Per Krusell: "Helvetes jävla skit"
Per Krusell har skrivit en ny krönika om den blytunga förlusten mot Djurgården.
HELVETES JÄVLA SKIT!!! Jag vill inte använda omskrivningar för det går inte uttrycka saken bättre: exakt så här kändes det när Djurgården gjorde sitt matchvinnande 1-0-mål igår. På ett otagbart skott i 94:e minuten. Och sen var matchen slut. Noll poäng igen, efter en match där Djurgården visserligen dominerade klart men där vårt försvar höll ställningarna extremt väl under hela matchen. Kunde vi inte fått en poäng??? Faaan.
Vad är vägen ut ur detta? Nu är Falkenbergs FF sist. Vi har spelat bra i många matcher men fått få poäng med oss. Speciellt denna match, samt AIK- och Sirius-matcherna, känns väldigt jobbiga att tänka på. Har vi någon chans att klara oss kvar och få spela i allsvenskan även nästa säsong? Även den optimistiskt lagda kan lockas till uppgivenhet just nu.
Alltså det var en jobbig kväll, svårt att sova och ingen glädje direkt när man vaknade heller. Men nu, när jag tänkt efter lite, känns det bättre. Så här: jag tycker faktiskt, på fullt allvar, att detta är det bästa laget Falkenbergs FF någonsin haft. Spelmässigt är det stor skillnad, tycker jag, jämfört med tidigare säsonger: tempot både i passningsspelet och i försvarsspelet har utvecklats från år till år och är nu i paritet med de flesta klubbars. Spelskickligheten har höjts markant, utan att den råa kämpaglöd som kännetecknar Falkenbergs FF gått förlorad. Våra erfarna spelare har fortsatt att höja sig och ett antal roliga nya spelare har kommit in i laget. Så vi har nu en bred och jämn trupp, och oavsett vilken elva som startar så känns det - från ett supporterperspektiv - som ”kul, vi har chansen!”. Min bedömning är också att vi nu på allvar kan känna, inför varje match mot ett topplag, att vi har chansen till tre poäng. Detta gäller även mot lag som Malmö FF och IFK Norrköping.
Och vi har haft otur hittills, verkligen. OTUR. Det blir en lång lista om man ska räkna upp alla exempel, men för att nämna ett: Tobias Englunds utvisning känns ju inget annat än sjuk. Domaren insåg inte ens att det gula kortet för tidsfördröjning, vilket i sig var helt omotiverat - det är tillåtet vid ett inkast att lämna bollen till en annan spelare, och det hade inte gått många sekunder när det hände - faktiskt innebar rött, och hade han insett det skulle han aldrig gett ett gult. Och jag tror också att Tobias hade stått på sin plats och stört när Witry nu istället fick göra sitt drömmål, och det hade blivit 0-0 istället. Men poängen här, det måste jag understryka, är att otursförluster - när man tänker efter - är de bästa! Otur är ju just slumpmässig, vilket innebär att man verkligen inte ska vänta sig att det händer igen. Eller rättare sagt: det kan hända igen men det kan lika gärna bli vår tur att få den där avgörande flaxen. Oavsett hur jobbigt det känns: vi är inte jinxade på något sätt! Snarare ska man se sitt facit hittills i serien som bättre än det faktiskt är och känna styrka i det. Det låter fel kanske – det finns de som säger ”statistiken ljuger aldrig” – men jag är bra på statistik och vet att det handlar om ett mycket litet stickprov här som man inte kan dra några slutsatser av alls! Så jag känner istället styrka när jag ser tillbaka på de flesta av våra matcher.
Det som gäller nu är att se framåt genom att ta tag i den känsla som trots allt är positiv. Viktor Norings storspel i målet var en fröjd att se - oerhörd klass - och jag anser till och med att han var bäst på plan! Näst bäst var nog (tyvärr) Falkenbergssonen och före detta FF-aren Erik Berg som var otroligt viktig för Djurgården; han lyckades bland annat stoppa Anton Wede som efter härligt passningsspel och en fin löpning fick ett ”halvt friläge”. (Kan inte Erik, som ju valt att byta efternamn från Johansson till Berg, också lägga till ett mellannamn, ”Falken”?) Våra försvarare var dock nära nog lika bra som Erik Berg: de gjorde ett fantastiskt jobb. Vilka rensningar, vilket markeringsspel! Calle Johansson och Tobias Karlsson, ni håller riktigt hög klass och är klippor. Tibor Joza och Tobias Englund, ni spelade jättebra, över hela plan. Jag skulle kunna gå igenom hela laget och jag känner likadant för alla spelare, inklusive dem på bänken.
Mina tankar går nu avslutningsvis till matchen mot AIK förra året hemma på Falcon Alkoholfri. Vi förlorade med 5-1, efter att vi fått en utvisning tidigt i matchen. Det kändes oerhört tungt att sätta
sig på tåget och åka hem därifrån. Men ljuspunkten fanns ändå där: Nsima Peters reduceringsmål till 1-5, som kom på slutet, var ett tecken på jävlaranamma och skicklighet, och i det såg jag en möjlighet som skulle bli verklighet. Vi spelade därefter jättebra i de två återstående matcherna, Nsima Peter gjorde helt avgörande mål i båda och vi fixade nytt kontrakt. Alltså det gäller att se till sina styrkor och bygga vidare på dem. Vi har haft många målchanser - vi är bra på att skapa dem - och borde nog gjort fler mål hittills, men det viktiga är att vi vet att vi KAN göra mål: tänk Nsima, gå på instinkt, och så kör vi stenhårt på den vägen resten av säsongen!
TILLSAMMANS VI SJUNGER FÖR FALKENBERG.
