Roger Sandberg svarar på frågor om årets säsong och lite annat
Gefle IF slutade på tionde plats i årets allsvenska och i denna artikel kommer Roger Sandberg med sina synpunkter om året och lite annat smått och gott.
Roger Sandberg förbereder just nu Gefle IF för nästa säsong, vilket blir Rogers tredje år som huvudtränare i föreningen. Efter ett första år som handlade om att överleva i Allsvenskan har laget under Rogers ledning utvecklats i en positiv riktning vilket slutade med en tionde plats i årets serie. I vår artikelserie om den gångna säsongen är det dags för Roger själv att komma till tals. Jag har ställt ett antal frågor som Roger svarar på och det mesta rör sig kring denna säsong men det finns även lite annat jag frågar om. Jag kommer att följa upp denna frågestund med en liknande när Gefle IF har startat sin träning efter nyår och förhoppningsvis en till alldeles innan seriestart där vi kommer att fokusera på den kommande säsongen helt och hållet. Ett stort tack till Roger som alltid är tillgänglig och som jag hyser den största respekt för som person. Ett föredöme i hur man representerar sin förening!
Mina frågor kommer att vara i fet stil och Rogers svar i kursivt. God läsning och kom ihåg att nästa säsong inte är så långt borta…
Min känsla innan säsongen var att det här skulle bli ett nyckelår för Gefle. Jag var orolig för att vi inte skulle räcka till denna säsong men om vi klarade av det här året skulle förutsättningarna bli bättre till nästa år. När du ser tillbaka på din känsla om förra vintern och förberedelserna, vad var det du kände skulle vara nycklarna för en bra säsong och blev det som du trodde?
Vi gjorde en grundlig analys av vad som hade fungerat bra/mindre bra säsongen 2014. Utifrån det skapade vi ett dokument med utvecklingsområden inför denna säsong. Det var inga specifika stora nycklar i detta utan relativt spridda utvecklingsområden. Det jag har tjatat mest om både utåt och inåt är ambitionen om att vi ska bli mer varierade både anfallsmässigt och försvarsmässigt. Så om jag ska välja en nyckel kanske det ändå är den som jag värnat mest om.
En säsong på två arenor. Omställningen till Gavlevallen gick väldigt bra och det gick fort att komma in på den nya arenan. Spelsättet satte sig också förhållandevis fort. Har du någon förklaring till att det gick så bra på en gång.
En förklaring är väl att vi sakta men säkert började träna, prata om och använda oss av spelsättet redan förra året. Inte fullt ut av olika skäl men jag tror spelarna ändå fick en känsla av vad som komma skulle. Men visst var det en omställning. Vi hade inte så lång tid att lära känna underlaget på Gavlevallen och i de första matcherna fick vi med oss bra resultat även om jag kände att det fanns mer att hämta rent spelmässigt.
Det blev tre matcher på Strömvallen i år innan flytten till Gavlevallen.
Detta blev ett nästan skadefritt år. Mindre slitsamt på Gavlevallens underlag jämfört med Strömvallens, men är det något annat som ligger bakom de få skador som varit i år.
Utan tvekan ska ju det medicinska teamet och i synnerhet Daniel och Johan lyftas fram i det sammanhanget. De har gjort ett väldigt bra arbete. Vi har åkt på förhållandevis få skador och de skador som inträffat är sådana som är svåra att förutspå och undvika. Ex Bååths kraftiga stukning på ett torrt Strömvallen i våras och Oremos fraktur som handlade om en närkampssituation. Gavlevallens underlag har ju naturligtvis även varit en bidragande faktor tillsammans med att vi hittat en träningsrytm som fungerar bra.
Normala säsonger får man några skador och avstängningar, i år kunde vi spela med väldigt få spelare från start. Det skapar både trygghet men kan även skapa problem. Problem för att det finns spelare i laget som vill spela och normalt skulle få spela mer. Har det varit jobbigt att hantera i år?
Först och främst vill jag poängtera att det är något positivt att ha så många spelare som möjligt aktuella till varje match. Men visst finns det en utmaning också i att hantera de situationerna. Stundtals har det varit jobbigt på så sätt att man känt att många spelare är i bra form och är värda att spela. Man lider med spelare som hamnar på bänken och spelare som tom inte ens får plats på bänken. Samtidigt är det en del av en elitverksamhet och någonting man måste kunna acceptera som elitfotbollspelare.
