Resumé av vårsäsongen
Allsvenskan drar snart igång igen och innan dess tänkte jag hinna med en resumé av de första tolv matcherna. Likt förra året utses bäste spelare i respektive lagdel.
- - - - - - Målvakt - - - - - - - -
Förra året var det jämt skägg mellan Lukas Jonsson och Bennyl Lekström om platsen mellan stolparna. I år har det varit desto lättare att skönja en tydlig förstekeeper. Josh Wicks tog chansen på försäsongen och behållit startplatsen sedan dess. Lukas Jonsson har inte lyckats rubba denna maktbalans men har sett positiv och stöttande ut från bänken. Wicks har gjort det bra och det finns inte mycket att klaga på sett över hela våren. Han har släppt in 11 bollar (fjärde minst i allsvenskan) och har sett stabil ut såväl i luftrummet, på linjen och med fötterna. Ett litet minus för en del vilda utrusningar. Gjuten i startelvan.
- - - - - - Försvarare - - - - - -
Efter att inför säsongen ha släppt förre vice-kaptenen Patrick Hopkins tog Sirius in Daniel Jarl och Johan Eiswohld som ersättare. Eiswohld kom från ett uselt Ängelholm vilket åtminstone gjorde mig tveksam, men har imponerat med sin fina spelförståelse och sin vassa passningsfot. Att ha en så passningssäker mittback har gett laget en ökad trygghet med boll. Daniel Jarl inledde säsongen skadad men har stått för ett antal stabila prestationer. Jätten är 198 cm lång men är trots detta inte särskilt långsam för det. Får ändå, enligt mig, ses som tredjevalet bland mittbackarna i tät konkurrens med Eiswohld.
För inte flyttar man väl på Oscar Pehrsson? Väl inne på sin femte säsong i blåsvart har OP visat sig klara av Allsvenskan med bravur. Även om bolltouchen inte alltid ser vacker ut löser han de flesta situationer galant. Har vuxit ut till en ledare och är en nyckelspelare i försvaret. På kanterna har jämnheten själv, Karl Larson, och Jesper Arvidsson främst huserat. Medan Karl Larson varit precis så säker och följsam som man förväntade honom att vara har Arvidsson imponerat desto mer på mig. Då han under förra säsongen såg seg och otajmad ut har han i år sett rapp och bolltrygg ut. Han karaktäriseras av att alltid gå in 100% i varje närkamp och med sin precisa vänsterfot. Jakob Bergman, Johan Andersson och Kim Skoglund har vikarierat i backlinjen men relativt gott resultat.
Alla i vad som var den ordinarie backlinjen i början av säsongen dvs Larson – Eiswohld – Pehrsson – Arvidsson skulle kunna vara vårens spelare men måste jag välja ut en blir det OP. Känns som det givna förstavalet i backlinjen och sett bra ut i samtliga matcher. Kryddar sin prestation med ett mål. Härlig utveckling.
- - - - - - - Mittfältare - - - - - -
Som vanligt när man ska gradera mittfältare är det svårt att jämföra mer defensiva centrala fältare med riviga yttrar. Centralt har Busch Thor och CG gjort en makalös vår. CG var fram tills ljumskskadan en nyckelspelare med sitt driv och sitt box-to-box-spel. Busch Thor har lyft sitt spel markant jämfört med förra året och kaptenen har bitvis DOMINERAT mittfältet med fysik och bollkänsla. Passningarna har suttit som en smäck samtidigt som han i de flesta matcher stått upp riktigt bra i närkampsspelet. Ser snabbare och mer vältränad ut i kroppen än någonsin och lär stå högt på priolistan vad gäller kontraktsförlängningar. Haglund har ersatt CG sedan skadan och har gjort det okej. Bidrar med fysik men slår bort för många bollar, exempelvis i matchen mot Halmstad där han räddar upp en svag insats med att knoppa in segermålet. Känns som det borde finnas mer att hämta ur den rutinfyllda kroppen.
