Panel - Alltid Blåvitt-redaktionen tar fram spåkulan och siar om IFK Göteborgs 2024
Allsvenskan närmar sig och IFK Göteborg har blandat och gett under hela försäsongen. Vad är egentligen förväntningarna på IFK Göteborg 2024, och vilka spelare tar vilka roller? Panelen, som idag består av Arvid Larsson, Charlie Ahlgren och Adrian Pihl Spahiu, svarar på redaktionens frågor.
Vem blir årets värvning?
Arvid – Här är det självklara svaret Andreas Pyndt, trots att han i nuläget inte tillhör IFK Göteborg permanent. Jag hoppas och tror att klubben gör allt vad man kan för att ändra på den saken innan sommaren är slut, för isåfall är det en klassvärvning. Pyndt har redan givit IFK Göteborg en annan dimension i spelet och han bevisade i matcherna mot både Djurgården och Hammarby att han absolut håller mot Allsvenskt motstånd. Just den spelartypen är något Blåvitt letat efter länge, utan att få riktig träff (Elias Hagen är ett exempel). Lyckas man köpa loss honom har det potential att bli riktigt, riktigt bra.
Charlie – Malick Yalcouye. Det var svårt att välja mellan Malick & Andreas Pyndt. Sett över hela säsongen (om han blir kvar) så kommer Pyndt troligen spela en mer betydelsefull roll. Dock tror jag att den unge maliern kommer ha en mer bärande roll än förväntat i år.
Första gången jag såg Yalcouye var under hans provspel. U21 match mot Utsikten, ett antal spelare från Afrika hade flugits in för provspel, samtliga av Olle Sultan. Minst & yngst på plan var mannen från Asec Mimosas. Trots det imponerade han stort och sedan dess har jag verkligen sett fram emot att se Malick permanent i IFK Göteborg. Han har inte gjort någon besviken hittills utan kommer garanterat bli en viktig pusselbit i det blåvita laget framöver.
Adrian – Malick Yalcouye är kanske inte en traditionell värvning, iom att han egentligen varit klar för Blåvitt länge, men kunde skriva på ett proffskontrakt först efter att han fyllt 18, men killen har nyss fyllt 18 och känslan just nu är att han är ett av de första namnen som skrivs ner i startelvan när Blåvitt gör sig redo för match. Finns en del att slipa på fortfarande, men om vi ska gå på hur cupen och försäsongen sett ut så kommer Malick vara en bärande spelare i Blåvitt redan i år.
Vem blir årets överraskning?
Arvid – Oscar Wendt kommer att överraska positivt i år. Förväntningarna på honom är inte särskilt högt ställda med tanke på hans ålder och stundtals bristfälliga prestationer i Allsvenskan 2023. Däremot tror jag att han kommer växa av att få vara lagkapten, och den naturliga lagpappan att vända sig till. Dessutom har han en (vad det verkar) het Anders Trondsen som flåsar honom i nacken, vilket kan göra honom gott. Han lär också behövas som mittback emellanåt vilket gör att hans brist på speed inte blir lika blottad. Oscar Wendt kan bidra på planen 2024, inte bara i omklädningsrummet.
Charlie – Paolos Abraham, i nuvarande trupp finns det inte speciellt många spelare som kan överraska. Kraven är ställda i nivå med hur bra respektive spelare presterat, ungefär. Idag väljer jag en annan väg, hoppets väg. Därför föll valet på nyförvärvet Paulos Abraham. Bör inte finnas några förväntningar alls då hans statistik senaste åren varit usel, men det finns en potential. Denna spaning är långsiktig och något vag, men jag tror Arbnor Mucolli eller Thomas Santos säljs till sommaren. ”Öppen gata” för Abraham att då spela till sig en startplats där han sedan gör det överraskande bra.
Adrian – Jag överraskar mig själv och säger Abundance Salaou. Han har varit i Blåvitt ett tag nu, och det känns som om många redan skrivit av honom som en spelare som aldrig blommade ut, men killen är fortfarande bara 19 år gammal. (fyller 20 i sommar) och gjorde det väldigt bra som högerback mot Hammarby. Förvisso en träningsmatch, men min magkänsla säger att han kommer studsa tillbaka efter det erkänt svåra "andraåret". (Kom ihåg att Marcus Berg var enormt ifrågasatt 2006 då han inte alls nådde samma nivå som 2005.)
Vem tror du får årets genombrott i Blåvitt?
Arvid – Här vill jag gärna svara Benjamin Brantlind men jag tror tyvärr det är lite för tidigt för honom att få det där riktigt stora genombrottet (jag blir gärna motbevisad). Istället tror jag att det blir Malick Yalcouyes år. Han kom till IFK Göteborg för bara några månader sedan men har redan visat upp sig i den blåvita tröjan, under såväl cupspel som träningsmatcher. Han har visat att han förtjänar en plats på innermittfältet, trots att han precis blivit myndig. För mig besitter han en oerhört stor potential och jag hoppas att Jens Askou och den övriga sportsliga ledningen väljer att tro på honom, trots att han kommer göra sina “juniormisstag”. Malicks försäljningspotential är stor, och förhoppningsvis blir det bra den här gången.
Charlie – Benjamin Brantlind, en från våra egna led som besitter en otrolig förmåga. Född 2008 och är blåvit rätt igenom. Har redan fått ett genombrott i Göteborg, men det skulle absolut inte förvåna om han gör ett antal matcher i allsvenskan redan i år. Brantlind kan bli den spelaren som sätter prägeln på "Det nya” IFK Göteborg, där man förhoppningsvis fortsätter att lyfta upp talang efter talang. Jag vill inte prata om en stor försäljning här, utan snarare se Brantlind fortsätta utvecklas och ta för sig. Hans tid i Europa kommer att komma, det kan vi som sett honom vara så säkra på.
