Sånt är livet

Sånt är livet

Året var 2011 och månaden oktober.

Det var uppdukat för fest, Norrlandsfönstret stod närmast vidöppet för att välkomna Sverige och fotbollsallsvenskan hem till Medelpad och Sundsvall med sina förväntansfulla kommuninvånare. Medan en buss rullade de 55 milen från de Östgötska slätternas rike upp över landet, så sattes det i Sundsvall champagne på kylning, tusentals förtryckta löpsedlar välkomnade och gratulerade den allsvenska återkomsten, segercigarrer väntade att få föreviga sig med leende mungipor och bortom en ridå av segercigarrernas  molntussar och champagnen som glittrande flög ut mot den kylslagna kvällshimlen, så grodde och växte det hägringar i Sundsvallsbornas hjärtan om den segerdans  som skulle äga rum när seriesegern väl var säkrad, och den här måndagskvällen erövrat  en historisk stämpel över hela Sundsvall och Medelpad.

Men Åtvidabergs FF blåste GIF Sundsvall och alla segerregissörer genom att ta över föreställningen, vinna matchen och återigen placera samhället Åtvidaberg i fotbollens förnämsta finrum. En stort kramkalas och en härlig segerdans påbörjades så fort slutsignalen äntligen kom. Kamerablixtrar, tv kameror och mikrofoner svärmade kring bragdhjältarna som fortsatte med segersånger och firande i omklädningsrummet.

Dessa scener som utspelades i denna stund måste fått en evig plats i minnenas högtidligaste arkiv hos  dessa spelare och ledare som tillsammans utkämpat en enorm kamp för att få uppleva det här fantastsiska ögonblicket, då den lilla klubben från den lilla orten, genom just dessa spelare och ledare visade att ingenting är omöjligt.

Åtvidabergs FF anno 2011 efterjämnade ett livslångt testamente som sanna hjältar. 

Hela bussresan hem mot Östergötland så sjöngs det segersånger, skålades, jublades, kramades och firades det bragdartade avancemanget tillbaka till den fotbollsallsvenska, som skulle gå av stapeln år 2012. Tränare Andreas Thomson bjöd på Ebba Gröns klassiker "Die mauer", glädjetjuten, skratten, gemenskapen och vetskapen att man bjudit hela Åtvidaberg och fotbolls Sverige på ett mirakel, fick bussen att gunga och segervrålen rutorna att bågna och chauffören att njuta av varenda kilometer på den röda matta som ledde raka vägen hem till ett Åtvidaberg, som återigen klätts i den stilrena och flotta allsvenska skruden.

Den här kvällen och natten så upplevde 2011 års årgång av Åtvidabergs FF tillsammans oförglömliga minnen med varandra. Försäsongens eviga slit i snö och kyla, alla oändliga kilometrar i buss, alla träningar i ösregn, de blytunga förlusterna mot Brage, Hammarby och Assyriska, var bortglömd gammal obetydlig historia i  ett gudomligt ögonblick som det här . Sida vid sida satt grabbarna som lagkamrater, kompisar och vänner som allihop kände varandra utan och innan och som delat på både framgång och motgång .När bussen anlände hem i nattens mörker och man tog farväl av varandra och allihop såg fram emot dagens tidningsrubriker och hyllningar, så visste alla de där oförglömliga hjältarna  när de hoppat av bussen att de snart skulle ses nere vid Kopparvallen igen för nya träningar, nya uppladdningar, ännu fler rackartyg, pingisturneringar och gemensamma koppar med kaffe.

Dessa spelares och ledares hjärtan gömde sig bakom Åtvidabergs FF klassiskt blåvita färger, Kopparvallen var deras hemmaplan och de var allihop tillsammans med alla oss en del av Åtvidabergs FF hjärta....


Men ingenting varar för evigt.

Flera av dessa hjältars hjärtan har idag övergivit och lämnat Åtvidabergs FF för nya klubbadresser.

