Djurgården - IFK Göteborg
1 - 0

Välkommet trendskifte för Djurgården efter vinst i stormötet

Inför välfyllda läktare och ett imponerande tifo tog Djurgården emot krisande IFK Göteborg på Tele2 Arena under söndagen. Matchen bjöd på en orkan av mer eller mindre farliga lägen för hemmalaget, och ett bortalag som helst av allt såg ut att vilja vara någon annanstans.

Det var tydlig stormatchprägel på matchen mellan Djurgården och IFK Göteborg innan avspark. Sofialäktaren hyllade Stockholm och presterade ett högklassigt tifo där bland annat Alberget 4A och Klocktornet på Stadion målades fram. Tele2 var nästan fylld, med över 25 000 sålda biljetter på förhand, och det var som upplagt för Blåränderna att vända på trenden av bleka insatser på sistone.

Tydlig formationsförändring
Som väntat var det Tommi Vaiho som inledde i DIF-målet, samtidigt som Carlos Moros Gracia fick möjligheten att spela vidare efter att ha ersatt Jesper Löfgren i föregående omgång. På mittfältet får Hampus Finndell sägas ersätta avstängde Rasmus Schüller, Oliver Berg inledde där även matchen i en något mer framskjuten roll än vad formationen brukar erbjuda. I anfallet skulle Oskar Fallenius få möjligheten att starta till höger, samtidigt som den beryktade kamratdödaren - Victor Edvardsen - startade centralt. Formationen såg såväl på förhand som under matchen ut som en tydligt 4-2-3-1, snarare än den mer bekanta 4-3-3 som DIF använt i större utsträckning.

Matchinledningen var något avvaktande från IFK:s sida, då man redan från början försökte döda mycket tid och flytta upp laget för långbollar. Djurgården tog tidigt tag i taktpinnen, utan att för den delen fullständigt dominera matchen. Efter att målvakten i Göteborg, Adam Ingi Benediktsson, i den 6:e minuten fullständigt misslyckats med att boxa bort bollen på en hörna valde Elias Andersson att slå in den framför mål. Någon studs på någons smalben senare landade densamma hos Finndell, som kunde slå in ett tidigt ledningsmål och sitt tredje i Allsvenskan hittills i år. Efter målet kunde hemmalaget Djurgården ta det lugnare, samtidigt som Göteborg verkade tighta till försvaret lite ytterligare. Som effekt av detta hamnade större och större del av bollinnehavet hos DIF, som förvaltade det väl genom att skapa flera intressanta lägen.

Hopplöst motstånd - men tydligt trendskifte för DIF
Frustrationen hos de tillresta göteborgarna, på läktare och plan, fick den som många Djurgårdare upplevt de senaste veckorna att falna i jämförelse. Blåränderna kom till flera bra lägen i den första halvleken, inte minst då flera skott inifrån straffområdet oroade Göteborgsförsvaret i en sekvens. Den gången blockerades Gustav Wikheims skott, samtidigt som det avslutande skottet från Berg gick ganska tätt utanför. Med det sagt var det tydligt att det var blod i vattnet och att Djurgården var redo att utnyttja det. Exakt vad som går så fel för IFK Göteborg just nu är svårt att säga, för även om DIF såg bra ut var känslan att man fick en hel del hjälp på vägen av gästerna. Passningarna var inte nödvändigtvis dåliga i sig, men gästerna hamnade hela tiden i hopplösa lägen där deras enda räddning var snälla domslut från Mohammed Al Hakim. IFK-spelarna misslyckades ofta ta sig ur DIF:s press, de hade även svårt med mottagningar och samarbetet över hela planen.

Det var först i den 30:e minuten som Göteborg kom till ett ordentligt läge. Piotr Johansson slog en missriktad passning som snappades upp i DIF:s straffområde, Vaiho kom dock ut bra och lyckades avstyra det hela till en hörna. Efter det läget tog sig Göteborg in i matchen en aning, samtidigt som Djurgårdens inledande tempo började avta allt tydligare. Detta till trots fortsatte stockholmarna skapa lägen. Matchen kändes avgjord redan innan halvlek och på halvfart lyckades Djurgården, som tidigare under säsongen har anklagats för att inte komma igång mot svagare motstånd, komma till avslut efter avslut. Blåränderna tilläts hålla i bollen precis utanför Göteborgs straffområde och ett ytterligare mål för hemmalaget kändes knappast omöjligt innan pausvilan. Detta späddes på ytterligare av den överhängande känslan att motståndarspelarna helst bara ville vara någon annanstans, tydligast visat genom att ingen i IFK Göteborg verkade vilja ha bollen.

