Rekordlåg publiksiffra på årets sista hemmamatch
673 personer på plats på Stora Valla. För att se ett hemmalag som inte tagit en seger på den föregående 540 minutrarna (6 matcher). Dessutom går det inte att beskylla hemmalaget för att ha spelat särskilt rolig fotboll på sistone. Vilket i kombination med en vardagskväll i oktober, där matchen dessutom sändes på TV ger en förklaring till varför publiken höll sig borta från Degerfors hemmaplan.
DIF startelva:
August Strömberg - Daniel Sundgren, Patrik Anttonen, Andreas Holmberg, Marcus deBruin - Marcus Astvald, Tobias Solberg, Ludvig Fritzson, Fuad Hyseni - Peter Samuelsson, Alexander 'Nutt' Andersson
Alltså en 4-4-2 uppställning. Bra av tränarduon för att försöka åstadkomma någon slags förändring i laget.
Laget inledde genom att fint spela fotboll, bra passningsspel men skapade inget av värde. Istället förlorades en boll på mittplan, Varbergs BOIS kontrade och förra årets speciella målskytt i Superettan, David Johannesson fick bollen och hade bara att skjuta in den bakom August i buren. Detta i den 10e minuten. Precis den starten DIF behövde undvika.
Första halvlek fortsatte på liknande sätt, DIF trillade boll, Varberg spelade med lågt försvarsspel och försökte kontra.
Ï mitten på halvleken borde bortalaget fått en straff då deras yttermittfältare drev igenom och förbi Anttonen som sträckte ut benet men bara träffade spelare. Tyvärr för Varberg så var dagens domare Robert Daradic, en domare jag aldrig sett göra en bra insats, och han bedömde att spelaren filmat. Vilket ledde till gult kort för bortalagets ytter och DIF frispark. Märkligt, men tacksamt.
DIFs bästa chans under första halvlek stod 'Nutt' för, då han fick tid på sig utanför offensivt straffområde och sköt ett hårt och välplacerat skott, dock träffades stolpen och returen kunde rensas till hörna. 'Nutt' sprang och slet och skapade en del men det syntes att han inte spelat så mycket i år då han inte riktigt hade den där målinstinkten som fanns där under 2014.
Under andra halvlek så fortsatte DIF spela bra. Speciellt högerkanten, där Fritzson tagit Jernbergs roll som väggspelare och det snurrades friskt därute. Sundgren-Fritzson-Astvald skapade bl.a. 1-1 målet då Astvald precis som vanligt kom ner mot kortlinjen och spelade in bollen mot 'Nutt' som misslyckades med att träffa bollen ordentligt och istället styrde den över en BOIS-försvarare till Samuelsson som på något sätt konstsparkade bollen i mål via sin egen hand. Bortalaget ropade på frispark, men Daradic dömde mål och det var tacksamt för DIF.
Matchens sista 20 spelade DIF bra men lyckades inte göra ett mål till tyvärr utan det blev den sjätte raka matchen utan seger. En svit värd ett bottenlag.
Matchens bästa spelare anser jag vara Ludvig F, som såg helt naturlig ut som innermittfältare i ett 4-4-2. Hans kvickhet och fotbollshjärna kommer visa sig oerhört viktig under 2016. Där finns det sparkapital och min förhoppning är att han blommar ut ännu mer under kommande säsong.
Nu ser vi framemot nästa söndag då vi avslutar säsongen mot Assyriska FF på bortaplan. Heja Rödvitt!
Slutligen är det värt att påpeka att detta troligtvis blir årets sista matchrapport. Intresset från oss på Ståplats-redaktionen har sjunkit med det bristande engagemang som DIF visat upp under hösten. Vi laddar om och kommer inom kort att lägga upp en Silly Season artikel. Om det finns intresse utifrån att skriva ihop en krönika eller något liknande så är det bara att höra av sig till mig eller Linus.