Av en eller tusen anledningar så har deras fotsteg, skuggor och röster tystnat och försvunnit bort någon annanstans.

Förmodligen kommer de aldrig någonsin mer att dra på sig vår blåvita matchtröja, de vita byxorna och röda strumporna innan de springer in på Kopparvallen och välkomnas av hemmapubliken.

Den tiden är över och förbi.

Sånt är livet.

Men vi kommer att få återse dessa svunna hjältar igen ute på Kopparvallen, deras andetag ska återigen en dag få härja mellan kyrkklockan, ekarna, kanalen och Bysjön. Dessa välkända och aktade namn som en gång representerade  Åtvidabergs FF, ska återigen presenteras och läsas upp av speakern inför matchstart, innan ljudet av deras namn försvinner med vinden bort över Disponentens allé.

Med den stora skillnaden att man nu kommer att vara tillbaka i en ny främmande mundering och som motståndare.

 Och istället för att gå in i det sedvanliga gamla omklädningsrummet, där resterna av deras skratt och röster sitter i väggarna tillsammans med oändliga minnen, så ska dessa spelare nu istället kliva in i en främmande värld till omklädningsrummen för bortalag, som numera tillhör den värld de själva valt att kliva in i.

När de sedan återigen står där sida vid sida med det ÅFF som en gång var lagkamraterna och kompisarna som de skrattade, sjöng och firade tillsammans med i en buss hela vägen från Sundsvall och hem till Östergötland, när de står där på fötterna inne på Kopparvallen i sina nya matchkläder och ett nytt klubbmärke över bröstet, kommer det inte att göra lite ont då. Blandas inte en viss dos av sorgsamhet och nostalgi, med allt det adrenalin som nu ska vara med och knäcka sin forna klubb och kanske dra upp ytterligare några av de där rötterna, som ännu finns kvar i minnet av det Åtvidabergs FF, där dom en gång var hemma som sanna hjältar.

Hjältar som vi älskade och hyllade.

Alldeles nyss känns det som...

 Men det här med att spelare byter adresser och klubbmärken är inget unikt som bara drabbar ÅFF.

Så här har fotbollen sett ut sedan massvis med decennier bakåt i tiden. Och så här kommer fotbollen att se ut så länge som bollen är rund och så länge alla vi som är här idag, kommer att orka andas.

Fredagen den 5 april i allsvenskans andra omgång så kommer Malmö FF på besök till Kopparvallen. 

En av våra forna stora hjältar kommer hem till Kopparvallen igen, men nu som motståndare till sina gamla lagkamrater som han för inte så länges sedan satt intill i omklädningsrummet, satt bredvid i bussen och kämpade och jublade med ute på fotbollsplanen. Publiken på Kopparvallen som såg och njöt av Magnus Eriksson som en pålitlig framspelare, lirare, kämpe och målskytt, ska nu tvingas  plötsligt se honom som motståndare i ett Malmö FF, där ambitionen är att bli nummer ett i Sverige.

Glömmer aldrig ögonblicket då Magnus Eriksson i sin blåvita matchtröja, påbörjade sin sista rusch på ett fullsatt Kopparvallen och tog farväl av hela ÅFF med ett osannolikt drömavslut i krysset som betydde kvittering och ett jubel så hjärtligt och befriande, att det spreds ringar över hela Bysjön  och sprakade mystiskt under jorden på kyrkogårdens eviga vilorum.

Vilken form av betydelse hade Lundbergs alla sponsrade miljoner i just ett sådant ögonblick.

Jag bara undrar liksom.

Och vilken form av betydelse kommer detta avskedsminne att ha den femte april när han beträder Kopparvallen på nytt, men nu med  Malmö FF klubbemblem över bröstet.

En syn som säkert kommer att svida.

