Gefle - Öster
2 - 1

Rött kort var rätt kort!

Visst går det att hävda att Gefle hade en hel del tur som hemmaslog favoritmotståndaren (!) Östers IF med 2–1 (1–1) på söndagseftermiddagen, men det går även att se utfallet på ett annat sätt. Nämligen att bortalaget blev mänskligt för att Geflespelarnas hjärnor såg möjligheter istället för katastrofscenarier och faktiskt började spela det spel man har inom sig.

I motsats till andra tycker jag att utvisningen på Östers Mattis Adolfsson var helt korrekt. Som gammal domare vet jag att det i fotboll – i motsats till ishockey – inte är så att den förfördelade spelaren behöver vara helt fri för att det ska betraktas som ett friläge, det räcker med att motståndaren förhindrar ett potentiellt friläge på ojuste sätt. Och det var precis det Mattis Adolfsson gjorde.

Rent psykologiskt var det viktigt att Öster just då, efter dryga halvtimmen, var i ledning. För det innebar två saker: 1) Att smålänningarna blev mer rädda om ledningen än att fortsätta gå för tvåan, för det tänket verkade man inte kunna arbeta sig bort ifrån under resterande minuter. 2) Att hemmalaget låg under. Jag är tveksam till att Gefle vågat ”gå för det” på samma desperata och frisläppta sätt om det stått 0–0.

Det är inte samma nackdel i fotboll som i hockey att spela med en man mindre, men det verkade inte hemmalaget bry sig om. Nu var helt plötsligt axlarna nersläppta, nu fungerade presspelet på ett helt annat sätt, nu vågade vi spela oss ur trångmål istället för att bara tjonga iväg lädret.

Låt oss hoppas att vi kan starta resten av matcherna på samma sätt, för då har vi en chans att undvika negativt kval. Annars? Då blir det svårt.

För några ord måste sägas om Micke Bengtssons positionsförsvar så som det sett ut i de senaste matcherna och i början av denna: Det är på tok för reaktivt och stillastående. Och gammalmodigt. Inte många lag spelar längre ett renodlat positions-/zonförsvar. Varför? För att alla lag vet hur man löser upp det.

Positionsförsvar kräver idag nästan alltid inslag av markeringsspel. Om Micke ska envisas med detta typ av försvar måste spelarna vara mer aggressiva inom den egna zonen, plus att pressen på bollhållaren behöver accentueras. Mot Landskrona Bois borta funkade det, varför inte upprepa den inställningen?

Efter utvisningen förändrades dock matchen, och spelarna visade att det verkligen finns kvalitet i truppen.

Så vad är vi så rädda för? Jag tror att rädslan beror på otydlighet i uppspelsfasen, och att det fortfarande finns en osäkerhet kring vilka ytor som söks när vi anfaller mot ett samlat eller felvänt försvar. Det tvekas en eller två sekunder för länge, och det kommer sällan tydliga löpningar centralt i djupled.

Det är antagligen därför anfallsspelet oftast består av inlägg (funkar med Jacob Hjelte i form) och det är också antagligen förklaringen till att vi så sällan skjuter på mål (17 skott på mål de senaste 6 seriematcherna betyder knappt 3 i snitt per match).

Vi ska inte övervärdera två raka vinster. Men heller inte undervärdera dessa. Så här inleds oftast positiva formkurvor – med uddamålsvinster och en gnutta tur.

Applåd ett: Retrotröjorna. I klass med Åtvidabergs FF:s och AIK:s.

Applåd två: Carrickläktaren som sjöng ut bortaklacken och som körde retroramsan hajdihajdi.

Applåd tre: Domaren från Färöarna som inte bara tog den klara utvisningen utan också undvek att ge Gustav Friberg gult kort efter kapningen på Adam Bergmark-Wiberg i den första halvleken. Nu står Friberg fortfarande bara på två gula.

Applåd fyra: Jacob Hjelte visade gamla juniortakter, på den tiden bombade han in målrekord för GIF.

Gefle IF–Östers IF 2–1 (1–1)
Målen: 0–1 (11) Adam Bergmark Wiberg, vek in framför Gustav Friberg och skott förbi Mathias Nilsson (Friberg skulle inte ha stirrat boll där), 1–1 (43) Jacob Hjelte, tryckte in bollen halvliggande med högern (ett sant skyttekungsmål), 2–1 (86) Jacob Hjelte, nickade snyggt in Anton Lundins vänsterinlägg.
Hörnor: 5–8 (2–1).
Utvisning, Öster: Mattis Adolfsson (34).
Varningar, GIF: Jesper Adolfsson (45+2), Samuel Adrian (90). Öster: David Seger (76).
Domare: Alex de Albuquerque Troleis.
Publik: 1 365.