På utflykt österut
För att undvika fotbollsabstinens tar jag en tripp tvärs över Östersjön till Stockholms närmaste grannhuvudstad, Tallinn i Estland. Jag hade tänkt se fem matcher på tre dagar men magproblem gjorde att jag ställde in besöket hos fredagskvällens Nõmme-derby i Meistriliiga, högsta ligan. Å andra sidan lyckades jag pricka in två matcher med lag i vackert gul-svart-randigt. Här följer mina resereportage. Fler foton finns i Facebook-gruppen Fotbollsresenärerna.
Torsdag 18 juli 2024, avspark 19.00
UEFA Conference League Kvalificering
A. Le Coq Arena, Tallinn, Estland
FCI Levadia Tallinn – FA Šiauliai 0-0
Publik: 1 198 personer.
Entré: Förköp 10 euro, pensionär 5 euro. På plats 15 euro, pensionär 10 euro.
Football Club Infonet Levadia Tallinn är en estnisk fotbollsklubb som bildades den 22 oktober 1998 efter att metallföretaget Levadia OÜ tagit över som huvudsponsor för fotbollen i en klubb vid namn Olümp och helt sonika döpt om klubben. Det året övergick Estland från höst-vår till vår-höst. Laget vann den korta höstserien i Esiliiga, andradivisionen, och tog klivet upp i Meistriliiga.
Geografiskt hörde klubben hemma i Maardu, en stad med omkring 15 000 invånare belägen cirka 15 kilometer öster om Tallinn. Där existerar Olümp än i dag, som boxningsklubb.
Inför debuten i högsta serien 1999 gick Levadia samman med JK Sadam från Tallinn, laget som kommit på andra plats året innan. Det blev stor succé. Levadia blev första estniska klubb att ta hem trippeln, ligatiteln, cupen och Supercupen (match mellan liga- och cupvinnande lag). Året därefter flyttade laget till Kadrioru Staadion (kapacitet 5 000 åskådare) i östra Tallinn och de upprepade trippeltriumfen. Därefter blev det endast en cuptitel under tre år innan lyckan vände i samband med att klubben flyttade officiellt till Tallinn och 2004 tog de hem både liga- och cuptiteln.
Efter säsongen 2017 gick klubben ihop med FC Infonet från Tallinn, ligamästare 2016 för första (och enda) gången, och namnet ändrades marginellt, till FCI Levadia Tallinn.
Levadia har totalt tio ligatitlar, endast en (2021) tagen efter den sammanslagningen. De har elva vinster i estniska cupen och åtta i supercupen. Fjolårets andraplats i Meistriliiga (det officiella namnet A. Le Coq Premum Liga vill inte slå igenom på allvar) gav klubben en plats i kvalet till UEFA Conference League.
Denna kvalmatch går på nationalstadion A. Le Coq Arena (kapacitet 14 336 sittplatser), namnsponsor ett estniskt bryggeri. Arenan hette tidigare Lilleküla Staadion, många kallar den fortfarande det, och är hemmaarena för både Levadia och FC Flora.
Det är returmöte i första kvalomgången, litauiska Šiauliai Futbolo Akademija förlorade hemmamatchen med 0-2 veckan innan.
FA Šiauliai kommer från staden Šiauliai i norra delen av Litauen. Den är Litauens fjärde största stad och har lite drygt 105 000 invånare. Klubben bildades 2007 och gör i år sin tredje säsong i högsta serien, A lyga. Fjolårets tredjeplats är klubbens bästa någonsin. Klubbdräkten är riktigt stilig, i huvudsak svart tröja med lodräta gula ränder på framsidan, svarta byxor och gula strumpor. Tydliga, breda siffror på ryggen.
Levadia har en internationell startelva med spelare från fem länder, bland annat tre från Brasilien, och de har vunnit sina senaste åtta serie- och cupmatcher. Litauiska uppstickarna har endast en import, anfallaren Davis Ikaunieks från grannlandet Lettland. Å andra sidan så har de en liten men hängiven och högljudd hejarklack. Jag känner igen många av ramsorna, plus en del sånger som jag tidigare aldrig hört på fotboll, men kan inte ett ord litauiska så poängen går mig helt förlorad. Men det var frestande att nynna med på svenska. Några minuter efter kick-off samlas en ungdomlig hemmaklack längre ner på samma kortsida men de är chanslösa i supporterkampen.
