Puskasbloggen - Ensam epilog
Som sig bör åtföljs alltid våra camper av en blogg där Himmelrikets utsända, den här gången veteranparet John Börén och Pontus Kroon, delar sina funderingar kring högt och lågt.
Deans hotel, Budapest 29/11 09:50
Last man standing. Nåja, snarare liggande kvar ensam på rummet med en väldig tacksamhet att jag tar ett sent eftermiddagsflyg hem till skillnad från min redan utcheckade rumskamrat Kroon.
Efter ett utdraget och kyligt trampande på stället i den mixade zonen som var förlagd utomhus igår fann vi att tunnelbanan hade stängt och vi fick runda av matchen med en halvtimmes promenad. Att promenera är å andra sidan något vi blivit ganska bra på under våra dagar i Budapest.
Vad säger man då efter ett kok storstryk? Tja, vi båda känner väl båda glädje och förtroende över att ha en spännande tränare som är tydlig med att vilja bygga ett lag med ett eget spel, ett eget självförtroende och som inte bara vinner på motståndarnas misstag. I Allsvenskan har vi redan sett en utveckling under två år. När det kommer till europaspelet måste retoriken bli försvarsinriktad och handla om långsiktighet för att känna någon slags optimism. Frågan är om man har råd att vara så långsiktig, när spelare kommer och går och det redan ryktas om större uppdrag för Rydström?
På tal om utveckling... När man under många år fått chansen att se laget ute i internationella turneringar och kan minnas hur det såg ut 2011 så är det lite imponerande idag när spelarna, tränarstaben och övriga i organisationen väller in på sitt hotell. Klubben har verkligen vuxit, därför känns det lite skakigt när man ser statistik på att vi sportsligt har gått tillbaka i europaspelet. Man har inte råd att tappa alltför mycket och stå still i en allt större kostym.
Men den obekväma spaningen är en ynnest att få göra, precis som alla andra intryck man samlar på sig under en Campresa. Alltid lika spännande, alltid lika lärorikt. Trots alla språkförbistringar, omvägar och räknefel längs vägen har det som alltid varit ett sant nöje att få vara på plats. Inte minst tack vare campens pappa, väktare och glädjespridare Pontus Kroon.
I ett klent försök att bjuda på mig själv skrev jag i början av den här bloggen att jag missat att packa med tandkräm. Mycket har hänt sedan dess men nu är resan snart över. Campen stänger igen men återuppstår någon annanstans, kanske redan i Prag?
Pontus smög ljudlöst ut tidigt i morse för att inte väcka mig. Nu är hans säng tom och inga spår syns till av varken väskor eller ytterkläder. Det enda som påminner om hans vistelse här är en kvarlämnad tandkrämstub framför badrumsspegeln.
Det är kärlek det. Framåt Malmö!
Budapest, Ferenc Liszt Airport 29/11, 08.15
Så fort tre dygn kan gå. Det känns som att jag precis sammanstrålade med Broder John här på flygplatsen för att sätta igång Camp Puskas och nu är jag på hemväg.
På grund av sen match och sena publiceringar har det bara blivit runt tre timmars sömn då mitt flyg går redan på morgonen. Johnny Boy flyger till Arlanda i kväll så han sover väl ännu och har en trivsam hotellfrukost framför sig. Det är han väl värd, min fine rumskamrat.
Han nämnde i ett tidigt blogginlägg på vägen ner mot Ungern, att han och jag bara hade setts som hastigast en gång trots att vi skrivit och korresponderat inom samma redaktion i tjugo år.
Han nämnde ordet bromance, möjligen en aning skämtsamt, men om jag bara går till mig själv är uttrycket väl funnet. Vi är bra vänner nu, jag och John.
Vi har inte slagit rekord i antal Camptexter, men vi har jobbat på och verkligen försökt göra skäl för lönen här nere och vi har peppat varandra i vått och torrt och samtidigt haft det väldigt trevligt. Det är en ynnest att få göra det här och det blir inte sämre av att man är i ett så bra sällskap.