Att vi får så förhållandevis få varningar, beror det på att vi inte är tillräckligt elaka eller aggressiva? Och kan det i så fall vara något negativt?
Svår fråga. Å ena sidan är jag stolt över att vi har ett ärligt kämpande lag som ingen kan anklaga för att spela fult eller filma. Samtidigt kan jag ibland önska att vi skulle smälla på lite mer och inte minst ta vissa taktiska frisparkar som det ibland krävs. Det är inget självändamål att få gula kort men jag tror att vi skulle kunna bli lite aggressivare i vissa lägen.
Vi släpper in 50 mål under säsongen, trots att vi på papperet har en bra defensiv centrallinje. Jag hittar heller ingen specifik punkt där jag kan säga att anledningen definitivt var just den punkten. Vad är din uppfattning om det?
Vi kan konstatera att vi har varit väldigt ojämna vad gäller insläppta mål. Vi har hållit nollan i sju matcher men vi har också släppt in alldeles för många mål i ett par enskilda matcher. Framförallt på bortaplan, Exempelvis mot Norrköping, Djurgården och Elfsborg. Tidiga underlägen har ökat avsevärt under denna säsong och det är naturligtvis en detalj att jobba med inför nästa år. Vi har naturligtvis även gjort en analys av hur målen gått till och även jämfört med förra året. Utan att gå in på alltför mycket detaljer kan jag nämna några områden som vi behöver utveckla. Exempelvis har vi släppt in för många mål efter skott strax utanför straffområdet mellan vår backlinje och mittfältet. Ett annat förbättringsområde är ”andrasituationer”. Vi klarar ofta av den första situationen men tappar organisationen om bollen kommer tillbaka och har släppt in en del mål på det sättet. Ytterligare ett exempel är att vi har släppt in fler mål i år efter att motståndarna har kastat inkast. Inte nödvändigtvis långa, utan inkast högt uppe på vår planhalva där vi tappat organisationen. En intressant faktor är att trots att vi släpper till färre målchanser denna säsong än förra säsongen så släpper vi in fler mål… Ett glädjeämne är iaf att vi bara släpper till två fler mål på hemmaplan denna säsong. Trots att vi bytt arena under denna säsong och att många hävdade att det var Gefles stora konkurrensfördel att det var så ”lätt” att försvara på Strömvallen.
Emil Hedvall och Gefle IF fick kapitulera 50 ggr i år.
Om jag säger att balansen i anfallsspelet gått från långa raka bollar till korta passningar inom laget och att vi måste jobba med att nu sammanlänka detta på ett bra sätt och att vi ibland i år blev för ivriga att hålla bollen inom laget. Vad säger du då?
Att jag håller med dig. Ambitionen har ju varit att utveckla variationen i anfallsspelet och både kunna anfalla mer direkt med längre bollar med att även kunna anfalla med mer passningar inom laget och tålamod. Vi har också utvecklat detta men jag håller också med om att i vissa perioder och i vissa matcher har vi haft svårt med värderingarna när vi ska göra det ena eller det andra. Utan tvekan något vi kan utveckla samtidigt som man också måste komma ihåg att vi tagit stora steg under denna säsong och utvecklat vårt uppbyggnadsspel rejält. Vi har ett större bollinnehav i matcherna och ökat detta med ca 2 %/match i genomsnitt. Vi har också åtskilligt många fler passningar inom laget under denna säsong. Självklart är dessa parametrar inget självändamål men det visar iallafall att vi är på rätt väg. Utmaningen nu är att omsätta detta i fler skapade målchanser och bli bättre på att värdera när det är läge för ett mer direkt spel. Samtidigt handlar det också om att våga hålla i bollen även i utsatta lägen då det står och väger.
Jag skrev att första 30 minuterna mot Elfsborg är det bästa jag sett Gefle IF spela någonsin. Vad är din egen höjdpunkt under säsongen?
Jag skulle nog säga att den första halvleken mot Häcken på bortaplan är vår bästa halvlek. Både anfallsmässigt och försvarsmässigt. Väldigt bra rörelse och passningsspel samtidigt som återerövringsspelet var strålande. 68-32 i bollinnehav på bortaplan mot Häcken tror jag inte många andra lag har varit i närheten av. Vi borde ha vunnit den matchen!
Första halvlek borta mot Häcken är Roger Sandbergs höjdpunkt under året.
Vilken är den lägsta punkten under säsongen?