Det är jämnare på plan. Šiauliai är ju tvungna att gå framåt för att vända till seger och inleder med flera hotande uppspel i mitten. En störtskur drar in efter drygt tio minuter, tio minuter senare har den passerat. Det verkar nästan som regnet kyler av gästerna ty hemmalaget skapar två bra lägen när det vräker ner. Ioan Yakovlev avslutar en snabb attack med ett skott tätt över. Han kom att bli något av huvudfigur denna kväll med snabba och uppfinningsrika attacker. Richie Musaba, nederländare, testar gästernas målvakt med ett tungt vänsterskott. Stöts ut till hörna.
När regnet slutar kommer Šiauliai tillbaka. Domantas Simkus lyfter en frispark in i Levadias straffområde, Egidijus Vaitkunas rusar fram men får för hård träff med pannan, bollen passerar förbi målet. Daniel Romanovskij står för nästa försök, en volley från nära håll, utanför. Nästa avslutsförsök blockas av försvarsspelare.
Därefter har Levadia ett par riktigt bra minuter. Yakovlev briljant framspelning till Musaba vars hårda skott far som en flipperkula mellan försvarsben på väg mot mål. Starkt av målvakten Gustas Baliutavicius att hinna reagera på sista styrningen och dessutom hålla bollen. Halvlekens sista målchans skapas av gästerna, Deividas Sesplaukis får nickläge men sätter bollen mitt i famnen på hemmamålvakten.
Šiauliai inleder andra halvlek offensivt men blir upprullade i 51a, sista passningen till ytterbacken (!) Edgar Tur blir aningen för brant och gästernas målvakt blockar. Sedan har jag en lång rad noteringar om lägen för hemmalaget, ofta efter frisparkar som gästernas spelare drar på sig när de inte hänger med i svängarna.
Litauerna genomför dubbelbyte i mitten av halvleken, misslyckas vid två hyfsade lägen innan de slarvar bort en gyllene möjlighet med en fullkomligt usel sista passning. Yakovlev hugger direkt, perfekt passning till öppen lagkamrat som gör en onödig vändning i stället för att sätta dit bollen. Det ger försvarsspelare möjlighet att komma mellan.
Många bollar går via Yakovlev och Levadia dominerar tillställningen kraftigt men verkar inte hundraprocentigt intresserade av att riskera något. De har ju två måls marginal. I 76e, nytt dubbelbyte hos Šiauliai, ena framtvingat på grund av skada på mittback. Levadia har också dubbelbyte på gång men inväntar förnuftigt motståndarnas fasta situation innan de fullföljer.
I en sista ansträngning prövar Šiauliai med hög press, och blir lätt förbispelade. Hemmalaget kontrollerar tillställningen. I 88e genomför Levadia ett dubbelbyte, ut går Yakovlev och han är ensam om att avtackas med smattrande applåder.
På tilläggstid är det på vippen att matchen får ett mål. Trångt och bökigt i gästernas målområde, ingen får avgörande träff på bollen som till slut skickas bort ur det farliga området.
Min avslutande notering är att jag måste komma ihåg att nämna hemmalagets atletiske mittback, brasilianske Heitor. Det är inte många dueller han förlorar, i synnerhet inte i luften. En högst bidragande orsak till att gästerna sällan kom till vassa lägen och att matchen därför slutar mållös.
Lördag 20 juli 2024, avspark 12.30
Naiste Meistriliiga, Estland
Sportland Arena, Tallinn, Estland
JK Tallinna Kalev – Põlva JK Lootos 3-0 (2-0)
Publik: 14 personer.
Entré: Gratis.
Lördag. Stor matchdag. Tre inplanerade. Inleder vid lunchtid på Sportland Arena som ligger granne med nationalarenan A. Le Coq Arena, drygt två kilometer sydväst om Tallinns gamla stad. Match i Estlands högsta damserie.
Jalgpalliklubi Tallinna Kalev är en fotbollsklubb från Estlands huvudstad. Klubben är Estlands äldsta, grundades redan den 25 maj 1911, egentligen redan 1909 under namnet Jalgpalliselts Meteor. Kalev vann estniska mästartiteln 1923 och 1930. Efter andra världskriget, mellan åren 1947 och 1954, tillhörde Kalev sovjetiska andraligan medan klubbens reservlag spelade i den lokala estniska ligan. Kalev återvände 1955 och tog sin tredje ligatitel. År 1960 spelade Kalev i Sovjets högsta liga, hängde kvar med knapp marginal. Året därpå slutade de sist bland 22 lag, flyttades ner och försvann.
