”Rydström har blivit centrum för alltings varande”
SvenskaFans Allsvenskan-kännare Walter Duhs är tillbaka och levererar några försäsongsiakttagelser i uppladdningen inför den Allsvenska säsongen 2023.
Den svenska fotbollssäsongen har äntligen - och på allvar - dragit igång. Det är nästan uttjatat, men det finns ändå anledning att åter påminna om att cupkonceptet med tidiga tävlingsmatcher under världens längst försäsong är oerhört framgångsrikt på flera plan. Tränare och sportchefer kan i tävling pröva spelsystem och trupp, med utrymme för förändringar innan transferfönstret stänger. Supportrar kan börja räkna poäng och målskillnad, och även konstruera riktiga förhoppningar och förväntningar. För spelare ger cupgruppspelet en möjlighet till mental och fysisk uppbyggnad inte minst tack vare tävlingsintensitet. Oaktat alla lovord om den allsvenska försäsongskalendern - Svenska cupen är per definition en brasklappens tävling. Vi vet lika lite om den kommande allsvenska säsongen i slutet av mars, som vi kände till i början av januari. Trupper kommer att förändras, och en formtopp i slutet av februari medför sällan en säsongsihållande succé.
Det är likväl lämpligt för mig att ta tillfället i akt och denna dag i text inleda årets allsvenska säsong. Ett antal iakttagelser måste redan nu delas, och visst kan också någon form av tabelltips presenteras även på ytterst bristfälligt underlag?
Skott från höften - den allsvenska temperaturkontrollen
Floran av tyckare, tänkare, poddare och liknande som kommentarer svensk fotboll har sannolikt aldrig varit mer omfångsrik. En analys av truppbredd, potentiella övergångar, spelsystem och liknande blir sällan unik. Däremot kommer ett allsvenskt tips i slutet av februari, som dessutom kommer visa sig oerhört initierat även i slutet av oktober 2023, att sticka ut. När jag sticker upp mitt finger i luften och tar temperaturen på de allsvenska klubbarna når jag följande slutsatser. Just nu kommer Allsvenskan 2023 att senare sluta som följer, utan inbördes motivering.
- Djurgårdens IF
- Malmö FF
- BK Häcken
- IF Elfsborg
- Hammarby IF
- Kalmar FF
- AIK
- IFK Värnamo
- IFK Göteborg
- Halmstad BK
- Mjällby AIF
- IFK Norrköping
- Degerfors IF
- Varbergs BoIS
- IK Sirius
- IF Brommapojkarna
Personkulten Henrik Rydström
Under de veckor i november 2022 då ryktena kring Henrik Rydströms övergång till Malmö FF cirkulerade som mest lär sannolikt ett par hundra miljoner inlägg på diverse sociala medier ha avsett denne Nordens Guardiola. På Himmelriket, Malmös forum här på SvenskaFans, verkade de flesta rörande överens om att möjligheten till framtida framgång var starkt förknippad med Rydströms ankomst. Få, om ens någon, uppvisade tvivel. För Kalmar FF:s supportrar gällde det motsatta. Det framstod som att Rydströms avfärd stack hål på en välfylld rödvit framgångsballong, och att den i princip omedelbart omintetgjorde allt hopp om framtiden.
Redan i november kunde det därmed konstateras att reaktionerna förmodligen var något överdrivna. En förening som Malmö kommer inte att leva eller dö med en enskild tränare, och ett lag som Kalmar kommer givetvis inte heller att avveckla sin verksamhet efter förlusten av en dylik. Händelseförloppet visar dock hur viktigt framtidstro är för både supportrar och, i förlängningen, även spelare och ledare i ett fotbollslag. Redan innan Henrik Rydström presenterades som ny Malmötränare var Anton Tinnerholm sådär lämpligt okryptisk i sin första intervju sedan återkomsten till Allsvenskan. Det behövde knappast läsas mellan raderna för att förstå att Rydström var den utlovade huvudtränaren för nästa säsong, och det gick inte heller att ta miste på Tinnerholms uppenbara förtjusning angående detta. Och så har det fortsatt. Malmöspelare i exil, t.ex. Pontus Jansson, har hyllat föreningens tränarval i ordalag som vi knappast är särskilt vana vid - “Jag älskar Rydström”. Det rör sig alltså om spelare som aldrig tidigare arbetat med Henrik Rydström, och inte ens spelat fotboll i Sverige under de år Rydström agerat huvudtränare.
Precis som alla andra har jag därefter noggrant följt Malmös försäsong genom diverse mediekanaler. Det som då har slagit mig är den fortsatta fascinationen av Henrik Rydströms person. Det är väl egentligen inte så konstigt, det rör sig om en svensk tränare med mediepersonlighet, stora (relativa) framgångar med mindre föreningar och en spelfilosofi som inspirerar. På något sätt har jag ändå känslan av att fotbollsjournalistiken av abstinens eller annat behöver Rydström precis lika mycket som Malmö gör. Det är framförallt ledande frågor från den som utfört intervjun som har medfört att exempelvis Tinnerholm och Jansson överhuvudtaget berört frågan om Henrik Rydströms ankomst på det sätt som ovan beskrivits.
Vid en genomgång av Fotbollskanalens sammanlagt 135 artiklar med Malmö FF-tagg sedan årsskiftet kan jag konstatera att Rydströms namn uppkommer i rubriken för 21 artiklar och att hans bild återfinns i rubriken för 42 artiklar. I vissa fall är det både logiskt och rimligt. Varför Rydströms bild frontar artiklarna “MFF säljer Thorsteinsson - efter ett år” och “Christiansen med hattrick i klar MFF-seger”, när han inte ens är omnämnd i texten, är dock oklart. Det är inte heller längre - eller i vart fall för närvarande - laget Malmö FF som är i direkt fokus. I stället rubriceras en text inför matchen mot Skövde AIK genom svaret på frågan hur “Rydström ställer upp MFF-elvan i cuppremiären”.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt för fotbollsbevakningen i allmänhet och Malmö i synnerhet att Henrik Rydström har blivit centrum för alltings varande. Är det något som jag vet så är det att Rydström är en mycket skicklig tränare, att Malmö är väldigt bra fotbollslag och att Allsvenskan har ett stort behov av starka profiler även på tränarbänken. Om Malmö vinner SM-guld så kommer det emellertid inte endast vara Henrik Rydströms förtjänst. Om Malmö går ännu en misslyckad säsong till mötes så är det inte bara Rydströms fel. Om Kalmar upprepar succén från föregående år är det inte enbart en konsekvens av Henrik Rydströms arv och om Kalmar tappar farten och i stället slåss i botten av tabellen under kommande säsong beror detta inte endast på avsaknaden av Henrik Rydström. Malmö kanske blir exakt vad Chelsea har blivit för Graham Potter, en större klubb där den possessiondrivna fotbollen som utvecklats för underskattade lag slår i taket. Eller så blir det helt tvärtom.
Fotboll är mycket mer än enbart en spelare eller en ledare. Ibland behövs dock en symbol, en person som är något mer än bara en spelare eller ledare, inte minst för de som arbetar professionellt med att beskriva fotbollens olika skeenden. Jag har inte några problem med det, och kan dessutom slå fast att jag bara i denna text har nämnt Henrik Rydströms namn vid över tjugo tillfällen. Den utan synd får kasta första stenen. Det ska ju trots allt bli oerhört, oerhört intressant att se vad Smålands Spalletti kan göra med Sveriges bästa fotbollstrupp. Jag lovar också att utvärdera personkultens utveckling vad det lider.
