Säsongen är över för Blåvitts juniorer
2010 är över för Blåvitts juniorer! Det var ett snöpligt slut på en lång, och innehållsrik säsong, när IFK Göteborgs juniorlag igår förlorade kvartsfinalen i J-SM mot Djurgårdens IF. Säsongen som gått... Matchrapporter är gjorda, inför match, efter match, under match... Intervjuer, porträtt, spelaranalyser... Det har varit ett intensivt rapporterande sen säsongen drog igång i våras. Här en sista analys, dels av matchen igår, men också med fingret på det där som saknades igår, liksom i år.
I vald ordning: Säsongens sista match på Bergsjövallen - Året som gick (något att ta med sig in i 2011).
Utifrån mina egna intryck av matchen igår, om vad som sticker ut, så är det förutom Sam Larssons prestationer och bevis på enorm speluppfattning, faktiskt Jonathan Azulays kyla, och förmåga att våga hålla boll. Ibland ser han ut som Ragnar Sigurdson i sina bästa stunder. Inga tveksamheter när han har boll, väntar in, riktar uppspel och styr framför vår målvakt August Strömberg, på ett moget sätt.
Niclas Andersén däremot, han hade inte en av sina bästa dagar igår. Långt ifrån. Lawal Ismail får det inte heller att stämma fullt ut, blir ivrig, bränner flera lägen, och blir aningens lättläst för Djurgårdens stadiga mittbackar. De har faktiskt full kontroll på i stort sett samtliga blåvita försök till djupledsstick. Däremot när flankerna används i andra halvlek, och speed läggs till, då uppstår det genast stora problem i Djurgårdens försvar. De tappar ytor och målvakten går flera gånger i marken. Men våra killar får inte in bollen, vilket ser helt stolligt ut för oss i publiken, då det är öppet mål minst tre gånger under andra halvlek.
Den som får min största uppmärksamhet, och det matchen igenom, är dessvärre inte blåvit. Djurgårdens anfallare "nummer nio" är riktigt vass. Han gör också matchens enda mål, något jag inte kan uttala mig närmare om, då jag var sen till matchstart. Den killen har vi inte sett för sista gången, den saken är klar. Han påminner lite om hur Ola Toivonen rycker i djupet, i uppspelsfas, ligger onside jämnt, tar de där extra kliven förbi Jonathan, och vinner på egen hand de där extra meterna. Som Eijlert Björkman, tränare för IFK Göteborgs juniorlag, uttryckte det: Han hotar oss ständigt.
Jo, han dominerar fullständigt, skulle jag vilja påstå. Hade inte August varit så vaken som han faktiskt var igår, hade det kunnat vara både två och tre mål upp för Djurgården.
Det retfulla är att den killen är precis den typ av spelare som vårat gäng saknade igår, och på ett sätt, saknat hela säsongen (även om David Moberg Karlsson mycket väl kan bli den spelaren, men då med tillägget: Med tiden). Hade han haft blåvit tröja, hade vi nog haft tre-fyra mål i protokollet. Kanske...
Jaja, så går alltid att efterkonstruera. Det leder däremot inte till något, tyvärr.
Men ska något få extra stort fokus omkring framtagandet av riktigt användbara produkter för vårt A-lag framöver, så är det att låta målgörare, "Strikers", som Eijlert uttrycker det, få koncentrera sig på att göra mål, mål och åter mål, och det redan på tidigt stadium.
Det där som vår enda Gud så många gånger lyft fram som "prio 1" för framtiden. Djurgården har tydligen anammat det redan nu. Bara för IFK Göteborg att hänga på då och lägga extra tryck på uppgiften.
Då, men först då, vinner vi också en match av gårdagens kaliber.
På återseende 2011. Tack och hej!
