Roger Sandberg: Det är en positiv känsla just nu

Roger Sandberg: Det är en positiv känsla just nu

Här följer en lång intervju med Hammarbys assisterande tränare Roger Sandberg. En intervju om nutid och dåtid. Om ledarskap och förväntningar. Om Hammarby nu och då.

-Jag kan tänka mig sämre saker att göra en lördagskväll än att få tillfälle att intervjua Roger Sandberg. Roger var schysst och dök upp i lobbyn på vårt hotell. Som han sa ”jag känner mig rätt hemma här på Ving, man har ju varit här mer än en gång förrut”. Det här är Rogers tolfte försäsongsläger just här i Ayia Napa. Nu är visserligen spelarnas hotell beläget precis nedanför vårat så det blev inte en jättelång promenad för Roger.

-När jag fick klart att det var aktuellt med Cypern för egen del bestämde jag mig för att försöka få till en intervju med just Roger. Jag har aldrig tidigare intervjuat honom i ett längre sammanhang och kände att det är dags för en djupdykning. Eftersom Roger har flera säsonger som spelare i laget, inte minst under det fantastiska 2001, så finns det onekligen saker att prata om.

Men vi börjar med det som känns mest angeläget just nu. Hur skulle du vilja beskriva försäsongen?
- Den har varit tuff med mycket hård träning. Det känns som att spelarna, fysiskt, har gått framåt precis så som vi önskar att de skulle göra. Min personliga uppfattning är att vi i år har bättre spelarkvalité och därmed också ett bättre lag än i fjol.

- En av sakerna som jag önskade inför det här året var att vi skulle få en bättre grupp med bra träningskultur och som driver på varandra. Det tycker jag att vi redan nu kan se att vi har fått.

- Däremot tycker jag att det är lite jobbigt med allt flängande som det innebär att vara elitlag i Stockholm och bristen på vinterplaner. När tiden är slut på träningsanläggningen så är den slut, nytt lag väntar på att kliva på och vi ska snabbt in i bilar och gemensamt transportera oss vidare. Så, vissa av de här delarna går inte riktigt att se förrän vi kommer ner till Årsta men känslan är väldigt positiv.

- Jag tycker att vi ligger hyfsat i fas just nu även om jag skulle önska att vi i matcherna inte hade släppt till så många målchanser som vi faktiskt har gjort. Det är något vi kommer att jobba mer med här på Cypern.

Hur ser det ut en sådan här vecka när det gäller tiden utanför träningarna. Är det många gemensamma aktiviteter planerade för att få ihop gruppen ordentligt med tanke på alla nya spelare?
-Gruppen klarar det där ganska bra själv. Bara det här att vi är tillsammans på samma hotell, inget annat som drar och en hel del fritid tillsammans gör ju att spelarna umgås. På hotellet är det dessutom bara wifi i lobbyn så spelarna dras lite ditåt.

-Jag är inte alltid så säker på att planerade aktiviteter får önskad effekt, ibland kan det lätt bli krystat. Vi vill att de ska tillbringa mycket tid tillsammans.

Ja, det är lite knepigt det där hur mycket man ska styra människor till att umgås. Jag funderar själv mycket kring det där i och med mitt jobb som lärare. Ska man låta gruppen ta hand om det själv eller ska jag som ledare bestämma.
-Jag vet vad du menar, men jag tänker att det gäller som ledare att ofta ligga steget före, att styra de som behöver styras men att alltid ha höga förväntningar på vad en grupp ska klara av.

-Spelare har också olika roller beroende på om det är på eller utanför planen. Det är väldigt viktigt med rollacceptans. Att man måste få vara olika i olika situationer. Av den anledningen är det också viktigt att vi får åka iväg en vecka så här och umgås nära och verkligen lära känna varandra. När det gäller just det här området kring rollacceptans så känner jag att vi har bättre förutsättningar med årets grupp. Vi har fått in flera spelare med bra karaktärer.

Jag frågar också utifrån min egna nyfikenhet huruvida ni som ledare bestämmer vilka som ska bo tillsammans en sådan här vecka?
-Spelarna själva får lämna önskemål på vilka de ska bo ihop med.