Lördagen 4 maj i den sjunde rundan av den allsvenska färden så kommer Djurgårdens IF till Sockna. Magnus Persson inledde sin tränarkärriär här i Åtvid, men det är inte hans välkända nylle som kommer att sprida nostalgi och få högtidliga minnen att dra i ögonlocken hos hemmapubliken den här dagen på Kopparvallen. Det är killen nere till vänster i Djurgårdslaget som det kommer att ta tid över att vänja sig över, att han nu är tillbaka här hemma, men nu som motståndare. Denne moderna, våghalsiga och irrationellt tekniska vänsterbreddare Jesper Arvidsson ,som under massor med år krönt ÅFF publiken med sköna solonummer och med ett excellent samarbete med vår egen ikon Kristian Bergström, ute på en vänsterkant som de tillsammans ägde totalt under flertalet minnesvärda och framgångsrika bataljer.

 Jesper Arvidsson var med i uppbyggnaden av det "nya" ÅFF som i flera år snuddade vid allsvenskan, innan han var om den historiska bedriften att döpa miraklet som innebar att ÅFF var tillbaka i allsvenskan efter 28 långa år av väntan, han var också med i den där bussen från Sundsvall i oktober 2011, då såren från nedflyttningen 2010, syddes ihop igen.

När domaren blåser igång detta möte i begynnelsen av sköna maj, undrar vad alla minnen av Jesper Arvidsson just då kommer att ha för status av betydelse.

Det kan man förstås undra en dag som den här när vintern härjar med snö, kyla och blåst.

Måndagen 13 maj väntar nygamla nykomlingen Östers IF på en pampig, flott och nybyggd arena i idrottsstaden Växjö. Utöver kampen ute på planen och på läktarna så kommer det att äga rum en gigantiskt adrenalinfylld match mellan Andreas Thomson och Peter Svärdh. Plötsligt så ska nu Thomson kartlägga och skapa skisser på hur Åtvidabergs FF ska plockas ner, den mysiga och under senaste året kavajklädda Thomson, kommer nu plötsligt att stå som en hungrig och sylvass motståndare, efter massor med år vid sidan av linjen på Kopparvallen.

Har en känsla att den matchen kommer att ha en viss betydelse för Andreas Thomson.

Liksom för många andra.

Torsdagen 23 maj återkommer Haris Radetinac återigen i sin gulsvarta mundering till Kopparvallen. Haris som var den lyckligt lottade mannen att resolut och distinkt fixa fram avgörandet till den månraket som förde tillbaka Åtvidabergs FF till stjärnornas galaxer. Haris var också med om att kopiera denna himmelsfärd den där måndagen i Sundsvall, men valde därefter att byta arbetsgivare och klubbadress genom att lämna vårt Åtvidabergs FF.

Ett val han själv är herre över.

Tre stycken ur fjolårets succélag i allsvenskan och ytterligare en spelare från 2011, kommer alltså detta 2013 finnas med som motståndare under årets seriespel.

Ett scenario som såklart inte kommer att passera helt obemärkt vad det beträffar känslor.

Tusentals olika känslor som sprakande kommer att flyga kors och tvärs och sätta extra färg på dessa drabbningar.

På lördag uppgraderas försäsongens förspel en aning när årets första träningsmatch äger rum hemma på Kopparvallen. Återkomstens första matchuppdrag för professor Svärdh. Ska bli intressant att se vilken form av uppställning han tänkt sig utefter den trupp han idag har att spela och lattja med.

Förmodligen kommer vi att få se några av nyförvärven debutera, hur  löser Svärdh överflödet av "naturliga" högeryttrar på mittfältet, kommer vi få se prov på någon form av omskolning när det gäller dessa herrar.

Ska bli intressant att följa detta  årets första drabbning.

Det första steget in i fotbollsåret 2013....

///Allas Broder

 

Joakim Eriksson2013-01-22 20:25:43
Author

Fler artiklar om Åtvidaberg

Benjamin Tannus om tiden i Åtvidaberg, genombrottet i Högaborgs BK och åren i juniorlandslaget