Adrian – Jag har redan nämnt Malick Yalcouye och Abundance Salaou som nyförvärv och överraskning, så jag får väl slänga in Benjamin Brantlind här. Vilket kanske är lite orättvist, för man ska verkligen inte lägga den typen av förväntningar på en 15 åring, men å andra sidan är det han redan har gjort rätt sensationellt och sättet han spelat på under försäsongen är ett stort genombrott i sig självt.
Vem blir årets flopp i den blåvita truppen?
Arvid – Laurs Skjellerup. Trots att han redan gjort ett par mål för Blåvitt, och stundtals sett fin ut i spelet, tror jag inte att Laurs Skjellerup blir den där självklara 9:an och ersättaren till Marcus Berg som man hoppats. Egentligen av en enda anledning så här långt, skadorna. Den riktiga tävlingssäsongen har inte ens börjat och han har redan gått sönder tre gånger, varav den senaste gör att han blir borta en längre tid. Med tanke på att han inte har erfarenhet från en nivå av Allsvensk kaliber vet man inte vad hans kropp klarar av. Hans skadehistorik väcker dåliga minnen från diverse andra anfallare som inte lyckats särskilt bra i IFK Göteborg.
Charlie – Laurs Skjellerup. Det är svårt & tråkigt att behöva sänka ett nyförvärv redan innan första matchen i allsvenskan är gjord. Hos mig uppstår det ständiga frågetecken, inte bara kring målen, utan snarare runt hans tekniska förmåga. Det ska inte underskattas hur nyttigt det kan vara med en två meter hög centertank.
Får Laurs det att stämma, eller snarare stå på rätt plats i straffområdet, kan han explodera. Jag tvivlar inte en sekund på att han kan göra de lätta målen, men senaste säsongerna har inte IFK Göteborg varit så bra på just de lätta målen.
Adrian – Oscar Pettersson. Har egentligen inte imponerat hittills, och en del frågor poppar upp i huvudet. Hur mycket kommer han fortsätta utvecklas? (Han har trots allt fyllt 24 i år, vilket förvisso fortfarande är ungt, men samtidigt så är det kanske lite sent att hoppas på de där stora kliven i utvecklingen?) Var han bra i ett kvalande BP eller såg han bra ut tack vare bra medspelare? Hur ska IFK Göteborg använda honom? Just nu tycker jag han mest ser ut som en habil truppspelare, men han värvades för att vara så mycket mer.
Till sist, på vilken tabellplacering slutar IFK Göteborg 2024?
Arvid – Svårt att säga. Å ena sidan hade man stora problem mot Nordic United och blev överkörda av Djurgården med 3–0, men å andra sidan vann man övertygande mot Hammarby och var länge med i matchen mot just Djurgården. Blåvitt har blandat och gett på försäsongen samtidigt som transferfönstret inte sprudlat av positiva Blåvitt-news. Det kan gå lite hur som helst i år, men jag är övertygad om att IFK Göteborg befinner sig på en bättre plats i slutet av mars 2024 jämfört med 2023:s dito. Därav blir det en bättre säsong och jag tippar att Blåvitt slutar på en niondeplats i Allsvenskan.
Charlie – 9:a. Givetvis är det extremt svårt att säga. 1-4 i tabellen är lätt att sätta ut, resterande känns som allt kan hända. Jag tror inte att det kommer att skilja många poäng från plats 11-7. Den elva Jens Askou kan formera med samtliga spelare tillgängliga kan absolut ta en sjunde, kanske till och med sjätte plats.
Det som talar emot är att skadeproblematik i truppen visat sig värre än väntat. Truppen är tunn och skulle fler nyckelspelare (läs Mucolli) gå sönder så har vi en helt annan säsong framför oss. Detta i kombination med avsaknaden av en riktig målskytt.
Adrian – En del av mig vill alltid tippa Blåvitt etta. Om vi betänker att Blåvitt poängmässigt var ett topplag efter sommaren (Blåvitt tog 25 poäng de sista 15 matcherna, hade man haft samma produktion hela säsongen hade det slutat på 50 poäng, samma som Djurgården) och att Blåvitt nu haft lite tid på sig att “sätta spelet” så finns det en liten röst i bakhuvudet som viskar att “25 poäng på 15 matcher, lägg på att laget blivit lite bättre. 20% bättre kanske? I så fall landar vi på ett snitt som kan räcka hela vägen…”
En annan del av mig är mer realistisk, fattar att vi hade lite otur de där första 15 omgångarna när vi bara fick ihop 9 poäng, och hade lite tur de resterande 15 när vi fick ihop 25 poäng. Laget har blivit bättre, men kommer inte prestera på tursidan spektrat över 30 omgångar. Tror mycket blir beroende på starten av serien. En bra start och och laget kan slappna av lite, vilket i sin tur kan ge välbehövlig vind i seglen. Det finns väldigt mycket potential i laget, men man behöver få lite trygghet i arbetsmiljön. Kan man få det med en bra start kan det nog sluta bra. Jag väljer således att tänka att 25 poäng på 15 omgångar hösten 2023 var en överprestation, men att laget blivit så pass mycket bättre till det här året, att det är där den normala nivån ligger, och det borde räcka till en fjärdeplats.
