På spaning efter allsvensk klass
Allsvenskan mot division två. Det är lite grann som när papporna möter sina tolvåringar i fotboll. Det går oftast bra för papporna. Om de bara gör sitt bästa.
Vänersborg – HBK – Svenska cupen (Publik: 812)
2-2 (1-0)
Laguppställning HBK:
Malkolm Nilsson – Jesper Westerberg, Alexander Berntsson, Marcus Johansson, Adnan Kojic – Alexander Henningsson, Marcus Mathisen, Rebin Asaad, Sead Haksabanovic – Fredrik Olsson, Alexander Ruud Tveter
Byten:
58. Nikolai Aho in, Henningsson ut.
58. Ivo Pekalski in, Markus Johansson ut, Mathiesen in i mittförsvaret.
80. Kojic ut (skadad?), Andreas Bengtsson in.
Allsvenskan mot division 2. Det ska inte bli match, det ska bli de där enkla närkamperna där det bättre laget vinner tillbaka bollarna. Där bra lag rastar sina unga spelare men oftast vinner ändå. Men precis som i de brittiska cuperna händer det ibland. Ibland. Men inte idag va? Första tävlingsmatchen och första matchen för mig själv i år. Extra nervöst av två anledningar. Den ena att jag arbetar i Vänersborg och skulle gå till jobbet med min HBK-halsduk på måndag efter HBK-seger. Den blåa och svarta förstås, Vänersborgs bandylag har blå och vit som färg. Den andra orsaken mer jordnära, att tekniken inte gav mig någon sändning förrän efter fem minuter.
Att titta efter allsvensk klass
HBK:s laguppställning var väldigt väntad, förutom att Pekalski inte spelade, vilket jag inte vet varför. Intressantaste lagdelarna att titta på var mittlåset där jag var nyfiken på att se om Johansson och Berntssons fyrtorn skulle visa allsvensk klass. Och mittfältet där jag äntligen fick se om Mathiesen och Asaad kan bli en bra kombo både offensivt och mot de spelvändiningar som kunde förväntas. Lite nyfiken var jag också på om Malkolm Nilsson skulle visa något allsvenskt i målet. Anfallet och Haksabanovic är jag säker på att det håller allvensk klass.
Allt började väldigt oallsvenskt av HBK. Vänersborg startade respektlöst med typisk plastgräsfotboll. Bra bolltempo, direktpassningar och mycket löpningar i ytor. HBK såg däremot tröga och ointresserade ut. HBK lyckades ändå skapa några chanser som dök upp mer slumpmässigt. Ett skott av Olsson, ett rätt snyggt volleyavslut i dålig vinkel av Henningsson, en offside på Ruud Tveter efter fint spel på vänsterkanten.
Men det var Vänersborg som hela tiden var lite hungrigare, lite snabbare och lite vassare. Det var väldigt oallsvenskt närkampsspel av HBK både på mittfältet och på backplats. Oroande. Vänersborg gick också upp ibland och satte hög press på HBK och fick dem att slarva bort bollen. Spelvändningar rullades upp mot HBK, ofta på högerkanten där en offensiv Westerberg inte hängde med tillbaka. Oroande.
I 27:e minuten kom det ett fantastiskt skitmål av ständigt farlige Valon Gashi i Vänersborg. Skiten stod HBK för. En väldigt oallsvensk bortnickning av Westerberg och en Gashi som elegant vek kroppen bakåt och sköt på halvvolley/volley förbi en helt chockad Malkolm Nilsson. Välförtjänt 1-0. Efter målet fortsatte Vänersborg spela perfekt plastgräsfotboll. Låt bollen göra jobbet och slå den på ytor framför spelare som kommer i fart.
I 37:e minuten gjorde HBK inte mål. Först hade Olsson en chans och sedan slog Kojic ett fint inlägg till Ruud Tveter men bollen var över kortlinjen innan inlägget slogs. Det var i alla fall allsvenskt. Det var lite fler HBK-chanser ett tag. Ofta med Haksabanovic och Kojic i fint samspel på vänsterkanten.
I 42:a minuten hände något som gjorde att jag nästan får lämna jobbet på måndag för att kolla ribban på arenan i Vänersborg. Jag tror nämligen att ribban fortfarande är böjd efter det skottet. Två minuter senare var det lite väldigt oallsvensk bollkontroll av Ismael Fonja som räddade HBK från 0-2.
Huvudfundering i paus. Snälla kan jag få se ett Youtubeklipp på Janne Jönssons utskällning i paus!
I andra halvlek var det som om ingenting hade hänt. Vänersborg rann som smältande fjällbäckar över HBK:s planhalva med ständigt högt tempo. Oftast på högerkanten där Westerberg var steget bakom några gånger. Det var mycket bra spel av Vänersborg och betydligt närmare 2-0. Allra närmast var det när Pekalski nästan petade in bollen i eget mål på ett bra inlägg från HBK:s högerkant. Ett tag började det allsvenska laget tjonga långbollar utan tanke mot division 2-laget. Det ni!
De chanser HBK skapade kom visserligen efter bollinnehav, men det var lite för många inlägg utan tanke och lite för många skarvar med låga procentsatser. Det var lite slump när målchanser kom. Som när både Haksabanovic och Westerberg slog inlägg mot bortre stolpoen som kunde gått i mål. Men till slut hände det. En fantastisk mednick av Haksabanovic och sedan spel till Olsson. I den situationen drog en Vänersborgare helt korrekt på sig två varningar i efter att ha dragit Haksabanovic i armarna vid två tillfällen. Utvisning. Mål till HBK efter att Bengtsson nickat till Ruud Tveters fot och sedan direktpass till Olsson som slog in den mitt i mål. 1-1 i 70:e minuten.
Sedan en farlig hörna för vänersborg efter lite oallsvenskt fippel av Malkolm Nilsson. Och sedan hörna igen och igen för Vänersborg. Och efter tre raka chanser på deras tionde hörna gjorde Vänersborg mål. Det mest intressanta i den här situationen var att alla i HBK:s försvar hade sina fötter fast parkerade i marken genom alla tre målchanser. På tårna. Not. 1-2 i 73:e minuten.
Sen fick HBK samma matchbild som de var vana vid från förra året. Ett stillastående passivt försvar lät HBK rulla boll på mittfältet och söka snabba kombinationer. Även om det inte ledde till jättemånga målchanser tycker jag att intentionerna var vettiga ibland, som en blandning mellan amerikansk fotboll och handbollskombinationer. Om ni förstår. Spelare sprang faktiskt på djupet mot det stillastående försvaret. Inte bara stå stilla och slå de långa inlägg från ytterbackar som försvaret bjöd oss i det läget. I 86:e minuten gav det utdelning. Alho, som inte rosat marknaden, blev neddragen när han kom på djupet efter en bra skarv av Asaad. Mathiesen slog straffen med rakbladsprecision ute vid stolpen. 2-2.
Slutkommentarer
Jag vågar knappt tänka tanken på hur HBK:s försvarsspel ska klara sig när Malmö eller Norrköping kommer med fart. Det vill säga om Westerberg och Kojic varit så offensiva som de var idag. Bägge gör stabila matcher offensivt, men Westerberg blev ofta förbisprungen på sin högerkant. Och vårt innermittfält var inte tillräckligt fysiska för att stoppa spelvändningarna från ett division 2-lag. Ni förstår. Det fanns saker som såg allsvenskt ut, men inte fasen var det mycket. Skönt att slippa förlora, är huvudpoängen. Och jag litar på HBK:s kontringsspel, även om vi inte fick se det idag.
