Övertidsmål frälser AIK
AIK är fortsatt med i toppstriden efter ett sent segermål mot Åtvidaberg.
Att AIK redan har sin biljett bokad och klar till guldtåget råder det ingen tvekan om. Frågan för kvällen var dock om vi resolut skulle kliva ombord, eller med ett förvånat ansiktsuttryck stå kvar på perrongen när de gnisslande hjulen väl börjat röra på sig. Allt annat än tre poäng skulle vara förödande i en resa mot guldet där Malmö placerat sig i första klass, IFK Göteborg står och vinkar i fönstret, och där Helsingborg… ja, åtminstone är kvar på tåget, även om de tycks röra sig mot de lägre prisklasserna.
Guldet vinner man inte bara i de där hetaste toppmatcherna, som den vi upplevde förra helgen. Guldet vinner man genom att kriga till sig poäng, i match efter match, med alla till buds stående medel. Åtvidaberg är ett knepigt lag som det är lätt att snubbla på. Och vi var snubblande nära, skulle det visa sig.
Ledning i första akten
AIK inleder matchen med ett stort bollinnehav, och man skapar också flera tidiga hörnor. Närmast ett ledningsmål är Celso Borges med en nick strax till vänster om målramen. Några minuter senare får Kennedy Igboananike ett bra läge att komma fri ned mot mål, men mottagningen gör att han tappar sitt farten i löpningen och sedemera rinner läget också ut i sanden. AIK kontrollerar tillställningen under matchinledningen, som dock inte präglats av något större skönspel.
Med tjugo minuter spelade så slarvar Martin Christensen i Åtvidaberg med en bakåtpassning, som Nabil Bahoui uppmärksamt fångar upp. Från sin vänsterkant väggspelar han med Henok Goitom, för att sedan forcera in returen från Henrik Gustavsson i Åtvidabergskassen. Ett riktigt viljemål från Nabil Bahoui, och AIK hade satt sig i förarsätet.
Dryga halvtimmen in i matchen får Åtvidaberg sin första riktigt heta målchans. Alexander Milosevic missbedömer en bollstuds, vilket öppnar upp ett friläge för Imad Zatara. Kenny Stamatopoulus rusar ut för att avvärja situationen, men bollen letar sig retligt förbi och får tiden att stanna på Nationalarenan. Lyckligtvis nöjer den sig med att hitta stolpen, och AIK är därmed i fortsatt ledning.
AIK fortsätter skapa flera bra lägen, men även Åtvidaberg får lite större utrymme under återstoden av halvleken, men utan att publiken bjuds på fler mål. Resultatet står sig till halvtidsvilan, 1-0 till AIK.
Dramatisk avslutning
Tyvärr är matchbilden inte densamma när matchen blåser igång igen. Åtvidaberg har betydligt mer boll och passningsspelet från AIK känns inte alls betryggande. Det känns i luften att en kvittering börjar närma sig, och visst blir det så. Efter ett inlägg får Imad Zatara foten på bollen och kan styra in 1-1 bakom Kenny Stamatopoulus. Det är ett mål som tyvärr inte kommer helt oväntat.
Den här aftonen tillhörde dock inte någon i Åtvidaberg, utan vår Nabil Bahoui. AIK höjer tempot efter kvitteringen, och efter att Martin Mutumba blivit serverad på kanten av Celso Borges så lägger han in bollen mot en framrusande Nabil Bahoui, som styr in ännu ett ledningsmål. 2-1 till AIK när klockan passerar 68 minuter.
Andreas Alm gör byten för att försöka stabilisera spelet. Robin Quaison byts ut till förmån för Ibrahim Moro, och Kennedy Igboananike lämnar för Robert Åhman-Persson.
Men ännu en kalldusch skulle komma. Ricardo Santos kan omarkerat nicka in bollen efter ännu ett inlägg, med drygt 84 minuter på resultattavlan. AIK lyckas inte behålla initiativet i matchen och varje fast situation drar ut på tiden. Nu är goda råd dyra.
Då händer det osannolika. På stopptid, med 92 minuter spelade, lyckas Henok Goitom styra in bollen efter ett fint inlägg av Ibrahim Moro. Tillställningen är räddad, AIK går ombord på tåget till guldstriden, och slutresultatet stannar på 3-2 till hemmalaget.
Tankar efter matchen
Jag hade redan börjat skriva en text under denna rubrik. En text om att AIK inte imponerar. Att passningsspelet inte är på den nivå det borde vara, att vi har ett anfallsspel som inte riktigt står att känna igen. En klassisk katastroftext, du vet. Avgå alla. Men den här gången kan jag markera, ta bort, glömma. Vi är med i guldstriden, på allvar, även om det satt långt inne.
Visst, det är bara mitten av augusti ännu, men det lag som lyfter bucklan senare i höst är det lag som klarar av att hålla uppe sitt momentum och säkra poäng, även i de matcher där spelet haltar. Det här var inte en match som kommer gå till historien som något att minnas, men i den 92:a minuten närdes ändå den där drömmen vi kommer bära med oss in i höstmörkret. Den som förhoppningsvis kommer värma frusna själar på vägen mot en magisk novemberkväll.
Drömmen om guldet.
AIK - Åtvidaberg 3-2 (1-0, 2-2)