Matchen igår blev en missräkning och tillika fick våra supportrar utstå en pinsamt amatörmässig behandling. Ändå sjöng MFF-sektionen högt hela matchen och bjöd dessutom på ett mäktigt bortatifo.
Det finns mycket stolthet i det Kroonska hjärtat över vår förening, alldeles oavsett resultatet igår.
Tack alla läsare, alla fantastiska supportrar, härliga Budapest och Käre John.
Over and out. /Pontus
Budapest, hotellrummet 29/11, 01.00
Medan vi satt i arenans mediacenter och förberedde oss inför matchen började det strömma in rapporter från vänner och bekanta som befann sig på Fanzone utanför arenan. Det var inga glada tillrop.
Min son Adam skrev:
"Fanzone = En kiosk med öl till 1200 personer. Är det ett skämt?" "Parodi detta, har aldrig sett ett sämre arrangemang."
Då vi hade vår Himmelriketmedarbetare Fredrik Hed på plats bad jag honom sammanfatta sina intryck och det är väldigt deppig läsning och en påminnelse om hur jävla dåligt supportrar, som lägger en massa pengar och semesterdagar för att heja på sitt lag, fortfarande behandlas ibland. Fredrik skriver:
"Fanzone lät ganska ok på MFF:s beskrivning före match.
Öl, foodtruck och musik. Lät ju bra. Sanningen visade sig vara långt ifrån detta. Överfulla lokalbussar som fastnade i rusningstrafik. Vi svängde in i nåt som kändes som ett industriområde med övergivna halvrisiga industrifastigheter från kommunisttiden. Där stoppades bussen och inspekterades av polis utifrån som lyste med ficklampor in i bussen. Efter tio minuter släpptes vi ut. Några fördes bort och visiterades. Oklart varför.
Vi andra gick en mörk gata fram mot ett avlägset ljus och dieseldunk. Där visiterades vi och fick visa pass och voucher. Sedan kom vi in till fanzone. Det var en grusparkering stor som en halv fotbollsplan upplyst av starka vita lampor. Här skulle vi få våra biljetter. Vilket gick smidigt. Men det var det enda smidiga med upplägget.
Det var EN vagn som serverade öl och korv till 1200 supportrar. Kön var lååååång och gick saaaaakta. Vi skippade det och ställde oss istället i den långa kön till bussarna som skulle ta oss 500 m till stadion. Polisnärvaron var monumental.
Att säga att fanzone var ett skämt räcker inte. Det var en katastrof."
Trista vittnesmål, men det förstärker ännu mer min känsla att de enda riktiga hjältarna idag var de himmelsblå supportrarna. Kärlek till er alla! /Pontus
Groupama arena, pressrummet 28/11 19.30
Tillbaka i pressrummet. Utanför arenan har folk börjat strömma till. Försäljarna som kränger halsdukar, nötter och vuvuzelor(?!) är många.
Själv tittar jag åt sidan på platsen bredvid min och kan inte låta bli att tänka på Eminems inledande ord i gamla hiten Lose yourself-
Look... If you had one shot, or one opportunity. To seize everything you ever wanted. One moment... Would you capture it?
Or just let it slip?
Gellertbadet 28/11 12:30
Ojojoj, vad era utsända har tagit del av den ungerska kulturen under förmiddagen. Gott luktar vi också! Inte många meter, men många varvs simning inne på Gellertbadet blev det. Avslappnande thermalbad och verkligen avslappnande ångbastu. Tack vare våra internationellt gångbara frisyrer behövde vi inte heller lägga pengar på att skaffa badmössor. Världsmedborgare!
Följde upp dent kroppsliga rengörandet med något mer själslig vård. Två rejäla bakverk, som ju också förkippas med Budapest.
Nu gör vi ett depåstopp på hotellet innan vi drar vidare mot centrum och så småningom supportersamlingen i parken.
Det är disigt idag och duggregnet hänger i luften. Typiskt bortasegerväder.
Hej så länge!