Svårt att säga men det är klart att matcherna på bortaplan mot Norrköping och Djurgården sved ordentligt men jag är nog mest besviken över att vi inte kunde prestera bättre mot Hammarby, Sundsvall och Kalmar i ett läge då vi var klara.
Jag har skrivit att du representerar Gefle IF på ett bra sätt i media. Är det svårt att hålla sig när man blir intervjuad direkt efter en match där man känner sig orättvist behandlad eller haft otur och kan du ge något exempel på en sådan situation från året.
Tack! Ja, det är svårt! Det handlar det om situationer där man är rejält känslomässigt uppriven och man kan känna sig orättvist behandlad. Samtidigt går det inte att gnälla för varje litet misstag som man tycker att domare eller spelare gör. Alla gör vi vårt bästa och alltför mycket gnäll leder till att trovärdigheten tappas. Ibland blir det dock för mycket. Exempelvis mot MFF hemma där vi gör en bra match och kvitterar med ungefär 15 minuter kvar. Känslan är att vi mer och mer tagit över matchen och att de är rejält stressade. I det läget får de en feldömd hörna som leder till mål. Jag ser från min dåliga vinkel direkt att det solklart borde ha varit vår inspark men uppenbarligen ingen av domarna. Kan tyckas att det är fånigt att gnälla över en feldömd hörna men det visade ju sig vara helt matchavgörande. Då är det svårt att hålla sig… En lite rolig detalj från denna match var att på presskonferensen efteråt uttryckte jag min besvikelse över domaren. Hareide fick också någon fråga om domarens insats och sa något i stil med; ”med åren har jag lärt mig att det inte hjälper så mycket att gnälla över domarna”. Intressant är att efter det vet jag inte hur många gånger under hösten som han ”rasade” över domarnas insatser.
Kan man sätta fingret på varför vi gick in i väggen på slutet? Märktes det att spelarna var slitna eller är det en motivationsfråga eller finns det något annat att peka på? Min känsla var att en spelare som Robin Nilsson inte var lika pigg i slutet av säsongen som i början. David Fällman samma sak.
Inte helt enkelt att ge ett tydligt svar på det. Kanske var både jag och spelarna aningen naiva i det läget och försökte spela alltför optimistiskt och vågat i ett läge där vi mötte extremt hungriga motståndare som var fullständigt desperata och tvingade att vinna dessa matcher. Samtidigt var det ett bra läge att försöka utveckla vidare det som vi försökt under säsongen. Vi kan dock konstatera att vi inte alls lyckades komma upp på den nivån som vi borde och det är alla inblandade rejält besvikna över. Samtidigt tror jag ändå att det var en bra lärpeng inför kommande säsong som jag tror att vi kan ha nytta av. Det är samtidigt också viktigt att inte bli alltför känslomässig och låta denna period få definiera hela säsongen. Även om det är en period med insatser som vi är besvikna över så betyder det definitivt inte att hela säsongen var dålig.
Alltid när man summerar något man gjort kan man se tillbaka och tänka att det där skulle vi gjort annorlunda och är något vi måste tänka på till nästa år. Vad eller vilka saker, om det finns några, känner du att du velat ändra på eller gjort på ett annat sätt nu i efterhand?
Det finns alltid anledning att vara självkritisk och utvärdera saker som man gjort. Allt ifrån detaljer i träningsupplägg till laguttagningar och saker som man gjort eller inte gjort. Samtidigt gäller det att ha en balans i detta och inte lägga ned för mycket tid på vad som har varit utan i stället titta framåt. Saker som man gör i stunden handlar ändå alltid om vad man tror är för det bästa för laget och föreningen just nu och i framtiden. Jag har redan varit inne på ett antal punkter som vi vill utveckla till nästa säsong. Det finns fler. Både vad gäller träningsupplägg och taktiska val.
Nu har du varit i Gefle i två säsonger, när du kom ärvde du en förening av Pelle Olsson men fick börja med att spela in ett ganska nytt lag. Nu är det här ditt lag och du står inför din tredje säsong. Vad är skillnaden på känslan för dig själv inför en tredje säsong jämfört med den första säsongen?
