Poya lämnar Gefle lika fort som han kom
Idag står Gefle utan huvudtränare igen efter att Poya Asbaghi skrivit ett treårskontrakt med IFK Göteborg.
Han klev in och satte sig på podiet. Gefle hade just sparkat Tomas Andersson och där satt en man vid namn Poya Asbaghi. Just där och då visste vi inte vad som skulle hända, vi hade inte en aning om vad vi hade att förvänta oss. Några månader senare hade han vunnit allas hjärtan. Han räddade Gefle IF från vad som kunnat vara slutet för föreningen på elitnivå. Så snabbt han klev från ingenting till absolut hjältestatus och den som var hela vår framtid. Nu hade en ny era inlets. En era som skulle sluta med en återkomst i Allsvenskan. Vi kunde knappt vänta på att nästa säsong skulle sätta igång, allt gick i en rasande fart.
Tyvärr gick det ännu fortare att släcka ljuset och försvinna.
Gefle IF är bara en liten pjäs på det stora schackbrädet som kallas världsfotbollen. Vi är inte den minsta pjäsen och vi är inte ensamma om att vara en liten svag aktör i det stora hela. Faktum är att vi är precis som nästan alla andra, för det finns alltid större och starkare klubbar som har sin plats i hierarkin. Det är bara att acceptera.
Men vi som lidit så mycket, vi hade fått ljuset på oss. Vi trodde att det här var vår nya sanning. Vi hade hittat en väg ut från ett hotande mörker.
Vi trodde att det som sades var sant. Att vi hade en plan för 2.5 år fram i tiden, oavsett division. Vi skulle bygga något, vi var överens om det.
Alla slöt upp. Vi andades luft med starkare syre än vi gjort på många år.
Vad lär vi oss av detta?
Alla är sig själv närmast. Det spelar ingen roll hur bra det låter när man pratar för orden saknar ändå betydelse när det ställs på sin spets. Man tar beslut efter vad som är bäst för sig själv, och vem kan protestera mot det? Man bara önskar att det görs klart från början att man ser en sak som ett steg i karriären, att 2.5 år inte är 2.5 år om det dyker upp något bättre. Att man är så pass ärlig med det så slipper man tro att något annorlunda ska ske just denna gång.
Men vem försöker man lura? Det är vi som är dom naiva, det är vi som gör fel som tror på det som sägs. I slutändan är ord bara ord utan betydelse och endast något som låter bra i stunden det uttalas.
När ljuset släcks är orden borta och verkligheten tillbaka.
Tack för att du räddade vår elitstatus Poya.
Där slutar mina ord för dig för jag tänker inte skriva ord som inte betyder något.
Det har jag fått nog av.
För Gefle IF är det ett antal frågor man vill ha svar på.
Vad stod i Poyas kontrakt? Fanns det en klausul där han kunde lämna om en klubb högre upp i hierarkin hörde av sig?
Hur rimmar det här med Gefles målsättning att själva kliva upp i Allsvenskan igen?
Poya var nyckeln i det vi börjat bygga och nu släpper vi honom och får börja om igen. Varför?
Vi vill ha svar från Gefles ledning, inte imorgon utan idag.
Tack för ordet.