Deans Hotel 28/11 09.00
Gameday! Camp Puskas har efter ännu en god natt och en stadigt frukost satt på sig skorna och är redo för ännu en dag av vandring genom Budapest. Näst på programmet står en rengörande stund i ett av stadens alla badhus. Bilder därifrån utlovas inte,
I eftermiddag ser vi till att åka till samlingsplatsen som ligger i stadsparken Varosliget. För er 1200 som är på plats här i Ungern, läs informationen på mff.se om vad som gäller kring logistiken.
Tills vidare!
Spelarhotellet Budapest 27/11 13.30
Redo och alerta och sitter vi nu Camp Puskas i varsin fåtölj i en precis sådär stilrent steril och softjazzbeatig miljö som bara en hotelllobby i en eurpopeisk huvudstad erbjuda. Truppen har landat på ungersk mark men har i skrivande stund ännu inte lämnat flygplatsen.
Förmiddagen har ägnats åt sightseeing på både Buda och Pestsidan. Motiv finns det gott om i den här stan. Bilder kommer.
Något stolta över att vi lyckats nyttja kollektivkraftens tjänster under kontrollerade former. En färsk kunskap vi kan förmedla är att en enkelbiljett bara gäller för en resa, den inkluderar inte byten eller återresor inom en viss tid. Jag bara säger det.
Däremot trodde vi var smarta när vi gick in på något som såg ut som en typisk lunchrestaurang nära spelarhotellet. Självservering, brickor och salladsbord och bara lokalbefolkning i lokalen. Nära, billigt och bra, tänkte vi. Helt fel, visade det sig. Skolmatsgryta till priset av en finare dagens hemma. Vi vill inte prata mer om detta.
Hörs av!
Deans Hotel 27/11 08.00
Första natten utan större vedermödor. Några timmerstockar drogs och några lampor tändes i onödan i samband med toalettbesök men annars har det varit en god natt.
En god morgon ser det också ut att bli med en uppiggande klarblå himmel att blicka uppå. Strax väntar hotellfrukost och därefter ger vi oss ut i jakt på sevärdheter under förmiddagen.
Ett stadigt mål morgonmat kan kännas lite överflödigt efter gårdagens sena kvällsmat, men men... Matbild, check!
Budapest 26/11 19.30
Tro det eller ej, men herrarna Kroon och Börén har hittat både fram och varandra. Till nedresande supportrar kan vi berättat för att ta sig till centrala Budapest från flygplatsen är buss 100E ett utmärkt och billigt alternativ, typ 30 kronor per person.
För vår del innebar det först resa till Ferenc Deak och sedan en snabb tunnelbanefärd till Semmelweis Klinikak, även den till ett blygsamt pris. Efter en stilren gps-promenad i fel riktning till trots så har lyckats checka in och installera oss på vårt hotell.
Till vår stora glädje har rummet två enkelsängar, två whiteboardtavlor och en spishäll till vårt förfogande. Kan det bli mer campvänligt?
Närmast på schemat står middag. De trötta flygplatsbaguetterna har för länge sedan slutat att fylla sin funktion.
Återkommer senare om vad morgondagen har att erbjuda.
Tills vidare!
Warsawa Airport 26/11 14.45
För att lugna er kära läsare och kanske särskilt min redan flitigt producerande campkollega Pontus Kroon så kommer här ett livstecken även från mig. Japp, jag är också på väg.
Tidig väckning i huvudstaden, en stadig men stressad hotellfrukost och sedan tåg ut till Arlanda. På plats två timmar innan boarding och kö till en fortfarande obemannad bagageinlämning. Hade ju lätt kunnat backa om på äggröran och pannkakorna.
Det finns inga munskydd i världen som hjälper mot resfeber så att den slagit till är väl i sin ordning. Beställde därför en välbehövlig öl här på Chopin-flygplatsen i väntan på nästa flyg. Resenären bredvid mig i baren gjorde sig bekväm på en barstol med en cola och tre shotglas vodka framför sig. Vi är alla lika men ändå olika.
