Reds. anm: Roar rasar
Men vad är egentligen problemet?
Efter ännu en svag första halvlek rasade Roar Hansen i HN och skickade efter cupmatchen mot FC Stockholm en tydlig signal till sina spelare. “Gör jobbet eller bli av med din plats i elvan”. Det pratas om underprestation och att spelarna inte “gör jobbet”.
Men är det verkligen så enkelt att om bara alla gör jobbet kommer allt att lösa sig? Det finns ju en motståndare också. Och det jag såg i måndags var ett FC Stockholm som i varje fall för dagen var ett bättre fotbollslag än Varberg. Ett lag som tydligare satt ihop i sina lagdelar och visade upp ett bättre passningsspel. Att vi både i denna match och matchen mot Kalmar kommer ut och gör en bättre andra halvlek känns också irrelevant eftersom 0-2 underläget då redan satt sin prägel på matchen.
Det var ganska lätt att åter förirra sig i det vi kan kalla “stormatchssyndromet” efter den positiva insatsen mot Hammarby för ett par veckor sedan. Vi såg precis detsamma i cupen i fjol efter en bärgad poäng borta mot Malmö. Men att försvara sig framgångsrikt och spela på omställning är en sak. Att föra matchen mot en på papperet sämre motståndare är något helt annat.
Så strålkastarljuset skulle lika gärna kunna vändas mot annat än spelarnas eventuella underprestation? Antingen den sportsliga ledningens truppbygge där spelare med utpräglat spelbyggande egenskaper i stor utsträckning lyser med sin frånvaro. Alternativt Roar Hansen förmåga att sätta en tydlig spelidé.
Efter att nu ha några matcher på försäsongen har jag börjat fundera på om det kunde vara en idé att sätta upp Niklas Dahlström i en tillbakadragen, speluppbyggande mittfältsroll? För där har vi åtminstone en spelare som kan hålla i bollen lite och ta den framåt.
För att avsluta lite mer positivt kan vi även ta upp “cupsyndromet” där ett bra cupspel för något av de “mindre” lagen ofta haft en tendens att resultera i en mindre bra säsong.
Så stackars Trelleborg då. Varbergs BoIS däremot...
