Redaktörens tankar efter derbyt
Gångerna man varit lycklig som ett litet barn på julafton efter ett derby inträffar inte tillräckligt ofta. Men nu är det en sådan gång och det är bara att hoppas det håller i sig. Och just ja, läs inte detta om ni ogillar när jag är personlig.
(Så sjukt bra tryck i ramsan ovan. "Söderfamily - Djurgården och Hammarby!")
Rätt eller fel? Ett antal personer gillade inte alls att jag var lite personlig när jag skrev lite om derbyt i onsdags kväll, detta i samband med den lilla bildspecial jag la in på sajten. Själv kan jag ju tycka att sitter jag på ideell basis i ett par timmar fram till ett på natten, utöver själva fotograferandet under matchen, för att glädja er besökare med bilder så är det väl inte hela världen om man kommer med en kortare, personlig reflektion över derbydagen.
Men visst. Detta är en nyhetssajt, inte ett forum för mig att sitta och bedyra hur förträfflig jag är och försöka att framhäva mig själv. Såtillvida att jag inte skriver en krönika, så det gör jag nu. I en krönika är ordet fritt och det håller väl de allra flesta med om.
Redan i rubrik och ingress nämner jag känslan som sitter i efter att AIK vunnit ett derby. Ja, det är förstås en speciell känsla. Men det var mest en ursäkt för att jag ska få skriva av mig. Ni som inte gillar att jag är personlig kan sluta läsa här alternativt skicka in ett klagomejl till huvudredaktionen eller ägarna. Som sagt, jag gör det här ideellt, det är ingen förlust om de kickar mig. Så gör som ni vill.
På torsdagen besökte jag hur som helst Karlberg igen och det för första gången för året. Många frågar mig om Teteh Bangura och ja, han var med i full träning såvitt jag kunde se. Hur såg han ut då? Han har en bit kvar, såg lite seg ut. Men så räknar man ju inte med att han ska vara klar förrän tidigast i maj – och det var inte så länge sedan jag såg honom stå och rehabträna på egen hand.
Det var ungefär det jag noterade från träningen. Alla som spelade huvuddelen av onsdagens derby (förutom Stamatopoulos och Niclas Eliasson) var iväg på gym istället. Pratade lite med just Eliasson som tyckte det var häftigt med derbyt med att han faktiskt inte var nervös. Han menade att oavsett vad så handlar det om fotboll, ett spel han spelat länge.
Strax innan jag skulle gå kom Per Karlsson ut från klubbstugan och skrev lite autografer till barnen jag hade med mig från skolan där jag jobbar (det var ett påsklovsbesök). Han ursäktade sig för att han inte nämnde något om sin skada i samband med videointervjun som jag och Samuel Fundingsrud gjorde inför ÖSK hemma. Han ville helt enkelt inte ge den infon till motståndarna. Det startade förvisso lite spekulationer om att han var petad, men det kan man ju överleva. Jag sa som det var: ”Jag förstår och AIK går först”.
Nebojsa Novakovic var på bra humör och pratade något om att man förhoppningsvis släppte in de två målen mot Djurgården istället för mot IFK Norrköping på söndag. Pratade efter det med ”Stam” och förklarade Nebojsas tankar och grekkanadensaren bara garvade och tyckte det lät som ett rätt konstigt resonemang.
Derbyt då? Alla vet ju att AIK blev blåsta på ett mål och att ett av primaternas mål egentligen var offside så derbyt slutade inte alls 3-2 utan 4-1. Och det speglar matchen lite bättre.
När det gäller läktarplats blev det 100-1 till de svartgula. Dif får en ”poäng” för att man hade lite tryck inledningsvis. Ändå, att se och höra 5000 AIK:are sjunga 20 000 gårdare sönder och samman var en njutning. Jag önskar att det alltid kunde vara drag som det var i onsdags.
Den sista saken som jag vill kolla på innan jag lägger ner det här är AIK Media. Vad händer liksom? Man har stängda träningar dagen innan match för att det kostar pengar att hålla med vakter som kollar allmänheten. Och inte ens media släpps in.
Senast inför ÖSK hemma var Svenska Fans de enda som var på Karlberg. Det är inte bra PR för AIK inför matcherna om man inte finns tillgänglig för media. Okej, man kan ringa eller vänta in spelarna vid klubbstugan men förra säsongen var det alltid flera journalister och inte sällan en eller ett par fotografer på plats inför varje match.
AIK Media var det... Carl Tersman Toll håller igång med Blackbeat och han gör det riktigt bra. Men sen? Jag önskar att AIK tar tag i den här biten igen. Själv är jag rätt kass på att kolla in intervjuer och läsa nyheter, jag tycker mig hänga med hyfsat ändå, men jag vet att många uppskattar det. Och just nu känns det väldigt tyst inför matcherna.
Nu är det ny match på söndag. Stoltheten efter derbyt vill inte lägga sig och kärleken till klubbmärket är extra starkt. Fast för oss riktiga supportrar är kärleken ännu starkare i motgång, det är då klubben behöver vårt stöd som bäst. Det är den kärleken, och viljan att göra någonting för att hjälpa klubben på rätt köl, som skiljer äkta fans från medgångssupportrar. För oss spelar det heller ingen roll om vi möter Real Madrid eller Trelleborg eftersom vi är där för att se och stötta AIK.
Motståndaren har inget namn. Och på söndag spelar vi en till match mot en motståndare utan namn, det är en klassisk match mot ett Inte AIK som var ett bra lag när jag började följa AIK på allvar 1991. Vi ses på Nationalarenan på söndag, matchstart 17:30. Var där och stötta Allmänna Idrottsklubben, hjälp dem fram för de kan behöva det. Ibland är den värsta motståndaren oss själva.
Vill ni se ett gäng väldigt sköna filmklipp från derbyt inklusive marschen så ligger de, som vanligt, uppe i min Youtube-kanal. Tack för att ni tog er tid och vill ni ventilera era åsikter så går det bra i kommentarsfältet nedan.