Klubben återupprättades 2002, startade om på fjärde nivån i det estniska seriesystemet. Uppflyttningar 2003, 2004 och 2006 betydde att de kvalificerade sig för spel i Meistriliiga 2007. Två gånger har Kalev åkt ur och lika många gånger har klubben återvänt, senast 2022.
Kalevs damlag (nainen på estniska) har som bäst placerat sig på andra plats Naiste Meistriliiga, högsta serien, har en vinst i Supercupen och dessutom ett framträdande i estniska cupfinalen, det slutade med förlust. Inför dagens match ligger laget på femte plats bland de åtta lagen, har tre vinster, två oavgjorda och fem förluster. En av segrarna togs den 12 maj borta, 3-1 mot dagens motståndare, Põlva JK Lootos.
Põlva Jalgpalliklubi Lootos (Lotus på svenska) är en klubb hemmahörande i Põlva, en stad med cirka 5 000 invånare i sydöstra Estland. Klubben bildades 27 oktober 1994 och herrlaget inledde i andraligan, fullföljde inte andra året och har inte spelat på så hög nivå sedan dess. För damlaget, som startades 1 april 2008, har det gått bättre. Laget tog hem andraligan redan första året. Sedan dess har klubben mestadels tillhört högsta ligan, dock utan att nå några direkta framgångar. En förlorad cupfinal 2014 är det närmaste de kommit. Just nu ligger de tvärsist med endast en poäng efter åtta spelade matcher.
Jag tar en lugn promenad genom ett morgonstilla Tallinn. När jag kommer till arenaområdet är det fortfarande en timme och tio minuter till matchstart. Grinden till Sportland Arena är låst. Ett par män står och spanar igenom stängslet. Bortaledare, är min första tanke. Det visar sig vara de assisterande domarna. Grindarna öppnas en timme före avspark. Jag passar på att promenera runt området, kikar in på Nike Arena (Sportland 2) bakom Sportland-läktaren.
Omklädningsrum för lag som ska spela på någon av de fyra mindre arenorna ligger tvärs över vägen, inne i A. Le Coq Arena. Det måste finnas åtskilliga omklädningsrum därinne ty det vankas matcher och träningar på ett par, tre av planerna samtidigt och efter varandra under lördagseftermiddagen.
Kalevs klubbfärg är blå (klubbmärket med ränder i blått, svart och vitt), men tjejerna spelar i helsvart, ingen aning om det bara är i denna match eller generellt. På klubbens hemsida ståtar de i helblått. Det helblå stället hade gjort sig bättre mot Lootos’ vackra gul-svarta matchdress.
Gästerna inleder optimistiskt på det fina konstgräsunderlaget men lyckas sällan ta sig ända fram till avslut och när de ändå lyckas blir det utan precision. Kalev är vassare i sina omställningar och spelarna är generellt aningen mer tekniska än motståndarna. Men Lootos har Elina Kahar i mittförsvaret, en spelare som får mig att osökt tänka på Victor Nilsson Lindelöv. Är spelaren verkligen så bra som det verkar? Hon försöker styra försvarsarbetet, lever högt på sin snabbhet och förmåga att ofta kliva in där det behövs när det behövs, väger dock för lätt i duellerna.
I 20e, en Lootos-hörna från höger mot främre stolpen. Målvakten tuff och boxar undan, kolliderar med en framstörtande bortaspelare som blir liggande inne i målet, ses om, måste bryta. Det tar sju minuter innan ersättaren kommer in på planen. Uppvärmning tar tid. Lootos är fortsatt spelförande trots en spelare mindre på plan!
Lootos har endast gjort fyra mål på sina åtta tidigare matcher och de har sannerligen inte marginalerna med sig. I 30e tar deras nummer 7 (inte lyckats uppbringa bekräftade laguppställningar) tillvara på taffligt försvarsspel hos hemmalaget, sticker fram en fot och får en tå på en studsande boll vid straffområdeslinjen. Det blir till en lyra över utrusande målvakten, bollen i underkanten av ribban, studsar ner strax utanför mållinjen och målvakten hinner först för att lägga vantarna på den. Så nära, så nära …
Därefter har Kalev sin bästa period så långt, avslutas med ett mellanting mellan inlägg och skott som Lootos-målvakten hanterar säkert.