Nu byter jag lite fokus ett tag och riktar in det mer på dig som person. Vet du hur många matcher du spelade i Hammarby.
-Få se nu, det blev väl ungefär 40 matcher på tre säsonger?

Ja, fyrtio allsvenska matcher spelade du men du gjorde också tio stycken cupmatcher. Om du skulle sammanfatta tiden som spelare i Hammarby hur låter en sådan?
-En ganska tuff start. Jag kom in ganska så sent, mycket på grund av en skada. Jag kom i slutet av januari 1999 och hade väl egentligen bestämt mig för att spela med Umeå men när jag väl fick frågan om spel i Hammarby var det förstås inget att tveka om. Säsongen innan var jag utlånad till min moderklubb Piteå som då spelade i division ett, motsvarigheten till Superettan nu. Vi åkte ur med Piteå och jag var på väg tillbaka till Umeå som jag då tillhörde.

-Försäsongen gick egentligen skitbra, jag fick spela de flesta matcherna men när vi väl kom till säsongsstart så fick jag inte spela. Roffe Zetterlund testade istället flera olika spelare på min position, både Sulan, Eskilsson och Jonas Stark fick spela istället för mig. Sen fick Roffe sparken och Cratz kom och därefter flöt det på. Det var ett tufft år 1999 då vi ju höll på att åka ur. Avslutningen mot Trelleborg är ett av mina roligaste minnen. Det var fantastiskt. Det var som att vinna SM-guld.

-2000 blev något av ett mellanår för oss och sen vet ju alla hur 2001 blev för oss

Berätta mer om det där fantastiska året!
-Jag kommer så väl ihåg försäsongen. Läget var turbulent i klubben, vi hade dålig ekonomi så det var inte aktuellt med något träningsläger utomlands. Vi fick fem dagar i Malmö och jag minns hur vi spelade fotboll på en riktig åker där utanför. Det var vad budgeten tillät.

-Men där kan man snacka om att det svetsades samman en stark grupp. Mycket på grund av allt stök som var i föreningen då. Spelarna slöt sig samman. Tallén valdes in som ordförande och Paulsson fick gå. Paulsson var ju något av spelarnas kille, då han alltid var oerhört lojal mot spelartruppen. Försäsongen var väldigt upp och ner där men gruppen svetsades ihop.

-Sen började säsongen och allt bara flöt på. Jag själv slutade ju redan efter den åttonde matchen den säsongen, efter Malmö borta. Jag fick problem med ryggen och så småningom fick jag ju även min diagnos Bechterews.

-För min del blev det lite schizofrent för jag ville ju inget hellre än att vara med och spela då det gick så bra för laget men samtidigt gjorde det alldeles för ont. När jag väl fick diagnosen då slutade jag ju direkt.

-Jag körde min rehab nere på Årsta så jag var ändå på sätt och vis med i gänget och det gick spelmässigt så bra att jag också kunde sitta på läktaren och njuta av det grabbarna presterade.

-Senare den hösten fick jag jobb som lärare på Fryshusets fotbollsinriktning och då blev det allt mindre häng på Årsta. Men det är klart att det är enormt positiva minnen från den där avslutningshösten.

Umgås du fortfarande med några från guldlaget?
-Jag håller kontakten med flera stycken, framförallt Hermansson och Johan Andersson men jag vill inte påstå att vi direkt umgås på daglig basis.

Har Hermansson lagt av med fotbollen nu?
-Ja, men jag träffade honom senast i slutet av januari och då var han fortfarande lite sugen. ”Roger, hur länge tror du jag skulle behöva träna för att komma ikapp”.

Var det självklart för dig att själv bli tränare? Jag vet ju att du är utbildad lärare i samhällskunskap och historia.
-Det var inte självklart. Jag höll egentligen uppe där hela hösten, vintern och fram till sommaren 2002. Då hade jag dessutom fått medicin så ryggen mycket bättre och jag kände att jag hade kvar att ge som spelare. Jag visste att ett gäng norrlänningar skulle spela med Gröndal så jag började spela med dem. Jag hade fortfarande inga direkta tankar på en karriär som tränare, men hade ju börjat vara instruktör där på gymnasiet så kanske att det började gro en liten idé.