Först och främst ser jag det inte som mitt lag. Jag, övriga ledare, spelare och annan personal är delar av ett lag. Lägg dessutom till supportrar och sponsorer som också är helt avgörande för ett lags framgångar så har du lagets alla komponenter. Jag vill passa på att särskilt lyfta fram mina ledarkollegor här. Tomas gör ett strålande jobb och är en väldigt ambitiös, noggrann och kompetent tränare som jag är väldigt glad över att jobba tillsammans med. Detsamma gäller naturligtvis Hasse på spelarkontraktssidan, Urban på målvaktssidan, Johan på fysområdet, Daniel vad gäller rehab och skadeförebyggande arbete samt Ronny och Matte på materialsidan. Alla är en del av ledarteamet och alla är väldigt viktiga.
Utan att veta hur truppen i slutändan kommer att se ut känner jag mig positiv inför en ny säsong. Vi slipper Strömvallen helt och hållet och vi behöver inte heller byta arena mitt under säsongen. Dessutom har vi visat att vi kan ta steg och utvecklas. Jag tror stenhårt på att vi kan ta ytterligare steg nästa år. Skillnaden för min egen del är väl att jag så klart känner mig tryggare och har bättre koll på föreningen och förutsättningarna. Jag har ju också haft ett större inflytande på spelartruppen än vad jag hade första året.
Nu innan truppen är spikad så är ändå förberedelserna i full gång inför nästa säsong. Vad är det specifikt du känner att ni kommer att jobba mycket med under vintern?
Mycket av det som jag redan nämnt ovan. Men det handlar till stor del om en helhet. Att bli ännu tydligare i vad vi vill göra och att jobba med värderingarna ute på plan. Ambitionerna med att bli ett lag som spelar en varierad fotboll kommer vi att jobba vidare med. Vi har haft en relativt tydlig modell för hur vi vill bygga upp vårt spel. Nu handlar det om att bygga vidare och skapa fler alternativ. Det är dock viktigt att poängtera att spelartyperna är avgörande för vad man kan/vill göra och innan alla bitar är på plats är det ingen idé att låsa sig alltför mycket i hur man vill att det ska se ut. Elitfotboll handlar trots allt om att skapa resultat. Även om vi vill jobba med utveckling måste vi också se till att vinna matcher. I vissa fall handlar det inte om att spela så som vi vill utan snarare om spela som vi kan.
Gefle IF är ett spelande lag med stor glädje i truppen.
Hur jobbar du själv med din egen utveckling och är det någon speciell förebild som du tittar på, eller lag som du inspireras av?
Jag har inget specifikt lag eller tränare som jag har som förebild. Det handlar snarare om att plocka bitar här och där som man känner kan passa in hos oss. Jag håller i och för sig på Liverpool och är ju inte direkt deppad över att Klopp kommit in där. Jag tror att det är en väldigt kompetent tränare på många olika sätt och verkar vara en härlig profil. Sedan tror jag ju inte att han är en trollkarl som gör Liverpool till ett topplag omedelbart med det spelarmaterialet. Jag tycker för övrigt att det ofta finns en tendens att överdriva tränarnas betydelse. Naturligtvis är ex. Guardiola en väldigt duktigt tränare också och har dessutom ett spelarmaterial som garanterar framgångar. I fjol var jag på studieresa till Fiorentina och följde dem under fem dagar. Björn Runström, som jag känner bra sedan Hammarbytiden, är god vän med Montella, som då var tränare, och fixade så att jag fick komma nära och även bolla idéer med Montella. Mycket lärorikt!
Hur mycket hinner du som tränare för laget med att titta på nya spelare? Jag vet att Hasse Berggren och du jobbar tillsammans men vem tar fram namnen ni tittar på och hur ser det arbetet ut.
För lite tyvärr. Även Tomas är ju inblandad i detta och det är klart att man har koll på de allsvenska spelarna eftersom vi specialstuderar motståndare kontinuerligt men övriga serier är svåra att hinna med. Däremot får vi ju tips av diverse folk hela tiden om spelare som är intressanta. Det kan vara tips från supportrar, kompisar eller agenter. Gör vi bedömningen att de är tillräckligt intressanta försöker vi titta på dem åtminstone på tv-upptagningar men allra helst live.
Alla fotbollsintresserade personer har sin egen uppfattning om hur och vad som ska göras. Hur hanterar du den "pressen" utifrån?
