Så slår krisen mot 08-lagen
Coronakrisen har vänt upp och ner på fotbollsvärlden. SvenskaFans har tittat närmare på AIK:s, Djurgårdens och Hammarbys olika resor in i krisen – och deras respektive väg framåt. Ur ett ekonomiskt perspektiv öppnar sig möjligheter för ett av lagen och flera problem för ett annat.
VÄGEN FRAM TILL KRISEN
Det var i slutet på oktober, inför den sista omgången av allsvenskan, som jag studsade till under ett samtal med Hammarbys vd Henrik Kindlund gällande klubbens ekonomi 2019. Det var ingen överraskning att ”alla pilar pekade åt rätt håll för Hammarby”, som han uttryckte det. Mer förvånad var jag över att han avslöjade att Hammarby för första gången kommer kommer vara nära 200 miljoner kronor i omsättning och göra sitt överlägset bästa resultat på sista raden någonsin.
Säg såhär: när det gick upp för Zlatan Ibrahimovic att han genom AEG hade möjligheten att köpa in sig i Hammarby Fotboll AB så var det, affärsmässigt sett, inte konstigt att han slog till. Om alla allsvenska lag hade varit börsnoterade hade Hammarbys aktie – i mina ögon – varit den mest eftertraktade under senhösten 2019.
Varför detta?
Sedan återkomsten 2015 har Hammarby haft publikintäkter på över 50 miljoner kronor per säsong på att endast spela i allsvenskan – en inkomstkälla guld värd. Lägg därtill klubbens starka varumärke och att de genererat plusresultat år efter år trots att man inte har lyckats i de, traditionellt sett, två snabbaste vägarna till snabba cash: Europaspel (Malmö FF) och spelartransfers (Djurgården). Under 2019 lyckades Hammarby bryta trenden i den senare kategorin form av försäljningen av Odilon Kossounou – en indikation på att klubben skulle vara redo att göra fler stora försäljningar framöver.
Sammanfattningsvis? Under vintern 2019 stod Hammarby inför ett 2020 med ett spetsigt lag som visat att de är redo att slåss om guldet, ett penningstint Europaspel att se fram emot, en publik mer hungrig än kanske någonsin och en trupp som dessutom har försäljningspotential.
Hammarby hade inför krisen, som man kan kalla det, ett stort momentum.
I AIK blåste andra vindar efter ett spelmässigt havererande år.
Men även här krävs en kort tillbakablick, till januari 2017, för att förstå klubben idag. Då såldes Alexander Isak för omkring 90 miljoner kronor till Borussia Dortmund. Det blev en ”game changer” för hela allsvenskan. Den flyttade fram inte bara gränserna för vad allsvenska klubbar kan sälja för. För AIK – som redan stod på en solid grund – möjliggjorde den en guldsatsning som man skickligt förvaltade i investeringar i spelartruppen som bar frukt i form av ett guld, rekordintäkter i flera kategorier (publik, spons och reklam och merchandise) under 2018 och, lätt att glömma i sammanhanget, en försäljning av Kristoffer Olsson som inbringade ungefär 25 miljoner kronor.
AIK lyckades med det fotbollsklubbar i grunden är ämnade att göra: man lät pengarna arbeta för att nå sportslig framgång, utan att äventyra klubbens ekonomi.
Problemet för företag och inte minst fotbollsklubbar är att när man binder upp tillgängligt kapital i personalkostnader (spelartruppen) och på kort tid skaffar sig en större kostym så binder man upp kapitalet över tid – spelarkontrakt sträcker sig oftast över 2-3 år.
AIK gick in i 2019 med en kostnadskostym för en guldtrupp, siktade mot gruppspel i Europa och hade som uttalad målsättning att bli en topp 100-klubb i Europa.
Vi vet hur det gick.
