Säsongen från A till Ö.
En hel säsong. Helt osorterade inlägg från A till Ö. Nyckelmeningen kommer från Per Texas Johansson: "November toppar för första gången sedan 1887"
ABx2. Alexander Berntsson och Andreas Bengtsson kom in från start och satte försvarsspelet under kvalet mot Helsingborg. Imponerande av spelarna och imponerande coachat av Janne Jönsson att få två utvisningar att inte ens märkas i spelet.
Bäst när det gällde. All (nästan) skepsis mot Janne Jönsson kan glömmas bort när så många spelare gjorde sin bästa match när det gällde som mest i sista kvalmatchen. Spelet fungerade överlag riktigt bra. Pekalski och Asaad höll bättre ordning på mittfältet, Asaad gjorde sin klart bästa match offensivt. Och laget imiterade U20-landslaget och kämpade till sig mål och segrar i slutminuterna.
C More. Okej, jag har inte det bästa bredbandet i världen, men det är tur att jag är begåvad med stort tålamod med tanke på hur C-Mores sändningar laggat. Sen höjde de priset. Räligt. Riktigt räligt.
Derby. Det blir inga rena derbyn nästa år eftersom det tyvärr blev farväl till Falkenberg och Hasta la vista till Varbergs BOIS. Vad är väl ett äkta hallandsderby mot att vinna 3-1 mot IFK Göteborg eller Malmö FF?
Egna produkter. Så många, så unga. Nu vet vi inte om hela gänget håller i Allsvenskan men med fjorton spelare som är 22 eller yngre anar jag många sportchefer som tittar avundsjukt på HBK:s trupp.
Fredrik. Fredrikarna Olsson och Liverstam förtjänar allt beröm. Jag trodde vi hade rekryterat en måltjuv i Olsson, men istället visade han sig vara expert på att spela kvadraten. Med löpningar på små ytor och alla direktskarvar visade han kvaliteter långt bortanför att göra tvåsiffrigt med mål. Hans direktskarvar har varit en av säsongens stiligaste på plan. Och Liverstam. Förutom hans märkliga utvisning och missade slutmatcher har han varit klippan.
Gräs. Jag är inte direkt positiv till konstgräs. Men visst är det något sorgligt när både vårsäsong och höstsäsong ska kännetecknas av gräsmattor på nivån när jag och redaktören spelade på Kurtinen i Varberg. Jag är inte det minsta trädgårdsmästare, men jag ställer frågan. Ge oss en gräsdoktor till Örjans vall.
Haksabanovic får nu möjligheten att ta alla sina mål och assist till Allsvenskan. Han bär med sig våra fortsatta funderingar om var han passar bäst. Var han lite vassare i sin innermittfältsposition? Eller som släpande forward? Eller som ytter med frihet att röra sig fritt? Det jag gillar med honom är att han ibland visar samma vilja att jobba hem 50 meter tillbaka på ett sätt som påminner om en ung Ljungberg.
Innerbacken som försvann. Mohammed Ali Khan. Det är lätt att glömma honom. Men han gjorde våren mer spännande med sin högsta- och lägstanivå. I sina bästa stunder bröt han upp gränsen mellan innerback och ytterback i 3-5-2-systemet och glidtacklade hårt och rejält. Han hade sina stunder. Det var aldrig tråkigt.
Junes Barny. Hur är det i Marocko? Vår släpande mittfältare i 3-5-2, hatad av många, älskad av mig. Det gick lite för långsamt i passningsspelet ibland, men du var den som fick systemet att fungera när vi under våren tog poäng efter poäng utan att släppa in mål. Jag skrev en krönika där jag åtalade hans försvarsspel. Jag friade honom. Men jag fällde anfallsspelet.
Killarna. Janne Jönssons konsekventa ord om spelarna. Har ni sett hur Janne Jönsson glittrar som ett lyckligt barn i ögonen när han pratar om Killarna? Det är väldigt fint att se honom i intervjuer.
Lukic. Vad gjorde Stojan och Janne för att få honom att få bort sina hjärnsläpp med att släppa bollar under fötterna och andra konstigheter? Det hände titt som tätt i våras, men inte i höst. Hålla nollan i femton matcher är imponerande.