Först och främst måste man acceptera att det är ett faktum att det alltid finns folk som tycker att de vet bättre i detta yrke. Och alla har ju också rätt till en åsikt. Om någon skulle komma fram och säga vad de tycker om si eller så kommer jag att lyssna. Jag tycker det är positivt med engagemang. Sedan tror jag ändå att jag har bäst koll på vad som är det bästa för vårt lag. Det är jag (och övriga ledare) som ser spelarna varje dag i träning. Det är vi som pratar med dem och ofta har koll på hur dom mår. Det är vi som tittar på våra matcher i efterhand och detaljstuderar vad som fungerar bra och mindre bra. Vi detaljstuderar kommande motståndare och tittar på deras styrkor och ev. svaga sidor. Och det är vi som vet vad våra ambitioner är och hur vi vill att det ska se ut varje enskild match. Det gör att jag ändå känner mig ganska trygg i att jag och mina ledarkollegor har dom bästa förutsättningarna att välja taktik och spelare även om det inte garanterar att misstag inte görs av oss. Jag skulle exempelvis uppskatta om fler supportrar kom och såg våra träningar. Då skulle de också få en ganska klar bild av hur vi vill att det ska se ut på match. Då blir det ett mer trovärdigt tyckande. Ibland nås jag av vissa åsikter och rykten och påfallande ofta handlar det om rykten som inte stämmer och åsikter/synpunkter där man inte har tillgång till hela bilden. Detta är ju inget stort problem för oss men rent allmänt är jag såklart väldigt mycket mer positivt inställd till kritik/egna uppfattningar som framförs öga mot öga än sådant som framförs under alias på nätet.
Några lite mer personliga frågor. Jag tror på närhet och att närhet skapar intresse, därför får du gärna måla en enklare bild av dig själv.
Jag har svårt för att prata om mig själv. Det blir ofta bara en massa klichéer och fina ord. Jag hoppas dock att jag uppfattas som en lugn och relativt eftertänksam person som är social och har lätt till skratt. Jag har en ambition att lära mig nytt på alla plan och är övertygad om att jag har väldigt mycket att lära på alla områden. I min roll som ledare relaterar jag gärna till vad du skriver i frågan. När du säger närhet tänker jag på förtroende. Om man ger förtroende skapar det närhet och engagemang. Jag försöker att ge och skapa förtroende med alla jag jobbar med. Både vad gäller ledarkollegorna men även i förhållandet med spelarna. Jag tror att man växer av det och man kan skapa en stark relation och en utvecklande miljö där alla känner delaktighet.
Nämn en person som inspirerat dig i något och varför, behöver inte vara relaterat till idrott.
Rent allmänt inspireras jag av engagerade människor som brinner för något och utan tanke på egen vinning lägger ned sin själ i detta. (Med undantag om de brinner för destruktiva saker) Min pappa är ett exempel på detta. Han är en genuin föreningsmänniska som jobbat ideellt för Piteå IF:s fotbollssektion under mer än 25 år och lagt ned tusentals arbetstimmar på detta. Jag kan berätta en anekdot som beskriver hans syn på detta – Min pappa var ansvarig för förhandlingarna med spelarna då jag kom upp i a-laget i Piteå. När vi pratade om kontraktet innan en av mina första säsonger så sa han att inga spelare hade löner och att det bara var att skriva på. På avslutningsfesten efter säsongen (där jag fick pris som bästa spelare) började flera av de äldre spelarna att prata om vilken lön de hade haft (inklusive min äldre bror). Jag blev såklart arg och gick innan den gemensamma middagen fram till min pappa och konfronterade honom med detta. Jag skällde ut honom och han tittade på mig och sa; ”jobbar jag för dig eller Piteå IF?” Det var inget som jag uppskattade då men idag kan jag inte undvika att bli imponerad av den inställningen.
Vi har båda ett gemensamt intresse för basket. Jag följer NBA väldigt nära och har gjort det sedan Dream Team i Barcelona 92. Har du någon förebild eller favoritlag där och kan du ha nytta av andra idrotter och ledare där, exempelvis Phil Jackson, Greg Popovich osv.
Jag spelade basket fram till att jag var 16 år och gillar både att spela själv och titta på matcher. Som ung var min stora förebild Magic Johnson. Grym lirare med ett fantastiskt spelsinne. Dessutom verkar han vara en väldigt härlig person med ett leende som smittar av sig. Jag har inget favoritlag som jag följer slaviskt sedan Magic slutade i Lakers. I år och de senaste åren håller jag dock på Oklahoma som innehar två av mina favoritspelare. Kevin Durant och Russel Westbrook. Vad gäller coacher har jag nog hämtat mest inspiration från en legendarisk collegecoach som heter John Wooden. Han vann mästerskapen 10 gånger med UCLA och var en fantastisk ledare och person som skrivit ett antal böcker i ämnet och jag har läst de flesta. Jag tror definitivt att man kan hämta idéer och inspiration från andra idrotter och ledare som man kan ha stor nytta av.