Om jag räknat rätt så blir det här min elfte camp för Himmelrikets räkning. Mitt trackrecord hittills består av tre vinster, två kryss och sex förluster (Camp Cojones under träningslägret utanför Malaga 2010 innehöll två matcher, för er som räknar noga) Huruvida olycksbådande det är att skicka mig får andra avgöra.
Just nu kretsar tankarna mest kring hur en internationell bortamatch ska hanteras med både Johan Dahlin och Pontus Jansson borta i försvaret. Att Henrik Rydström ryktas vara lockad av att träna Hamburg väljer jag att ingnorera.
Förväntningarna på matchen, äventyret och staden Budapest är förstås höga. Men det ligger minst lika mycket förväntan på att få tillbringa ett par samboende dygn med veterankollegan Pontus Kroon.
Trots att vi har ingått i samma redaktion i 20 år har vi bara träffats i verkliga livet en enda gång, på en uppladdning på Möllan inför en allsvensk premiär för länge, länge sedan. Under dessa två decennier har vi stöttat, påmint, peppat och täckt upp för varandra i vått och torrt. Men bara i digitala former.
Ser fram emot att skapa en medelålders bromance och ber en stilla bön att har tagit med sig tandkräm. Min tog slut i morse.
Nästa kontakt bör bli på ungersk mark. Jag ber er, någorlunda ödmjukt, att ösa på med frågor, tips och kritik under våra dagar i Budapest. Det är då camperna blir som roligast!
Så länge!
Kastrup 26/11
Dagen har börjat harmoniskt. Då planet inte lyfter förrän 12.15 från Københavns Lufthavn så har stressen uteblivit. Jag gick upp samtidigt som min hårt arbetande hustru och när hon strävsamt vandrade mot Lunds Universitetssjukhus för ännu en dag i vårdens tjänst, lade jag mig i soffan och avnjöt en långsam frukost. Olika falla ödets lott.
Nu är jag dock på plats på Kastrup, i väldigt god tid får man säga, men jag reser lätt och packningen tog bara en kvart så varför sitta hemma och glo?
John flyger från Arlanda som den Motalabo han är, så vi har bestämt träff på Ferenc Liszt-flygplatsen i Budapest lite efter 17. Om allt går som det skall det vill säga.
Inga missöden ännu, mer än att det var toalettstädning på tre toaletter samtidigt när jag, ganska kissnödig, anlände till Kastrup, så det blev en svettig promenad mellan terminalerna innan jag kunde lätta på trycket. Det vore ju en smula tråkigt om man hade börjat Campen med en "olycka" redan i Danmark, men det klarade sig! Nu är det bara att avnjuta en svindyr fika och vänta på boarding.
Vi är på väg! /Pontus
Lund 25/11
Det har varit en intensiv vecka för mig och jag har spenderat större delen av helgen på jobbet för att hinna med alla åtaganden innan planet lyfter mot Budapest i morgon.
Även denna dagen skall klaras av innan jag checkar ut på min fyradagarssemester, höll jag på att skriva, för semester skall vi ju inte kalla det, trots glädjen resan skänker.
Tanken är att både Herr Börén och jag skall jobba riktigt hårt för att förse Er, kära Himmelriketläsare, med mängder av intressant och kul material från och runt Malmö FF:s femte EL-match i år, det vill säga bortamatchen mot ungerska Ferencvaros.
Campen är för övrigt officellt döpt till Camp Puskas då det har både ungersk och malmöitisk anknytning, tack till nicket "Pelusa" som myntade det.
Nåja, lite rast och vila skall vi väl hinna med och vi har redan kommit överens om att försöka rekreera våra smäckra kroppar i något av Budapests berömda badhus. Bildspecial därifrån är under övervägande.
Annars är det som sagt resdag och acklimatisering i morgon, mottagning av truppen med allt det innebär av intervjuer och presskonferens på onsdag och så då matchdag på torsdag innan vi flyger hem på fredag morgon. Det skall som vanligt bli ett nöje och en ära att få servera nyheter och material till Er, mästarsupportrar. På återseende! /Pontus
