Espanyol - Real Madrid
0 - 1

Pavey ordnade tredje raka hemmasegern

Sena 2-1-segrar har varit melodin på Nationalarenan de senaste veckorna. På torsdagskvällen besegrade AIK Elfsborg med sagda siffror efter mål av Nabil Bahoui och Kenny Pavey.

Första halvlek

Den första halvleken inleds med hög intensitet, både på läktaren och på planen. AIK tar inledningsvis tag i taktpinnen med ett bra kombinationsspel mellan mittfält och anfall. Ändå är det Elfsborg som vaskar fram den första riktigt farliga målchansen. Anders Svensson slår en högklassig krossboll ut till Johan Larsson som viker in och skickar bollen klockrent i bortre stolpen.

Spelet som följer handlar mycket om att Elfsborg får rulla ostört längs backlinjen för att ibland hitta ytan mellan AIK:s mittfält och backlinje. Andreas Alm signalerar att anfallarna ska pressa Elfsborgs backar tidigare i spelet för att på så sätt minska Elfsborgs bollinnehav, men effekten uteblir. När AIK får bollen slår man ofta långt, vilket dock ofta fungerar bra då, då Henok Goitom agerar bollmottagare med bravur och ofta lyckas fördela bollen vidare till svart. Inledningsvis står alltså Elfsborg för det mesta av spelet medan AIK lyckas vaska fram en del chanser på omställningar, framför allt via Goitom.

Just när Ivan Turinas sjugosjunde minut når sitt slut tar AIK ledningen i matchen. Kennedy Igboananike fintar bort Johan Larsson på vänsterkanten och slår sedan ett inlägg som Goitom skickligt släpper genom att hålla undan sin back. På bortre stolpen står Nabil Bahoui alldeles ren och kan distinkt trycka in 1-0.

Resten av halvleken spelar AIK sedan med ett tydligt självförtroende. Matchbilden är inte avsevärt förändrad, men plötsligt känns det som att AIK fått matchen precis dit de vill. Omställningarna känns kontrollerade och inspirerade. Man pressar Elfsborg högt och lyckas avstyra deras enda farliga chans med en superb räddning av Patrik Carlgren.

Andra halvlek

Andra halvlek inleds på liknande sätt som den första avslutades. Elfsborg har något mer boll, men tvingas till tidiga avslut eller svåra passningar vilket gör att känslan är att AIK har fortsatt bra kontroll. Efter 60 minuter blir Elfsborgs bollinnehav dock alltmer bekymrande för AIK som ett flertal gånger räddas av en strålande Carlgren i mål. Inom loppet av fem minuter står den unge målvakten för tre kvalificerade räddningar, men får i den sextiofemte minuten se sig överlistad av ett avslut på nära håll från Marcus Rohdén. Elfsborg når med ett skickligt kombinationsspel in i straffområdet från vänster efter att AIK-försvaret stått något passivt och får in det kvitteringsmål som länge legat i luften.

Efter Elfsborgs kvitterings gör Alm ett dubbelbyte och kastar in Eero Markkanen och Kenny Pavey. Det tar ett tag för de inbytta att hitta in i matchbilden och för stunden är AIK:s tidigare fungerande långbollar fruktlösa. Istället sker mycket av AIK:s offensiv på vänsterkanten där Bahoui gång på gång försöker, men lyckas bara vaska fram några resultatlösa hörnor.

Det är inte förrän i den åttiofemte minuten det ska komma till att avgöras. Ett för långt inlägg från vänster hamnar till slut, efter starkt närkampsspel av Igboananike, hos Lorentzson, som lyfter in bollen mot Kenny Pavey som på ren vilja nickar in segermålet för AIK. De vilda glädjescenerna som följer visar vilken tillgång Kenny Pavey är, då få kan komma in med samma energi som den mannen gör. Ingen firar heller ett mål bättre än vår engelsman.

Resterande minuter av matchen trycker Elfsborg på med allt de har för ytterligare ett kvitteringsmål och lyckas skapa viss oreda i AIK:s straffområde men är i ärlighetens namn aldrig riktigt nära att göra mål. Istället får AIK ett par fina kontringsförsök, men matchen slutar 2-1 till AIK, vilket innebär tredje raka hemmasegern och en formkurva som fortsätter att peka uppåt.

Efter matchen tackades Celso Borges av inför hans kommande VM-äventyr. Mycket talar för att detta var det sista vi fick se från Celso på Nationalarenan. Är så fallet kan vi på Gnagarforum nog tala för samtliga AIK-supportrar när vi tackar Celso Borges för sina fina år i AIK. Celso Bores är en spelare av yttersta kvalitet och med en professionalism som inte kan beskrivas på annat sätt än djupt imponerande. Tack för allt, även om detta inte är det definitiva slutet.