Hammarby - Västerås
2 - 1

Samba-Bajen lekte hem segern!

Det var med tunga steg och stora fjärilar i magen som jag äntrade ”Nya Söderstadion”. Efter den urusla insatsen mot Halmstad var huvudet fullt av tvek och tvivel, även om jag vet att vi har varit starka på hemmaplan så här långt i allsvenskan. I bakhuvudet fanns också matchen mot våra motståndare Västerås, i svenska cupen, där vi blev sönderpressade av ett heltaggat och furiöst motstånd och förlorade matchen.

När sedan startelvan presenterades så innehöll den en hel del förändringar, där det skönaste var att Mads Fenger var tillbaka i startelvan och därmed skulle utgöra det, tillsammans med Kurtulus, mittbackspar som jag anser vara det stabilaste och starkaste. Däremot var jag väldigt förvånad att inte Deniz Gul startade, när Erabi är skadad, och att Markus Karlsson gick in på mittfältet tillsammans med Tekie och Besara. Jobbigt med alla dessa förändringar om man, som jag, är trygghetsknarkare och tror på att kontiniutet är vägen framåt.

Efter sedvanlig inmarsch så startar så matchen och redan efter fem-sex minuter så är alla tvivel som jag hade innan matchen som bortblåsta. Det jag ser är ett fokuserat Hammarby, som gjort läxan och spelar förbi Västerås gång på gång när de försöker pressa högt. Det är stor rörlighet och bra beslut på samtliga spelare och det är med enorm glädje jag bevittnar den första timmen i denna match, som är den klart längsta perioden i en match, under Kim, där vi är helt dominanta i matchen. Det känns nästan omöjligt att ta bollen ifrån oss och när våra motståndare lyckas så vinner vi tillbaka den nästan direkt.

Jag kastas i minnet tillbaka till min barndom, där man ofta fick dela om för att lagen var ojämna, och jag är övertygad om att Västeråsspelarna hade tagit det direkt om de hade fått frågan under matchens första timme. För så stor skillnad var det mellan lagen.

Ledningsmålet till 1–0, i den 18e minuten, kommer till efter ett mycket snyggt anfalla där Hampus Skoglund och Oscar Johansson Schellas kombinerar på högerkanten. Oscar spelar loss Hampus i djupled, på högersidan, och denne får till ett suveränt inlägg som ”Abdo” Boudah enkelt kan nicka in i öppet mål.

Besara är, som vanligt, het på hemmaplan och testar både frisparkar och skott, där det närmaste är ett stenhårt skott, utanför straffområdet, som går stenhårt i stolpen. Det är också Besara som utökar ledningen till 2–0 när han förvaltar ett snyggt förspel av Shaquille Pinas och hittar bortre hörnet. Klockan står nu på 59 minuter och inga moln syns på himlen för Hammarbys del.

Men Hammarby skulle inte vara Hammarby om man ändå inte skulle bjuda på spänning in i det sista.

Jag hinner precis säga till min bänkgranne att nu skulle det vara typiskt Bajen om vi släpper in ett direkt. Givetvis blir det också fallet när Patric Åslund rinner igenom på Västerås vänsterkant och får till ett skott som Dovin räddar, men returen går rakt ut till Simon Gefvert som enkelt kan rulla in bollen i mål.

Jaha, så var det match igen och i och med målet förändras energin i matchen. Det tidigare självklara hemmalaget blir nu mer tveksamt och bortalaget får ny energi. Nu är det Västerås som dikterar villkoren helt plötsligt och hemmaspelarna känns trötta. Det blir, glädjande nog, aldrig någon kvittering, trots en del lägen för bortalaget, och matchen slutar 2–1, vilket är en mycket viktig seger för Hammarby. Både för att inte halka efter i tabellen och för självförtroendet.

Det jag tar med mig från matchen är dock inte de sista 30+ minuterna utan det är de första 60, då Hammarby såg ut som Värnamo kunde se ut långa perioder när de var som bäst i fjol.

Passningsspelet, rörligheten, samarbetet, stabiliteten besluten och intensiteten var på topp och vi kändes, för kanske första gången under Kim Hellberg, som oslagbara, där och då. Det kände som att spelare som Nahir Besara (har han någonsin varit lättare i steget), Oscar Johansson Schellas, Tesfaldet Tekie, ”Abdo” Boudah, Markus Karlsson och Hampus Skoglund var överallt på plan och hjälpte varandra. Extra roligt var att se Markus Karlsson, som kändes helt naturlig på en ovan position, och gör en bra match.

Jag vill även ge stort beröm till hela backlinjen som kändes väldigt stabil fram till Västerås reduceringsmål. Framför allt tycker jag att Shaquille Pinas gör sin bästa match på mycket länge. Tyvärr utgick han skadad så vi får verkligen hoppas att det inte är så allvarligt nu när ”Shaq” börjar hitta formen på allvar.

Vi får även se bra inhopp av Deniz Gul, Marc Llinares, Fredrik Hammar och Kingsley Gyamfi, byten som gör att vi får ny energi och orkar hålla Västerås stången när de går för kvitteringen. Framför allt Gul var väldigt pigg och skapade en hel del på egen hand, samtidigt som han ofta höll i bollen så att laget kunde komma upp i plan.

I och med den mycket viktiga trepoängaren är vi med i det gäng som börjar samlas efter suveräna Malmö FF. Kan vi nu rida på denna hemmavåg och spela lika bra mot Värnamo på söndag så kan vi befästa vår position ytterligare.

En sak är dock säker och det är att vi måste få ordning på bortaspelet om vi skall vara med och hugga om Europaplatser och efter matchen mot Värnamo så har vi chansen att vända trenden med svåra bortamatcher mot Norrköping och Mjällby. Då är det upp till bevis för Kim och hans mannar.

Till dess så njuter vi av gårdagens seger och siktar mot Värnamo. För Västerås är det bara att ta nya tag och jag måste säga att det är väldigt befriande med en nykomling som vill spela fotboll och inte bara parkerar bussen. Jag är övertygad om att det, till slut, kommer att räcka för fortsatt allsvenska spel 2025.

Forza Bajen!