Ricardinho kanske snart svensk medborgare
En som inte får så mycket uppmärksamhet är Malmös vänsterback Ricardinho. Himmelriket gjorde något åt saken.
På tisdagseftermiddagen ringer jag några gånger, men får inget svar. På kvällen skickar jag Ricardinho ett mejl i stället. Jag får omedelbart ett tillbaka där han ber om ursäkt för att han inte tog samtalet. Han förklarar han var på den brasilianska ambassaden i Köpenhamn, varför han inte hade någon möjlighet att ta det. Vi bestämmer att jag ska ringa igen på torsdag.
Efter några inledande meningar där vi kommer fram till att vi bägge mår toppen, så är min första fråga självklar: Var han på ambassaden för att berätta att han säger upp sitt medborgarskap för att i stället bli svensk?
Jag tänker att jag här möjligtvis sitter på ett scoop, men Ricardinho förklarar skrattande att det var ett nytt pass till hans dotter som var hans ärende. Och så säger han:
– Kanske blir det så framöver att jag får åka till ambassaden och säga att jag har svenskt medborgarskap, men inte än. Just nu har jag ett arbetsvisum som är giltigt till december i år. Därefter ska jag försöka få ett permanent uppehållstillstånd. För att bli svensk medborgare måste jag ha varit här i fem år, vilket blir i januari nästa år.
Ricardinho förklarar att han då måste skicka alla nödvändiga papper till svenska myndigheter, och att det sen kanske tar tre-fyra månader att få ett svar. Han berättar att han inte ser det som självklart att han får ett direkt ja på sin ansökan. Daniel Mendes i Kalmar ansökte både två och tre gånger innan han till slut blev svensk medborgare säger han. Jag föreslår att Erik Hamrén ska lägga ett gott ord för honom, men Ricardinho nappar inte på det betet. Han säger att klubben med Per Ågren i spetsen säkert bistår honom.
Vi lämnar detta för framtiden att utvisa. Jag byter ämne och berättar att jag placerade honom på veckans Sex och Jävligt offside med motiveringen att han sällan gör en dålig match, oftast spelar på en hög nivå men nästan aldrig får den uppmärksamhet som jag anser honom vara värd.
– För mig är det inget problem. Naturligtvis tycker jag om när folk säger att jag har spelat bra, men viktigast är att jag själv känner att jag har gjort en bra match eller något extra på planen. Den känslan behövs för att jag hela tiden ska kunna motivera mig att bli ännu bättre. Men det allra viktigaste, och nu är jag ärlig, är att laget spelar så bra som möjligt och att vi har chansen att bli svenska mästare.
– Sen är det naturligt att framför anfallarna får betydligt mycket mer ljus på sig. Fotboll går ut på att göra mål, så de som gör dem får också mest utrymme i media. Så om fansen eller tidningarna inte riktigt ser mig så mycket är som jag sa inget problem.
Om jag säger att du var väldigt, väldigt bra mot Brommapojkarna i söndags, håller du med mig då?
- (Tvekan) Jag tycker att jag var okey. När jag spelar tänker jag hela tiden på att jag kunde ha gjort något bättre eller annorlunda. Om du hade tittat konstant på mig under 90 minuter så… Jag slog några felpassningar och tog något fel beslut. För att jag ska kunna säga att det gick perfekt så måste jag vara mycket bättre än så. Säg att jag var på 70-75 procents nivå av vad jag anser att jag borde ha varit.
Du har höga krav på dig själv.
– Fast det handlar om att jag vill förbättra mig. Jag är nöjd med matchen, det måste jag ändå erkänna, men man får aldrig bli helt nöjd. Det skulle vara farligt för ens utveckling.
Men är det någon match som du känner att du närmade dig 100 procent av hur du vill att det ska se ut?
– Hm, det vet jag inte. Överlag tycker jag att det har gått rätt bra hela säsongen. Men ska jag plocka ut en match som höjer sig över de andra så blir det nog AIK borta. Där låg jag också bakom målet som ”Jille” (Hamad) gjorde, där jag tog bollen och drev upp med den i anfallet. Då var det bara några minuter kvar och där jag gjorde jag allting rätt tycker jag. Det var dessutom en extra skön seger i och med att AIK egentligen spelade bättre än oss och hade fler målchanser, men där vi försvarade oss utmärkt.
– Jag tycker också att det gick rätt bra för mig mot Häcken borta. Men det var en märklig match. Jag tror att vi hade kunnat spela två, tre, kanske fyra timmar till utan att lyckas göra mål. Där gjorde vi några enskilda misstag som straffade oss hårt.
Hur tycker du att ditt samarbete med Emil Forsberg fungerar?
– Vi kan förbättra det samarbetet. Där finns mycket som kan bli bättre. Men samtidigt tycker jag att vi ligger på en hög nivå redan, och det känns som att vi förstår varandra allt mer. Jag vet nu hur han vill ha bollen, på vilken sida av försvaren den ska komma. Jag säger hela tiden till honom att om han får chansen så ska han skjuta, för han har ett jättebra skott. Om han skjuter tre gånger så sätter han säkert bollen två av gångerna, så bra är han. Men jag undrar om han vet om det själv.
Säger han inte detsamma till dig, att du borde skjuta mer?