I 38e tvingas Lootos till ett andra byte på grund av skada. En spelare som tidigare visat tecken på att ha sträckt sig i låret tas av planen, lätt haltande.
Det heter att en olycka sällan kommer ensam. Nu kommer de i rask takt för bortalaget. I 41a, frispark för Kalev mitt på Lootos halva, vänster sida. Bollen lyfts mot främre stolpen, Vanessa Grutop får dit skallen först, 1-0.
Huvudspelet inte Kahars likör? Bekräftas vid flera tillfällen senare under matchen.
Ny frispark från nästan samma plaststrå någon minut senare. Ny nick, denna gång över.
Kalev hörna från vänster i 45e, skott inne i straffområdet, block, returen upp i nättaket. Sandra-Henrica Saul, 2-0.
Under halvtidsvilan sitter en tjej på Lootos-bänken, hopsjunken med en grön väst draperad över huvudet. Två timmars resa till bortamatch, på plats minst en timme före avspark, värma upp, sitta på bänken i nästan två timmar. Duscha, sedan två timmars hemresa. Laget ligger sist, en poäng på åtta matcher, har gjort fyra mål. Inte påtänkt för inhopp. Förstå att det knappast känns som tidernas bästa lördag.
En skarp domarsignal kallar ut lagen till andra halvlek. Lagen ställer upp till spel och får vänta ett par minuter innan domartrion infinner sig. Respekt!? För sjuttsingen, domarna måste visa lite mer respekt!
I andra halvlek slår Kalev vakt om sin ledning. Lootos får ett tydligare spelövertag men det ger ingen utdelning. Tidigt i halvleken, ett rörigt läge i Kalevs målområde, bollen snurrar nästan på mållinjen men inte ens då får en gulsvart spelare in bollen.
Kalev i omställning efter omställning. Kahar briljerar. Med sin snabbhet avvärjer hon attack efter attack men hon hinner inte med allt. Målvakten klarar två frilägen, blir överspelad vid ett, då rullar bollen tätt utanför. Men i 89e kommer 3-0, efter ännu en omställning. Kalev-tjej frispelad till höger, målvakten ut och täcker, det blir en passning tvärs igenom straffområdet. Kadri-Ann Välgeväli hinner före Kahar och stöter in bollen vid bortre.
Hur är det möjligt?
Kahar borde agerat, tagit ytan och därmed omöjliggjort att en öppnande passning nått en hemmaspelare. Nu reagerade hon i stället, rusade först när Välgeväli var på språng förbi och bollen på väg. Kahar, en spelare inte så bra som det verkar. Men tillräckligt bra för att vara framträdande i bottenlaget i estniska Naiste Meistriliiga, som på Lootos’ hemsida i översättning kallas Women’s Champions League. Jo, man tackar!
Fotnot. Jalgpalliklubi betyder fotbollsklubb men jag har ungefär lika ofta stött på Football Club i källorna, även i estnisk text, och därför valt att använda den av varianterna som varit flitigast förekommande.
Lördag 20 juli 2024, avspark 16.00
Esiliiga, Estland
Lasnamäe Spordikompleks kunstmuruväljak, Tallinn, Estland
FC Tallinn – Paide Linnameeskond U21 3-0 (3-0)
Publik: 62 personer.
Entré: Gratis.
Jag tar spårvagn 4 från ändstationen Vana-Louna vid spårvagnsdepån sex minuters promenad från Sportland Arena. Framför mig ligger 24 minuters behaglig sightseeing. Resan betalas via kontokort, kostar 2 euro.
Den här lördagen är jag inte riktigt påkopplad hela tiden. Jag har noterat att jag ska kliva av vid Majaka pöjk. Efter cirka 20 minuters resa plingar nästa stopp upp: Majaka.
Äsch, jag kan ha skrivit fel! Jag kliver av. Kollar Google Maps på mobilen. Mycket riktigt, det ligger en fotbollsarena nära. Men den heter Kadrioru Staadion.
Ökar kartbilden. Hittar Lasnamäe längre fram längs Majaka. Vid sidogatan Majaka pöik.
Jag vägrar vänta en kvart på nästa spårvagn, traskar en kilometer, finner en bred och fin infart precis vid hållplatsen Majaka pöik. Men den stora grinden till arenan är stängd. Jag vandrar vidare, runt nästa hus som visar sig vara storslagna Lasnamäe Spordikompleks, och vid andra gaveln ligger insläppet.