-Efter att jag spelat två år med Gröndal så fick jag frågan om jag ville bli spelande tränare där och då hoppade jag på det. Första året vann vi division tre och andra året vann vi division två. Därefter spelade vi två år i division ett och under mitt sista år i Gröndal var vi en poäng i från kval till Superettan. Framgångarna i Gröndal var en starkt bidragande faktor till att jag verkligen ville ge tränarjobbet en chans. Samtidigt är jag dock hela tiden medveten om att det vänder snabbt i denna bransch och att jag kan stå utan jobb i morgon.

-Jag hade börjat utbilda mig till tränare redan under 2000 då Stockholms Fotbollsförbund hade en satsning på en skräddarsydd grundutbildning för elitspelare. Vi var ett gäng från Hammarby, det var jag, Andreas Bild, Christer Fursth och Andreas Hermansson som gick kursen. Ola Andersson, Nebosja, Stefan Rehn, Markus Karlsson var andra som också gick den omgången. Det var första kursen som de körde på det här sättet och jag måste säga att det var grymt bra. Riktigt bra utbildning där bland annat Dennerby var med och höll i utbildningen.

Nu går du ju det sista steget, PRO-utbildningen, hur är det?
-Det är också väldigt krävande. Det är 50 utbildningsdagar utspridda på två år. Mellan utbildningstillfällena ska vi skriva dagbok, föra statistik och dessutom få klubbesök av våra utbildare som ska se oss i aktion. Det är tufft men bra. Jag uppskattar att allt inte sker i förbundets regi utan att de köper in både föreläsare utifrån och också hela koncept. En del av ledarskapsbiten har ju varit en mycket bra UL-kurs tillsammans med försvaret.

Vilka är dina styrkor som fotbollstränare?
-Jag tror att jag är ganska bred i mina kunskaper. Jag vet inte om jag har några direkta superstyrkor men jag tror inte heller att jag har några jättestora svagheter. Jag brinner för ledarskapsbiten och om jag ska välja vad jag tror på och där valet står mellan en jättegod fotbollsinstruktör eller en jättebra ledare så väljer jag hellre ledaren. Jag tror att det finns så väldigt mycket att göra om man besitter rätt kunskaper där. Det är något jag prioriterar och något jag också försöker utveckla hela tiden.

Går det att kort sammanfatta vad du lägger i begreppet jättebra ledare? Jag inser att det inte är något man kanske sammanfattar med ett par meningar, men du kanske törs göra ett försök?
-En bra ledare är en tydlig ledare som är duktig på att dra fram det bästa ur alla individer. Det kan låta vagt men jag tror ändå att det till sist det är det som det handlar om. För att lyckas med det gäller det att vara bred som ledare därför att när vi har med en grupp att göra så finns det inte bara ett sätt som passar alla. Det handlar inte om att behandla alla likadant utan istället om att individanpassa. En del individer behöver kanske den där ”piskan” medan andra behöver en arm runt axeln. Nyckeln ligger i att hitta vad individen behöver för att utvecklas och prestera maximalt.

-Jag tror att den goda ledaren anpassar sitt ledarskap hela tiden utifrån förutsättning och vem man har att göra med. Det här ämnet skulle jag kunna prata hur länge som helst om!

-Min vision är att man ska få gruppen till en punkt där de tar ett enormt stort ansvar för att driva verksamheten framåt. Att de själva ställer krav på inte bara sig själva utan också varandra och där de tillsammans skapar en kultur där de vägrar att förlora.

Jag tänker spontant på att du kanske har egna erfarenheter från att grupper kan fungera så, att man tillsammans kan driva verksamheten väldigt långt själva? Då tänker jag förstås på 2001.
-Jomen, så är det ju. Jag vet ju hur vi fungerade och vad som hände det där året. Klart att jag sitter på egna erfarenheter där.

Anser du att ni har gjort ett ordentligt analysarbete från förra året och i så fall, vad var det som gjorde att det gick så dåligt?
-Jag tycker att vi har gjort ett ordentligt analysarbete internt. Jag känner också att det vi kom fram till just idag är bäst att hålla internt. Nu när blicken är riktad framåt mot det som kommer nu och därför känner jag att vi bör fokusera på just framtiden. Men självklart var det väldigt viktigt för oss att värva spelare med rätt karaktär. Det framförde jag som oerhört viktigt och där tycker jag att vi har värvat riktigt bra spelare i år.