Sarfo är ett kapitel för sig. Den klart mest avgörande spelaren i laget och med en högstanivå som ingen annan är i närheten av. Vecchia och Montiel har tyvärr inte gjort några större avtryck men får Vecchia ordning på kroppen tror jag att han snart kniper en plats i startelvan. Sirelius har gjort det bra men inte varit lika vass som i fjol. Den som överraskat mest är Alex Nilsson. Med många spelare skadade har Nilsson stått för idel gjutna insatser. Med löpstyrka och hårt gnuggande har han lagt till ett gott tillslag som bidragit till poäng. Johan Andersson har fortsatt svårt att spela kontinuerligt och har trots sin snabbhet inte lyckats bidra med farligheter framåt som han gjort förut. Är född -95 och har tiden på sin sida. Kim Skoglund har spelat mycket på mitten och som vanligt löst sina arbetsuppgifter på ett bra sätt. Känns inte riktigt gjuten på någon position men i slutändan finns han som oftast med i startelvan någonstans och är en garanti för stabila insatser.
För mig är kapten Busch Thor vårens mittfältare. Han är navet på mitten som får Siriusmaskinen att fungera ordentligt och har spelat samtliga minuter under de tolv första matcherna. En riktig härförare på planen och har knappt stått för en svag insats.
Visst har Kingsley Sarfo haft en klart högre högstanivå men efter en hysterisk inledning har hans briljans skymtats allt mer sällan. Den spelmässigt bäste men inte nödvändigtvis den viktigaste spelaren i laget.
- - - - - - - - Anfallare - - - - - - -
Moses Ogbu återvände kort inför säsongsstart och har verkligen höjt sig efter förra årets mindre lyckade lånesejour. Fem mål och tre assist i allsvenskan landar hans facit på. Vem hade kunnat tro det när han anlände tillsammans med Sunday Bale för åtta år sedan?
Bakom honom har Ante Björkebaum gjort det okej men har varit för skadebenägen för att på riktigt konkurrera om en startplats. Det känns alltid som att det finns en växel till i Ante som bara väntar på att läggas i. Har grym potential men inte visat den ännu. Som tredjeval framåt har förra årets skyttekung Dragan Kapcevic haft det tungt. Centertank i fjol men har sett klart trubbigare ut i vår. Lämnar för Öster inom kort utan att ha gjort något avtryck i allsvenskan.
Inte mycket att snacka om - Moses Ogbu har varit den klart bäste anfallaren under våren. Har varit ett hot för motståndarna och kan hålla i boll, dribbla och framspela. Är dock inte något riktigt djupledshot och släpper ibland bollen aningen för sent. Har trots detta stått för en grym vårsäsong.
- - - - - - - - - Tränarna - - - - - - -
Inte mycket att klaga på. Har fått laget att spela samma fotboll som Sirius gjort de senaste åren men mot de bästa lagen i Sverige. Förtjänar all credd och förlänger förhoppningsvis sina kontrakt.
- - - - - - - - - Bästa minne - - - - - - - -
Premiären mot Djurgården borta. Magisk stämning på Tele2 och ett tusental blåsvarta i bortaklacken, det största Västra Sidan mäktat med (?). Förutsättningar med ett haussat Djurgården och Sirius första allsvenska match på 43 år. Två mål på två minuter och total extas utan dess like. Något man aldrig kommer glömma.
Förväntningar inför hösten:
Att Björkebaum får ordning på kroppen och har stänkt dit 8 baljor innan säsongen är slut.
Att Stefano Vecchia får sitt genombrott och har imponerat stort.
Att Kim Skoglund inte kommer vara bäst, men göra det bra var han än spelar.
Att ombyggnationen av Studenternas IP kommer försenas ytterligare.
Att Kingsley avgör mot oss i hans premiärmatch för Malmö den 15 juli.
// Oskar Möller