Football Club Tallinn såg dagens ljus den 17 november 2017 efter det att FC Infonet gått ihop med Levadia och då stod fotbollsarenan i Lasnamäe öster om Tallinns centrala delar utan hemmalag. Laget klev in i ligasystemet 2018 och efter fyra uppflyttningar på fem säsonger hade de 2023 nått Esiliiga, näst högsta divisionen. De hamnade på sjätte plats bland de tio deltagande lagen och i år verkar de på väg att fortsätta klättra uppåt. Inför helgens matcher ligger de på tredje plats, endast en poäng från andraplatsen som efter säsongens slut berättigar till kval mot laget som slutar näst sist i Meistriliiga.
Paide Linnameeskond är en fotbollsklubb från staden Paide (cirka 8 000 invånare) i centrala Estland. Klubben bildades 2004 som en satellitklubb till storklubben Flora från Tallinn. Paide gick som en raket genom seriesystemet, fyra uppflyttningar på lika många år ledde 2009 till Meistriliiga. 2017 blev klubben helt fristående och professionell. De har aldrig ramlat ur högsta serien men heller aldrig tagit hem mästartiteln. En andraplats 2020 är bästa prestation. Paide har två cuptriumfer under senare år, först estniska cupen 2022 och därefter Supercupen 2023.
I estniska seriesystemet är det tillåtet med reservlag, även om de ofta kallas för U21. Många är också ungdomslag och Paide U21, dagens bortalag på Lasnamäe SPK kunstmuruväljak (konstgräsplan), har endast tre spelare som är över 20 år men ställer även upp med ett par 16-åringar. Laget är för närvarande indraget i bottenstriden, ligger på åttonde plats bland de tio lagen i Esiliiga.
Lasnamäe är Tallinns befolkningsmässigt största distrikt, med en övervägande rysktalande befolkning. Det avspeglar sig hos hemmalaget. Spelartruppen består av övervägande spelare med ryskt efternamn men de är estniska medborgare. Det finns även ett par ryssar och en från Ukraina i dagens laguppställning.
Det ropas ”davaj” (”kom igen” på ryska) både på plan och på läktaren när matchen inleds. Det fungerar! 1-0 kommer redan efter 3 minuters spel, Vladimir Istsenko skickar ett elakt wobblande skott från straffområdeslinjen, Paide-målvakten flaxar hjälplöst med armarna när bollen flyger in över hans huvud.
Det rutinerade hemmalaget dominerar eftertryckligt. Paides unga garde må vara tekniskt skickliga men de stöter ständigt på patrull när de försöker ta sig fram. I mitten är det stängt.
I 26e skapar FC Tallinn tungt tryck mot Paide-försvaret. Slutsekvensen är vacker. Hemmaspelare rundar högerförsvaret, spelar med precision förbi målvakten och toppforwarden Viktor Plotnikov må vara 35 år men han har knappast gjort ett enklare mål i hela sin karriär. Omarkerad en dryg meter framför öppet mål bredsidar han nonchalant bollen över linjen. 2-0.
Tre minuter senare är det dags igen. Tallinns 18-årige högerback Matvei Jekimov agerar mest som höger mittfältare eller till och med ytter. Han hinner upp en till synes hopplös långboll, från kortlinjen spelar han listigt in bakom de främsta anfallarna, till släpande Kirill Nesterov, målfarlig 35-årig mittfältare som avslutar kliniskt, placerar bollen högt i nät till höger om målvakten. 3-0.
En av hemmalagets framtidsmän, 17-årige mittfältaren Mihhail Jumankin, är nära att öka på ledningen men pressad rullar han bollen utanför ur bra läge.
I halvlekens sista minut överger Paide dribblingstaktiken, testar med en stickare i djupled. Lagets 22-årige senegalesiske anfallare Mechini Gomis, som gör come-back efter att ha varit utlånad till Lusail City FC i Qatars andraliga, får plötsligt fritt fram. Hemmamålvakten Artjom Jakovlev rusar honom tillmötes, Gomis vickar bollen förbi målvakten, får för mycket kraft vid kontakten och bollen försvinner bort. Gomis fortsätter rakt in i Jakovlev. Krocken blir brutal. Båda spelarna behöver omvårdnad i flera minuter, båda fortsätter men byts ut i andra halvlek.
