Rättvist kryss i Tammerfors
Efter att kritik riktats mot Djurgårdens spel under den senaste veckan steg man fram med en klart bättre insats ikväll mot Ilves Tampere. Efter två snabba mål och stundals böljande anfallsspel i båda riktningar slutade matchen 1-1, även om det blårandiga spelet borde ha resulterat i fler farliga avslut.
Efter två mindre goda insatser mot Progrès Niederkorn respektive IFK Göteborg ställdes Djurgården mot Ilves från Tammerfors i Conference Leagues tredje kvalrunda. Det finska motståndet kom från ett straffavgörande mot Austria Wien och det var på förhand oklart hur man skulle stå sig mot ett svenskt topplag, som haft sin beskärda del av trubbel på sistone.
Fortsatt förtroende för Wikheim trots kritiken
I vad som kan bli Lidingösonens sista match i Djurgården, åtminstone på ett bra tag, kom Jacob Widell Zetterström till start mellan de blårandiga stolparna. Föga förvånande sett till Jacob Une Larssons avstängning hade han Miro Tenho och Marcus Danielson framför sig. TIll höger intill de båda mittbackarna fick Adam Ståhl fortsatt förtroende, precis som Keita Kosugi till vänster.
Att Besard Sabovic skulle komma till start i matchen, efter mittfältarens avstängning i matchen mot IFK Göteborg, var mer eller mindre självskrivet. Frågan på förhand var snarare om Rasmus Schüller eller Samuel Leach Holm skulle inleda matchen intill honom. Valet föll på den finska landslagsmannen som var tänkt att städa på mittfältet i matchen mot landsmännen. Framför de båda mittfältarna startade Tobias Gulliksen som tia med Oskar Fallenius på högerkanten. Trots högljudd kritik efter sina senaste insatser fick Gustav Wikheim fortsatt förtroende, denna gång som vänsterytter. Deniz Hümmet startade, precis som vanligt, som central anfallare.
Avvaktande matchinledning från båda sidor
Även om båda lagen inledde tydligt avvaktande var det hemmalaget som tog kommandot under matchens första kvart. Ilves rullade runt bollen i egen backlinje och hittade fram i banan med smarta passningar och ett fint kombinationsspel. Djurgården lyckades visserligen med ett antal fina brytningar, men inte med att kapitalisera på dessa genom kontringar. Samtidigt upplevdes inte Blåränderna som särskilt bekymrade över att hemmalaget dominerade bollinnehavet. Det, i kombination med finnarnas possession-inriktade spel, innebar att inget av lagen kom till några direkta farligheter i matchinledningen. Ilves var däremot väldigt spelskickliga och påminde inte lite om sina motståndare från Stockholm.
Matchens första läge, även om det aldrig hann bli riktigt farligt, kom från Oskar Fallenius. Efter fint kombinationsspel från mittfält till anfall spelade Hümmet ut bollen till högeryttern som sånär tråcklade sig igenom motståndarförsvaret - utan att komma till avslut. Därefter såg Djurgården ut att hitta bättre rytm i anfallsspelet, samtidigt som Ilves fick sämre träff i sin motsvarighet. Gång på gång hittade Blåränderna ut på sina yttrar som kunde börja röra sig med fart i och runt det finska straffområdet. Efter att Gulliksen bommat ett utmärkt läge i straffområdet, efter ett nytt fint djurgårdsanfall, gick Ilves på kontring. Finnarna tog sig in i straffområdet med en kort djupledsboll, där Widell Zetterström stod i vägen för den första halvlekens bästa målchans.
