olika klubbar och länder fick han det aldrig att stämma och beslutade sig för att bara 26 år gammal avsluta karriären. Men förutom Frankrike fick han även bo i Schweiz, Holland och Spanien – och inkasserade förmodligen en hel del pengar under sin korta tid som fotbollsspelare.
* * *
Läs gärna även:
Oväntade övergångar vi minns – del II
Oväntade övergångar vi minns – del I