Vad gör då domaren?
Han har sannerligen gått i en annan skola jämfört med våra svenska rättskipare. Han har inte en tanke på att en spelare som inte kan nå bollen kan få straffspark om han springer rakt in i målvakten. Hade jag nämnt svensk standard, gult eller rött kort, hade jag förmodligen blivit utskrattad. Hans domslut? Inspark.
Inget fik tillgängligt i sportkomplexet så jag lämnar arenan under pausen. Lokaliserar en spritbutik snett över gatan. Finns det sprit bör det finnas tillbehör. Alldeles riktigt. Jag inhandlar en halvliter kyld Fanta.
Andra halvlek blir avslagen. Fantan blir urdrucken. FC Tallinn nöjer sig med att bevaka resultatet, de känner att Paides unga grabbar inte kommer att kunna rubba dem. Det hade kunnat bli lite spänning om Paides stolpträff efter hörna i 62a hade resulterat i mål. I stället kan hemmalaget försvara sig, trygga i sina positioner. De har några giftiga omställningar men de ger inget som förändrar ställningen i matchen.
Mest uppseendeväckande som sker är nog när den rappe domaren, mitt under ett snabbt Paide-anfall, hinner upptäcka att en Paide-spelare tappar sitt ena benskydd. Han plockar upp det i farten och lämnar över det till spelaren när Tallinn-målvakten fångat bollen i sin trygga famn.
Lördag 20 juli 2024, avspark 18.00
Esiliiga, Estland
Lilleküla Harjutusväljak I, Tallinn, Estland
FC Flora U21– JK Tabasalu 5-0 (2-0)
Publik: 50 personer.
Entré: 3 euro, gratis för pensionärer (tack!), barn under 13 år samt ukrainska krigsflyktingar.
Snabba ryck från Lasnamäe för att hinna med ett tåg från Ülemiste, en rask promenad på några få minuter, kryssar genom byggarbete, ren tur att jag upptäcker öppningen i plankavspärrningen så att jag hinner upp på plattformen innan tåget kommer. Tre minuters resa till nästa station, den tillfälliga ändstationen Kitseküla (spårarbeten stänger tillfälligt sträckan in till Tallinns centralare stationer) kostar 1,20 euro. Fem minuters promenad och jag kliver in på Lilleküla Harjutusväljak I i samma ögonblick som domaren blåser igång matchen.
Football Club Flora, ofta med tillägget Tallinn, bildades 10 mars 1990 och tillhörde de tio lag som startade Meistriliiga 1992. Då var högsta ligan uppdelad i två grupper med sju lag i varje och fortsättning i en åttalagsserie, enkelmöten rakt igenom. Nu är det tio lag i ligan.
Flora är Estlands mest framgångsrika klubb med 15 ligatitlar, 8 cuptriumfer och 12 segrar i Supercupen. Deras hemmaplan är Lilleküla Stadium, d v s nationalarenan som av sponsorskäl kallas A. Le Coq Arena. Klubbens reservlag, kallat U21, spelar däremot sina hemmamatcher i Esiliiga (näst högsta divisionen) på Lilleküla Harjutusväljak I, träningsplanen tätt intill. Den rapporteras kunna ta emot uppemot 200 åskådare. Väl sammanpressade, blir mitt omdöme.
Flora U21 är med i toppstriden, ligger i skrivande stund på tredje plats men kommer ej att kunna ta steget i högsta serien. Reservlag måste alltid spela i lägre division än huvudklubben. Flora U21 har faktiskt vunnit Esiliiga vid två tillfällen, 2014 och 2015.
Jalgpalliklubi Tabasalu bildades 23 november 2012 och gick rakt igenom IV liiga och III liiga. Det tog klubben fyra år att ta sig igenom II liiga, lika lång tid tog det att passera Ensiliiga B (tredje nivån). Förra året debuterade Tabasalu i Ensiliiga, slutade på en tillfredsställande femteplats och nådde för första gången semifinal i estländska cupen. I år ligger de sist med endast 8 poäng efter 17 matcher och riskerar att bli nedflyttade för första gången i klubbens korta historia.
Tabasalu är en ort cirka 13 kilometer väster om Tallinn och har omkring 4 000 invånare. Rätt imponerande att lagets arena har plats för 1 630 åskådare! När de 2018 fortfarande tillhörde fjärde divisionen hade de i snitt 321 åskådare på sina hemmamatcher. Det året var det bara tre andra estniska klubbar överträffade den noteringen. Inga direkt imponerande publiksiffror i estländsk fotboll. Ännu, kanske bäst att tillägga.