När det stod klart AIK inte nådde en Europaplats så förstod nog de flesta att klubben kommer att behöva bromsa i sin satsning. AIK var, inför krisen, inte på något sätt nära ruinens brant med 63 miljoner i eget kapital och 46 miljoner i kassan vid årsskiftet, snarare i topp i allsvenskan. Men en titt i bokslutet för 2019 visar också att man fortsatt hade näst högst personalkostnader i hela allsvenskan på 112 miljoner (hela föreningen) – att jämföra med Djurgårdens 90 miljoner (där även guldbonusar är inräknade). Resultatet på sista raden för 2019 räddades upp till, i princip, ett nollresultat, tack vare försäljningen av Kristoffer Olsson.
AIK hade, inför krisen, ett stabilt eget kapital men tunga personalkostnader och var redo för ett sparsamt 2020.
Ett sparande som man i Djurgården känner till och snarast skulle beskriva som ett stålbad, sedan Henrik Berggren och Bosse Andersson tog över klubben 2013. Ni kan förmodligen historien. Klubbens elitlicens var hotad och Djurgården valde en väg framåt: köpa billigt – sälja dyrt. Många olika siffror har figurerat genom åren men facit i årsredovisningarna visar att Djurgården under 2013-2019 har tjänat 185 miljoner kronor på spelarförsäljningar (efter agentarvoden, solidaritetsersättning osv) innan man gjorde Marcus Danielson-affären. Det har gjort Djurgården till ett ekonomiskt och sportsligt topplag igen. Bosse Andersson har berättat om att styrelsen under år 2018 tog flera svåra men viktiga, strategiska beslut när man bland annat sålde Tino Kadewere och chanserna på topplaceringar genom att inte skaffa några dyra ersättare. Syftet var att stärka ekonomin ytterligare.
Under 2019 skördade man frukten av det: för första gången på flera år gjorde Djurgården inga större spelarförsäljningar – och lyckades ta sitt första SM-guld på 15 år. Inte helt olikt AIK, så lät man vinsten från spelarförsäljningar få arbeta vilket gav sportslig framgång. Guldnotan som kom därefter (minus ca 15 miljoner kronor år 2019) var klubben redo att ta. Men det är en annan, enskild händelse, som kommer få större inverkan på Djurgårdens närmaste framtid mer än SM-guldet. Försäljningen av Marcus Danielson en dryg vecka innan coronakrisen bryter ut på allvar i Europa gav klubben närmare 50 miljoner kronor. Den osannolika tajmingen, och det faktum att man fick gjorde affären utan några större avbetalningar, gör att Djurgården står bättre rustade än någonsin de senaste tio åren för att hantera krisen vi nu går igenom.
08-LAGEN UNDER KRISEN
Det kom inte som en överraskning att AIK, som var tvunget att bromsa sin satsning under 2020, var snabbast med att vidta de åtgärder som fanns tillgängliga. Redan 23:e mars meddelade klubben att man tar del av det statliga stödpaketet för att permittera sina spelare och ledare i hela verksamheten. Klubben var också tidig med en insamlingskampanj från fansen. Att laget lämnade en negativ Q1-rapport beror framför allt på att man inte sålde några spelare i januarifönstret.
I början av april kommunicerade Hammarby att man också tar del av det statliga stödpaketet för att permittera sina spelare och ledare i hela verksamheten. I slutet av maj kom klubben dessutom överens om lönesänkningar för spelartruppen. Vad som inte är oviktigt i sammanhanget är att klubben sajnade två tunga värvningar i form av Paulinho och Abbe Khalili - två spelare som garanterat sitter på tunga löneposter då de förhandlades fram under villkor innan krisen slog till.
Djurgården lät i sin tur vänta med korttidspermitteringar fram till 1 maj. Med kännedomen om Marcus Danielson-affären hade det kunnat rimma illa – både hos personal och säkerligen även Tillväxtverket – att permittera personal lika tidigt som sina 08-rivaler. För Fotbollskanalen bekräftade vd:n Henrik Berggren i maj att man inte heller hade diskuterat lönesänkningar med sina spelare, något som Hammarby redan hade genomfört.
08-LAGENS FRAMTID
Så, till knäckfrågan: hur kommer 08-lagen ta sig ur krisen?
