Ove Kindvall i Hall of Fame
Vi som var fotbollsintresserade tonåringar på 60-talet och vurmade för ett lag med en blå stjärna på skjortbröstet minns med välbehag en Norrköpingskille som hänförde oss med sitt lätta och vägvinnande steg och sin förmåga att nosa upp målchanser när det bjöds. Namnet var Ove Kindvall, en bland Europas bästa målskyttar när det begav sig. Bl.a. fick han avgöra Europacupfinalen mot Celtic för sitt holländska Feijenoord 1970. Ove är inte särskilt lång men ena benet var tillräckligt långt.
Med det benet stötte han in det avgörande 2-1 målet i förlängningens 115:e minut.
Ove gjorde otroliga 129 mål på 146 ligamatcher i holländska Eredivisie. Förutom en hel del i cuper och träningsmatcher också. Hur många ville Ove låta vara osagt. Holländsk skyttekung blev han 1968, 1969, 1970 och 1971.
Innan Ove blev proffs i Feijenoord blev han svensk mästare med IFK Norrköping 1963. Allsvensk debut gjorde Ove i maj 1962, 1 vecka innan han skulle fylla 19 år, på Stora Valla med Norrköping mot Degerfors. Degerfors var bra på den tiden med lirare som Heineman och Grip bl.a. och Ove rörde enligt honom själv bollen kanske max 3 gånger i matchen som slutade 0-4.
Avslutningsmatchen med IFK för Ove innan proffslivet tog vid blev 6-0-segern hemma på Parken mot AIK i september1966 med fyra mål från Ove.
"Du kunde gjort ett par till", lär Åby Ericson ha sagt enligt Ove. Det året vann han den allsvenska skytteligan på 20 mål trots att han bara spelade 16 matcher innan avfärden till proffslivet i Feijenoord.
Sonen Niclas brukar då och då påminna farsan om vem som är bäst i familjen eftersom han vann den allsvenska skytteligan 1994 med 23 mål för IFK Norrköping.
Kindvall tillhör den unika skara spelare som gjort mer än 100 mål i Allsvenskan (103) under åren i Norrköping och Göteborg. Detta enligt Wikipedia, men de lärde tvistar och Ove ska enligt ryktena reda ut antalet tillsammans med IFK-kännaren Tomas Junglander. Vi väntar med spänning på resultatet!
Nu är platsen restaurang Jakthornet vid Östermalms IP i Stockholm och årsmöte i fotbollshistorikernas förening(SFS). Ove har nämligen tagits upp i föreningens och Svenska fotbollsförbundets Hall of Fame som den sjätte IFK-aren i detta fina sällskap. Han valdes in redan 2008, som nr 29, men det har dröjt ända till denna lördag idag innan Ove Kindvall äntligen fick motta sitt diplom.
Jag känner mig oerhört tacksam och jag är väldigt glad att få ta emot det här i Stockholm och med så många bekanta ansikten på plats, sa Ove själv.
De andra fem IFK-arna är för övrigt Gunnar Nordahl. Nisse Liedholm, Bian Rosengren, Björn Nordqvist och Tomas Brolin. Saknar ni någon? Givetvis borde ”Bajdoff” vara given, skrid till verket SFS och se tlll att han blir den sjunde IFK-aren i sällskapet!
SFS hedersordförande Claes-G Bengtsson hade ett spirituellt samtal med en stolt Ove inför en fullsatt möteslokal efter att v.ordf. Owe Fröberg delat ut diplomet till Ove.
Vad många i audiotoriet inte kände till var att Ove efter avslutad karriär, sista allsvenska matchen var med IFK Göteborg 1977, arbetade som den förste expertkommentatorn tillsammans med SVT-s referent Bosse Hansson. Om detta berättade Bosse Hansson själv för årsmötet. Enligt Bosse fick duon mycket beröm för referaten under VM i Argentina 1978. Vad många inte heller visste då var att Bosse och Ove faktiskt satt i Radiohusets studio och kommenterade de gånger det utsända teamet på plats i Argentina inte nådde fram i etern.
VM-kvalmatchen mot Frankrike på Råsunda 1969 inför 51 954 åskådare är nog tillsammans med Europacupfinalen den match som Oves alla beundrare minns allra bäst och helst.
Sveriges vann med 2-0, båda målen av Ove, och Sverige kvalificerade sig dämed till Mexiko-VM och är en klassiker. Er skribent var där och kan intyga att den kvällen var magisk.
För sin insats belönades Ove med Svenska Dagbladets bragdmedalj. Jag minns att jag var mycket överraskad när jag fick beskedet om utmärkelsen sa Ove. Hade inte en tanke på att jag skulle kunna vara aktuell för en sådan hedersbetygelse. Jag befann mig i Milano med klubblaget när jag fick veta det. Ett bragdguld är något speciellt och få förunnat, så det är jag väldigt stolt över.
De enda fotbollsspelarna som belönats med Bragdguldet individuellt förutom Ove är Sven Rydell 1931(matchavgörande insats mot ärkerivalen Danmark) och Agne Simonsson 1959(matchdominant när Sverige sensationellt besegrade England på Wembley med 3-2). Den matchen finns kvar på näthinnan än i dag! Som de flesta känner till fick även VM.laget 1994 utmärkelsen-
Ove debuterade i A-landslaget 1965 i en 2-2-match mot Finland i Luleå. Totalt blev det 43 matcher och 16 mål med landslaget mellan 1965 och 1974. Spelade VM för Sverige både 1970 och 1974. Tyvärr var Ove småskadad under VM 1974 och kunde inte ge sitt bästa. Vem vet om inte den hedersamma femteplatsen kunnat vara en medaljplats med en kurant Ove?
Guldbollen fick Ove 1966, ett av många bevis på hans storhet som fotbollsspelare.
Ove fyller 71 år den 16 maj. När Guldköping får nöjet att byta några ord med honom efter avslutad ceremoni kan intygas att matchvikten ser ut att vara ungefär på samma nivå som under glansåren. Kanske tack vare otaliga golfrundor efter karriären? Hur som helst, Ove är en högst värdig mottagare av utmärkelsen med den meritlistan och är fortfarande en utmärkt ambassadör både för IFK och svensk fotboll med sin positiva framtoning och goda sportmanship. Grattis, Ove från en annan av de drygt tusen medlemmarna i SFS!