– Jo, faktiskt. Men det är svårt för mig ibland. Emil är jätteduktig men han kanske inte alltid tänker så defensivt. Därför vågar jag inte riktigt gå så mycket framåt alltid som jag skulle vilja. Om jag går bort mig är det risk för att det blir väldigt öppet bakåt. Men det är en sån sak som vi arbetar med och så sakteliga blir det bättre.
På söndag spelar AIK och IFK Göteborg mot BP respektive Mjällby. De två förstnämnda lagen är de enda hoten mot ett himmelsblått guld. Om någon nu mot förmodan har missat det så återstår det sex poäng att spela om. AIK ligger fem efter oss, Göteborg sex. MFF spelar på måndag mot Elfsborg i Borås. Att säga att guldet är nära är ingen överdrift.
Vi kommer in på fjolårssäsongen då det var MFF som jagade i stället för att vara jagade. Ricardinho föredrar helt klart att ligga först och ha de andra efter sig, även om det hade återstått betydligt fler omgångar att spela och det inte alls hade sett lika bra ut som det gör nu. Han menar att det var ett jobbigt läge förra hösten då endast segrar var det som gällde, eftersom Elfsborg annars skulle rycka ifrån. Och till slut höll det inte längre. Segrarna kom inte på slutet.
– Nu behöver vi en poäng, om inte AIK öser in mål, och så är det färdigt. Det är klart att vi har gett oss själva goda förutsättningar.
Det kommer att bli ett massivt supporterstöd i Borås på måndag.
– Ja, jag läste det. Det blir väl cirka 2500 som åker dit.
Det räcker inte. Vi blir många fler.
– Aha, så roligt. Det kommer att behövas ett jättebra stöd, för det kommer att bli en svår match. Elfsborg spelar väldigt bra på sin hemmaplan och det är ett lag med många duktiga spelare som är bra på att hota sina motståndare. Sen har de sitt konstgräs också. För oss handlar det om att vi ska tro på oss själva och gå för tre poäng.
Varför tror du att vi har haft så svårt mot just Elfsborg borta? MFF har alltså inte vunnit en allsvensk match på Borås Arena, och den invigdes 2005.
– Underlaget kanske. Och så är de som sagt väldigt starka på sin hemmaplan, och de har ett fint stöd av sina supportrar. De är som vi, svåra att besegra när det är hemma. När vi är på Stadion så har vi supportrarna bakom oss, vi känner till varenda kvadratcentimeter av gräset. Där skiljer det sig från när vi till exempel spelar på Borås Arena. Det tar alltid en bra stund innan man lär sig hur bollen studsar och med vilken fart den kommer, en del beroende på hur mycket de har vattnat.
I de två senaste hemmamatcherna har ni avgjort sent. Jag tänker att det stärker er ordentligt om det visar sig att laget ligger under i slutet av matchen på måndag, eller?
– Det tror jag också. Som mot BP senast. Där hade det varit lätt att bli stressad när tiden går, vi har bara en poäng och vi har en stor publik som bara vill se en seger. Men vi kände oss lugna, trots att det bara var 15 minuter kvar, och sen 10. Vi har det i oss att vi alltid går för seger, oavsett vilka vi möter. Såklart lyckas det inte alltid, men vi vet att vi är starka och vi ger aldrig upp. Sånt är lätt att säga, men jag tycker att vi har visat att vi har handling bakom orden också.
– Det hade kanske varit lätt att tänka att även med ett oavgjort resultat hade det sett bra ut. Vi hade fortfarande varit serieledare. Men vi tänker inte så. Vi vill hela tiden framåt. Det finns inget annat. Och det gillar jag.
Ett exempel på hur du går framåt är när du i matchen mot Mjällby från vänsterkanten slog inlägget som Erik Friberg gjorde mål på. Det var… förlösande.
– Tack så mycket. Vi fyllde på med mycket folk hela tiden inne i deras straffområde, men det gör det också lite svårt eftersom det blir så trångt där inne. Enklast hade det varit att slå ett inlägg på den första stolpen, men där är det oftast svårare att göra mål för många förväntar sig en boll dit. Så jag tänkte att jag ska försöka få bollen över alla bort mot den andra stolpen. Och där kom Erik.
Jag säger något på skoj om att vi får hoppas på ett sent mål även på måndag. Egentligen menar jag det inte; känslan att stå och se hur klockan rör sig mot ett icke önskvärt resultat är en golgatavandring. Ricardinho skrattar och säger att det vill inte han, men blir det så vore det okey.
– Hellre tar jag några snabba mål. Önskedrömmen vore tre första kvarten och sen kan vi njuta resten av matchen. Fast blir det som du säger, att vi avgör med 10 minuter kvar; inga problem för mig.
Jag håller med. Ett stort, stort lycka till på måndag.
– Tack så mycket. Och tack för att du ringde mig, det var roligt att pratas. Men jag vill tillägga en sak: Vi får inte prata för mycket om guldet. Ord kommer inte att räcka, vi måste ut och göra jobbet också. Ingenting är klart. Många säger det och det, men ännu är vi bara serieledare och inte mästare. Vi har ett jättebra läge som vi inte får eller ska slarva bort, men först ska vi spela de två matcherna som återstår. Sen kan vi prata om det. Sen kan vi fira guldet.