Matchen börjar olyckligt för ett ungdomligt Tabasalu i poängnöd. En släpphänt målvakt dräller in bollen redan i 5e, Floras Romet Leepik får målet sig tillskrivet efter en rörig situation nära ena stolpen. Målvakten revanscherar sig några minuter senare när han svarar för en briljant räddning på ett rappt närskott.
Flora dominerar bollinnehavet men har problem när Tabasalu pressar högt, löser det med långa uppspel. Så enkelt det kan vara ibland.
I 18e får Tabasalu till ett prydligt anfall som avslutas med en nick från nära håll. Flora-målvakten svarar för en härlig räddning när han stöter undan bollen. Anfallet fortsätter, bra tryck mot Flora-försvaret men gästerna lyckas inte komma till något avslut som hamnar innanför målramen.
Tabasalus målvakt Kaupo Koort svarar för en ny briljant räddning på närskott i 33e.
Det unga hemmalaget dominerar men blir vid enstaka tillfällen övermodiga. Som i 36e när de slarvar rejält i backlinjen. Hårt arbetande Tabasalu-mittfältaren Joel Kokla får bollen alldeles gratis och sätter upp läge för 16-årige anfallaren Kevin Pormeister. Hårt trängd, suveränt försvarsarbete emot, får han inte till skottet som blir löst och hamnar mitt på målvakten.
Två minuter senare, mer olycka för gästerna. Flora attackerar bestämt på vänstersidan, inspel mot bortre stolpen, en Tabasalu-back misslyckas med undanrensning framför anfallare, volleyskjuter bollen in i egna målet. 2-0.
Tabasalu genomför ett trippelbyte under pausen, påverkar inte matchbilden som helhet. Flora behåller initiativet, skapar och missar ett par bra möjligheter direkt, innan två av de nyss inbytta Tabasalu-spelarna presenterar sig. Först är det Markus Vaherna som tar sig fram och avlossar en rejäl kanon. Målvakten tippar till hörna. Sedan kommer Raoul Riigov till avslut ur bra läge, bollen tätt utanför.
Hoppet tänds hos gästerna som har en bra period men i 57e dras rullgardinen ner. Flora till anfall, ser ut att ha gått i stå. Då drar högerbacken Sten Prunn till med ett jätteskott från 25 meter. Spikrakt upp i krysset! Målvakten chanslös. 3-0. Stort jubel på läktaren.
I 63e bränner gästernas tredje inhoppare, Art Anepaio, ett friläge, missar målet med minimal marginal.
Kort därpå blir 16-årige Flora-anfallaren Sander Alamaa tungt tacklad på mittplan och blir liggande med uppenbara smärtor. Så klart det gör ont! Strumpor nerhasade till handsbredd ovanför skorna, benskydden kan inte vara mycket större än min tumnagel. Inte mycket till skydd. Nu först noterar jag till min förskräckelse att ytterligare fyra av de unga Flora-grabbarna anammat detta förkastliga mode. Jag talar med en ledare efteråt. Han rycker på axlarna och mumlar något om ”känns bekvämt för spelarna”.
Alamaa kommer upp på benen efter ett par minuter och den tempofyllda tillställningen rullar vidare. Flora ökar på till 4-0 efter en fast situation i 68e. Tabasalus rutinerade försvarsgeneral Valeri Makarov når högst på inlägget men nicken går rakt upp i luften i egna målområdet. Hemmalagets långe mittback Richard Priimann, inbytt i 60e, går upp i nickduell mot målvakten, får bollen på skulten och den droppar lite snöpligt in mellan målvaktens händer.
I 75e ökar Markus Leivategija till 5-0 med ett högt och hårt avslut från straffområdescirkeln efter inspel från höger. Därefter är det en hel del oorganiserat spel fram och tillbaka. Båda lagen skapar lägen men inget som resulterar. Närmast kommer Flora med ett rungande stolpskott på tilläggstid.
Min sista match under besöket i Tallinn blev en frejdig historia, en fin slutpunkt. Nu vidtar promenad längs kända gator in till gamla staden. Siktet är inställd på en viss restaurang där jag sett att de serverar aptitretande spagetti carbonara för 12,90 euro.