-Vet du Pernilla, gruppen är så oerhört viktig. Ibland tror jag faktiskt att vi har en övertro på tränarnas betydelse. Om du tittar dig omkring här en sådan här vecka så ser du nog att det inte skiljer sig så väldigt mycket i själva upplägget av träningar och taktik. Det är i grund och botten ganska lika. Det handlar i största utsträckning om vilken kvalité du har på spelarna.

-Det är ju också så att allt inte hänger på prestationen på själva fotbollsplanen. Det är lika viktigt att det fungerar i omklädningsrummet, runt luncher, till och från matcher. Det är så mycket tid som är så viktig för att ett lag ska prestera bra på planen. Det är inte alls säkert att en spelares karaktär är den samma på planen som utanför.

-Det jag ibland kan tycka är synd är att ropen efter det strikta, tydliga ledarskapet, ropet efter ”piskan” blir så mycket större och starkare när det går dåligt för ett lag. Jag är långt ifrån säker på att det är just det som behövs då när spelare tappat självförtroendet i sitt spel. Det tappade självförtroendet kan tendera att ta sig i uttryck som i att man på planen inte gör sitt bästa. De som tror att spelare inte gjorde sitt bästa under förra året de tror fel. Det handlar absolut inte om att spelarna inte ville.

Vad är det för typ av fotboll som Hammarby ska spela nu 2012?
-Tanken är att vi ska vara spelförande. Det innebär dels att vi ska kunna ha ett stort bollinnehav. Vi vill inte bli passiva utan tanken är att vi ska vinna bollen tillbaka snabbt och gå till anfall. Det behöver inte alltid vara snabba anfall, det kan också vara att vi behåller bollen och spelar oss till rätt läge. Vi vill ha ett högre försvarsspel och ett större bollinnehav än tidigare.

-Vi behöver få in rätt spelartyper på plan och jag tycker att vi fått in bra spelare men jag hoppas på att vi får in någon till.

Vad är det för spelartyp du tycker att vi saknar?
-Jag saknar snabbhet. Jag vill ha en snabb spelare, eller gärna två om ekonomin tillåter. När Simon försvann så tappade vi kanske vår största speedspelare. En offensiv, snabb spelare.

Vad tycker du är viktigast för Hammarby just nu.
-Det viktigaste just nu är att få fortsätta att nöta in grunderna. Det håller vi på med just nu. Dessutom hoppas jag att alla får vara skadefria. Nu kommer några viktiga matcher där vi verkligen ska börja spela in en startelva.

Hur känns samarbetet med Gregg?
-Det känns bra. På ett tidigt stadium kände jag att det skulle vara spännande med en helt annan fotbollskultur. Det är lärorikt och intressant.

Avslutningsvis vill jag prata om oss supportrar. Har du något som du vill säga om eller till oss?
-Det är inget snack om att Hammarbys supportrar är de mest lojala och skapar den bästa stämningen i hela fotbollssverige. Jag kan konstatera att attityden har hårdnat sen tiden jag spelade. I och för sig var vi ju under min tid aldrig så långt ner i seriesystemet men vi var ju på fallrepet även där och jag kan tycka att atmosfären runt om har hårdnat. Det är tufft för spelarna idag. Då menar jag inte så mycket hur det är inne eller runt arenan. Jag är oerhört tacksam för allt stöd som vi får av er på läktarplats. Oftast ett stort stöd i 2x45 och om vi spelar dåligt så tycker jag absolut att vi ska kunna få höra det efter matchen. Gör man en dålig insats så ska man få höra det. Det jag tycker är tufft för spelarna det är att de blir utsatta på andra ställen, att folk fäller riktigt vassa kommentarer på affären eller i kön på busshållplatsen. Sånt är tufft för unga killar.

-Jag hoppas och tror att vi tillsammans ska göra 2012 till ett framgångsrikt år. Det är vi allihopa värda. Stödet på hemma och bortaplan är enormt viktigt för oss.

Jag kan inte annat än att hålla med dig. Stort tack för att du tog dig tiden att ställa upp!

Pernilla Olsson2012-03-11 13:45:00
Author

Fler artiklar om Hammarby

Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö
Inför Hammarby - Malmö