Det vore både fel och osmakligt att tala om några vinnare i krisen. Människor, företag och samhällen är drabbade – fotbollsklubbarna är givetvis inga undantag.
För hela fotbollsvärlden väntar en helt ny marknad. Klubbar kommer i olika utsträckning tvingas skära i sina kostnader, vilket gör att spelarlöner kommer att gå ner när nya kontrakt ska förhandlas fram. Den sedan flera år överhettade transfermarknaden kommer att kylas av rejält. Klubbar kommer att prioritera att betala av det skuldberg som man, internationellt sett, har byggt upp för att finansiera värvningar, och där likviditeten inte finns så kommer klubbar att trilla omkull och sannolikt gå i konkurs. För allsvenskan och 08-lagen betyder det att priset på allsvenska stjärnor kommer att sjunka. I gengäld kommer det uppstår ett överskott på spelare både i Sverige och internationellt, vilket kan öppna för oväntade affärer redan i sommar för de klubbar som har råd och vill ta möjligheten.
Summa sumarum:
För AIK kommer krisen olägligt som för de flesta andra klubbarna. AIK har haft som ambition att behålla en stor del av sin kostnadskostym som man gjorde guldsatsningen med, men kommer nu tvingas till att jobba ner sina lönekostnader, något som FotbollSthlm redan har rapporterat om. Det är ganska osannolikt att klubben – så länge inget oförutsett händer som att till exempel externt kapital tillförs – kommer göra någon större värvning i sommar. En biljett till Europaspel och eventuella intäkter i form av prispengar skulle betyda enormt mycket. Tack vare att man har ett starkt varumärke, ett gediget publikunderlag, goda intäkter från sina sponsorer och en – av alla ageranden hittills under krisen att döma – proaktiv och handlingskraftig sportslig ledning i kristider – ser ändå AIK:s förutsättningar, långsiktigt sett, goda ut att behålla sin plats i toppen av allsvenskan.
För Hammarby kommer krisen, relativt sett, ännu mer olägligt. Klubben har inte hunnit bygga upp samma ekonomiska grundstabilitet som sina 08-rivaler men var på väg i rätt riktning på alla fronter innan krisen. Dessutom driver man en, sett till kostnaderna, guldsatsning som inleddes 2019 och har värvat två nya högbetalda spelare med villkor innan krisen. Lägg därtill att klubben hade vid årsskiftet fordringar för spelartransfers på 20 miljoner kronor, sannolikt för Odilon-affären. Hann Hammarby få in de pengarna innan krisen – om nej – kommer de pengarna att finnas på andra sidan krisen? Långsiktigt sett har Hammarby goda förusättningar att bli störst, ekonomiskt, av 08-lagen. Kortsiktigt är problemen större, och det går att hävda att man är värst drabbad av krisen.
Normalt sett hade smällen blivit väldigt tuff även för Djurgården. Klubbens största problem under 2010-talet har varit ekonomin, fram till de sista två åren. Tack vare resan med spelarförsäljningar gick man in i 2020 på en ekonomiskt stabilare grund än någonsin tidigare. Och en dryg vecka innan krisen bröt ut drog klubben en makalös vinstlott i form av försäljningen av Marcus Danielson till Kina, där Dalian Pro dessutom uppges ha betalat i princip hela summan i cash utan avbetalningar (som kinesiska klubbar är kända för att göra). Långsiktigt har Djurgården däremot utmaningar. Klubben har inte samma intäkter från publik som Hammarby och AIK. Dessutom har man under flera år finansierat sitt driftunderskott med spelarförsäljningar och måste nu, när transfermarknaden kyls av, hitta en ny modell framöver för att täcka sina kostnader. En relativ fördel för Djurgården är emellertid att man, i 08-lagens kontext, har en väldigt stark likviditet. Under kriser brukar det heta att cash is king, vilket betyder att Djurgården kan stå tämligen starka de närmaste månaderna och skulle också kunna – beroende på om man är villiga att investera – kapitalisera på det överskott av svenska och internationella spelare som kommer uppstå i sommar och vinter.