Bra blårandigt spel utan spets
Det som inleddes som en avvaktande match blev något annat en bit in i den första halvleken. Visserligen höll Ilves fortfarande i mycket boll, men gästerna kunde förvalta sina brytningar på ett helt annat sätt. Trycket mot det blårandiga målet var kanske inte jättehögt även om man kom till flera lägen som krävde goda försvars- och målvaktsinsatser. Djurgården växte fram som det spelmässigt bättre laget under den första halvlekens gång, således tog Ilvesspelarna det säkra före det osäkra. Istället för att blint satsa på kontringar spelade man runt bollen ett par gånger extra på egen planhalva. Djurgården ångade däremot på med flera bud på riktigt farliga lägen, där den sista ingrediensen hela tiden saknades. Precis efter att matchuret nått 45 minuter såg man tydligt hur Ståhl inte längre klarade av att springa obehindrat, varför Peter Therkildsen ersatte nyförvärvet efter pausen.
Totalt sett fick Djurgården ses som bättre i den första halvleken, både i jämförelse med sina tidigare matcher och med motståndarna för dagen. Med det sagt var Ilves inte ofarliga utan visade snarare upp att man förtjänade sin plats i Conference Leagues tredje kvalomgång. Dessutom var det hemmalaget som kom närmast ett ledningsmål. Djurgården lyckades inte förvalta sina många fina anfall, med flera goda chanser till ett ledningsmål. Däremot tog man sig hela tiden till farliga ytor och lägen där individuella misstag snarast låg till grund för att man inte fick till några riktiga superchanser.
Blårandigt ledningsmål, men snabb replik
Matchens andra hälft inleddes inte helt olikt den första med ett stort bollinnehav från hemmalaget. Däremot hittade gästerna udden i anfallsspelet klart tidigare och bättre än under matchens första minuter. Ungefär tio minuter efter pausvilan hade man testat både försvar och målvakt i Ilves, vartefter man också skulle få utdelning för sina fina intentioner. Det borde kanske inte ha varit helt oväntat att ledningsmålet i Europakvalet skulle komma från Wikheim, som med ett nytt precist distansskott gjorde 1-0 intill målvaktens vänstra stolpe.
Några minuter senare träffade Ilves ribban från en snäv vinkel och under den efterföljande perioden såg hemmalaget ut att trycka på ordentligt för ett kvitteringsmål. Efter en tilltrasslad situation i djurgårdsförsvaret skulle man också lyckas med det. Danielson, Widell Zetterström och Tenho var alla nära att bryta djupledsbollen till Ilves Roope Riski - som slutligen lyckades tråckla sig till 1-1. Det blev alltså två snabba mål, vilket inte var helt orimligt då spelet böljade i båda riktningar under en längre period.
Fördel Djurgården inför returen
I den 74:e minuten skulle Viktor Bergh äntra planen jämte nyförvärvet August Priske och åldermannen Haris Radetinac. Ut gick Hümmet, Schüller och målskytten Wikheim. Trippelbytet verkade inte ha någon övertydlig effekt på matchbilden, även om den fullständiga anfallsfrenesin mattades av allt eftersom. Båda lagen såg ut att vilja kontra sig till ett ledningsmål under ett par minuter, vartefter Blåränderna lugnade ner spelet och byggde ett större innehav. Frånsett ett par svaga aktioner var känslan att Djurgården kontrollerade matchbilden väl fram mot slutvisslan. Ilves, som hade sprungit mest hela tiden, kändes tröttkört samtidigt som gästerna verkade relativt nöjda med krysset.
Resultatet skrevs alltså till 1-1, vilket får ses som rättvist utifrån matchbild och skapade chanser. Hemmalaget Ilves stod upp bra mot Stockholms stolthet, som i sin tur gjorde en helt okej insats med bud på mer. Det oavgjorda resultatet är kanske inte optimalt för Blåränderna, men sett till att avgörandet sker hemma på Stockholmsarenan nästa vecka får man ändå se det som fullt godkänt utifrån förutsättningarna på förhand. Visserligen skapade Djurgården tillräckliga farligheter för att kunna utmana Ilvesmålvakten mer än man gjorde, men det var ändå en spelmässig insats som visade att man är på rätt väg efter den senaste tidens svaga resultat.