Oväntad inledningen efter paus
Efter en halvtidsvila vid resultatet 1-0 återvände Djurgården till planen med ett nytt tifo från Sofialäktaren, den här gången i klassisk kaosstil. Magnus Eriksson slog långa bollar på djupledslöpande blåränder, vilket han även gjort på ett klart tydligare sätt än vanligt under den första halvleken. Hemmalaget tycktes nu tillåta gästerna att hålla mer i bollen för att sedan skapa lägen i snabba omställningar. Det var faktiskt också Göteborg som skapade det första riktigt farliga läget i den andra halvleken, då Gustaf Norlin frispelades i straffområdet för att sedan skjuta utanför. DIF var stundom något nedtryckta under en period, även om det inte ledde till några flera farligheter för bortalaget. Efter knappa tio minuter började hemmalaget hitta lägen där Wikheim fick möjlighet att testa Benediktsson två gånger om, samtidigt som man fick bättre träff på försvarsspelet igen.

Blåränderna fortsatte att trycka på för ett ytterligare mål, med chanser som faktiskt kändes ännu bättre än i den första halvleken. Utöver Wikheims nämnda avslut, som kanske skulle ha förvaltats något bättre, var Berg nära att ta ledningen tre, fyra gånger. Närmast kom han då han frispelats framför Benediktsson varpå norrmannens lobb touchade målvaktens knä till hörna. Djurgårdarna, i vanlig ordning anförda av kapten Eriksson, såg till att skapa ytterligare frustration och irritation hos gästerna genom efterslängar och hårda närkamper. I försvaret ska presspelet nämnas som den mest avgörande delen, samtidigt som både Marcus Danielson och Moros Gracia hanterade eventuella bekymmer med relativ lätthet. Även Vaiho i mål ska nämnas då han verkade bidra med ett lugn som kanske saknats tidigare under säsongen.

Kontroll utan slutgiltigt avgörande
Den evigt unge Haris Radetinac byttes in mot Wikheim för sin säsongsdebut i Allsvenskan i den 63:e minuten. Den rutinerade yttern bidrog med mycket i presspelet, men under de efterföljande minuterna saktades anfallsspelet ned en aning. Knappa tio minuter senare skulle istället Fallenius, på motsatt kant, komma att spela fram Edvardsen till ett nytt bra läge. Dessvärre förblev anfallarens målnolla intakt även efter detta, men i detta spelsystem kommer han att producera poäng framöver. Det var dessutom det sista vi fick se av Fallenius i matchen, då han efter detta byttes ut mot Joel Asoro. Någon minut senare skulle även Radetinac få möjlighet att komma till avslut, då Eriksson hittade honom med en lång boll in i straffområdet. Den efterföljande nicken gick utanför och jakten på fler mål för hemmalaget fick pågå en stund ytterligare.

Känslan var att Göteborg låg under med fler mål än de gjorde, inte minst på grund av att man inte verkade ha någon iver att ta sig framåt. Med det sagt tillät inte Djurgårdsförsvaret särskilt mycket bakåt då man hade enorm koll på de bleka motståndarna under nästan hela matchen. Radetinac inträde i matchen bidrog ytterligare till detta, inte enbart högre upp i planen utan även på fasta situationer där yttern slängde sig in framför bollen för att rensa. Detta kom väl tillhands då Göteborg lyckades generera flera hörnor mot slutet av matchen, utan att för den delen vara nära att oroa Vaiho i DIF-målet.

Stark laginsats trots uddlösheten
Offensivt sett kunde Edvardsen och Asoro röra till i Göteborgsförsvaret efter kontringar. När hemmalaget väl vann bollen högt i plan fylldes det på med offensiva hot, varpå de farligare lägena uppstod. DIF verkade dra ner på tempot mer och mer, samtidigt som intensiteten hos gästerna syntes först i lägen som när Marcus Berg blev irriterad på Moros Gracia. Ett något tröttkört DIF skulle komma att byta Finndell och Berg, mot Besard Sabovic och Lukas Bergvall runt den 90:e minuten. Att bytet kom så sent som det gjorde har antagligen att göra med hur Djurgården kom till många fina chanser matchen igenom. Även om det såklart är positivt i sig lämnar det mer att önska då det bräckliga 1-0 resultatet tilläts stå kvar matchen ut, trots att de blårandiga supportrarna nog förväntat sig minst några mål till sett till chanserna. Matchen avslutades med ett, i ärlighetens namn ganska hårt, rött kort på IFK:s Anders Trondsen.

Djurgården måste nu hitta ett sätt att bygga vidare på vinsten, och chansskapandet, inför kommande omgångar. Blåränderna såg inspirerade och självsäkra ut, samtidigt som tränarduon verkar ha hittat rätt roll för Oliver Berg i den 4-2-3-1-formation man ställde upp med idag. En stor del till DIF:s bollinnehav i farligare delar av planen var Bergs förmåga att, i vanlig ordning, falla ner mot mittfältet från en mer offensiv positon. Till skillnad från tidigare fanns det nu en tydlig nia som kunde utnyttja de ytor som norrmannen på så vis skapar framför sig. Insatsen var helt klart den bästa som laget presterat i Allsvenskan i år, men det faktum att man inte gjorde några ytterligare mål trots det massiva chansunderlaget visar att DIF-bygget inte är färdigt än. Tendenserna är där och hittar de blårandiga spelarna varandra framöver som de gjorde idag kommer denna DIF-upplaga bära lång väg - så länge även avsluten börjar hitta nätmaskorna lite oftare.