Earvin "Magic" Johnson
Jag vet att du springer maraton. Fotbollsspelare i stort brukar inte gilla att springa utan boll, hur kom det intresset för dig?
Jag var helt okej på att springa under min aktiva karriär även om jag inte direkt älskade det. Intresset kom för 3-4 år sedan efter en period där jag under ett par år tränat alldeles för lite och dessutom hade problem med min rygg. Jag kände mig i allmänt taskig form och tänkte att jag behövde motivera mig själv genom att anmäla mig till Stockholm halvmaraton. Sedan fick jag blodad tand och har även insett att det fungerar bra för mig som terapi. Dels är det avslappnande och dels tänker jag bra när jag springer. Dessutom är det en fantastisk känsla då man kommer hem efter en långrunda och man får en energikick av det. Själva maratonloppet är också en härlig folkfest med mycket folk och en härlig stämning. Jag kommer definitivt att springa Stockholm maraton igen i början av juni om det bara passar spelprogrammet.
När får du semester och vad kopplar du bort fotbollen med då?
Semester blir det i december. I fjol var jag och familjen på en längre resa till USA och Jamaica. Jag älskar att resa och det är det bästa sättet att koppla bort fotbollen med. I år finns det tyvärr ingen resa inplanerad och jag har inga direkta planer på vad jag ska göra. Det är inte så många andra som är ledig i december… Antagligen sätter jag igång med något projekt hemma i huset.
Kan du ligga still när du är ledig eller måste det hända något hela tiden?
Jag har ganska lätt för att slappna av och när det är läge för att slappa då försöker jag definitivt att passa på. Gärna med en bok i handen vilket också är ett effektivt sätt för mig att koppla bort fotbollen.
Har du lätt eller svårt att koppla bort fotbollen? Som att vakna på nätterna och direkt tänka på fotboll eller kan du trycka bort sådana tankar?
Självklart blir det en hel del tankar om fotboll. Det hör till. Jag tror dock att jag har blivit bättre på att sålla bort de mest onödiga tankarna som oftast handlar om sånt man ändå inte kan påverka. Efter matcher är de svåraste stunderna. Jobbiga förluster, eller för den delen, sköna segrar, då man går på adrenalin och lyckorus som är svårt att koppla bort.
Vi skippar dom jobbiga förlusterna nästa år, eller hur Roger!
Är det slitsamt för dig och familjen att du är på resande fot och då menar jag inte bara med träningar utan även bortamatcher osv som kommer med det jobb du har.
Det klart att det är ett speciellt jobb ur det hänseendet. Min fru gör dock ett strålande jobb och barnen börjar bli större och mer självgående så det fungerar förhållandevis bra. Det handlar också mycket om att ta tillvara på de dagar man har tillsammans. Exempelvis en ledig helgdag. Att få äta en gemensam frukost med familjen en söndag under säsong är ren lyx.
När mår du som bäst utanför fotbollen?
Resor har jag nämnt. Förutom det är det när jag närvarar med barnen och familjen på någon av deras aktiviteter. Oftast fotbollsmatcher…
Oftast fotbollsmatcher får bli slutordet från Roger Sandberg. För det är så det är för många av oss, livet kretsar till viss del om och kring fotbollen. Nu när vi går in i den mörkaste tiden på året och premiären av nästa års Allsvenska känns avlägsen, då sitter vi ändå där och funderar och längtar och låter vår vardag påverkas av saker som att vi har fått en ny målvakt och mittback i truppen, vi väntar på besked om vad som händer med Fällman och vilka eventuella nyförvärv vi kommer att få till truppen tills vi inleder träningen i januari, kommer någon mer att lämna? Fotbollen har oss i ett järngrepp och vi kommer inte undan. Är äntligen säsongen slut nu sa min sambo för en månad sedan. Ja men det är nu grunden till nästa år ska läggas så nu höjer vi tempot ännu mer sa jag. Suckarna har inte slutat än…
Tack Roger, tack Gefle IF, tack Svenska fans och tack till samtliga som varit aktiva på vårt forum som håller så hög klass. Tack för den här säsongen och nu inväntar vi att träningen drar igång i början av januari och då ska vi försöka bevaka Gefle IF på nära håll och hjälpa till att skapa intresse för vårt flaggskepp i den högsta serien!