Mathisen. Att lyckas värva en tjugoårig dansk på ett treårigt kontrakt som gick rakt in i laget som innerback, in och gjorde matcher på mittfältet och dessutom två mål i avgörande matchen. För en liten klubb med fin arena och mycket badstränder är det så bra värvning det ens går att önska sig.
November. I en av årets roligaste twittrade Per Texas Johansson ut en månadstabell med texten ”November toppar för första gången sedan 1887”. För informationens skull: Oktober åkte ur Texas månadsallsvenska. Rimligt.
Olika spelsystem. På tränarutbildningar lärs det ut att tränare ska utbilda spelarna för att de tillsammans ska kunna lösa problem ute på banan. HBK under Janne Jönssons ledning visade förmågan att byta grundsystem utefter vilka spelare som var friska och i form. Janne måste ha varit sugen på att köra ett 3-5-2 på hösten bara för att visa att killarna behärskar det.
Pastejer. Ni vet hur en bra hörna ska slås. Hård, skruvad, distinkt och sedan träffa ett huvud som inte behöver bidra med kraften själv. Inte höga och dallrande genom luften som HBK:s hörnor ofta var. Jag älskar ordet. Luftpastej: Pastej gjord på luft, ingenting.
Quit. Never quit. Åttionde minuten. Det var fantastiskt att se laget två matcher i rad lyfta sig och vända matcherna i slutminuterna. Det påminde inte så lite om U20-landslagets mentala styrka. Och det intressantaste var att Janne Jönsson stod och pratade i halvtid om att det fanns en plan för efter åttionde minuten. Det fanns en plan. Imponerande.
Ruud Tveter. Det går att säga mycket om den starke norrmannen. Som targetplayer dominerade han kanske inte nickduellerna mot motståndarenas innerbackar. Men det kompenserades mer än väl av dunderfrisparkar, inlägg, passningsspel och bra rörelse. Och mål. Och assist. Allsvensk klass. Lätt!
Supersub Rojas? Ja, varför inte. Precis som Gabriel Gudmundsson eller Simon Silverholt kan han bytas in med tjugo minuter kvar och riva loss offensivt eller täta defensivt genom att sparka blodvite på motståndarnas hälsenor. Hoppas du stannar!
Tränaren. Janne Jönsson, JJ. Som det har rasats mot honom på forumet. Och med viss rätta. Det har funnits tillfällen när spelet borde fungerat bättre. Men helt ärligt. Hur många spelare har HBK använt under året? Och det där glittret i ögonen när han säger "Killarna".
Ungdomar. Hur gör HBK? Hur kan HBK ha samlat på sig en så bra och så ung spelartrupp? Fyra spelare födda 1999 spelade under säsongen, varav en kanske var bäste spelare. Rekryteringar som Mathisen, Kojic och Asaad är alla födda 1995 och senare. Det skulle nästan bli lite tråkigt om det nu rekryteras rutinerade spelare som tar bort våra drömmar om ungtuppar som tar steget fram. Med det sagt önskar jag mig en 18-årig forward som går in som ordinarie...
Vilka håller måttet? Den stora frågan vi alla kommer att leva med fram till mars nån gång. Silly season är de drömmar vi drömmer och den fasa vi känner för att ännu en ung spelare byter klubb och tar ännu ett steg i sin utveckling.
Westerberg. Jesper ”Skägget” Westerberg kom tillbaka en bit in i säsongen och vips var det 4-4-2 som gällde igen. Westerberg har aldrig varit ifrågasatt på sin högerbacksplats. Flera fina inlägg.
X som i spelsystemsrutor. Minns ni 3-5-2? Vi har nästan glömt det nu, men det var ett spretigt men ofta stabilt 3-5-2 som säkrade alla poäng som gjorde höstsvackan möjlig. Janne Jönsson lät vilka spelare som var friska bestämma laguppställningen. Jag var aldrig en av dem som skyllde på 3-5-2, utan konstaterade mest att det är riktigt bra om Killarna klarar minst två spelsystem. Jag gillar möjligheten som bjuds med tre innermittfältare. Fotboll består av en mängd problem som ska lösas genom att våra spelare står och gör mer rätt än motståndarnas. System som fungerar är bra system.
Yttrar, ytterbackar, yttermittfältare, vingbackar. Vi har förvirrat oss fram genom positionerna på kanterna. Vad var det vi hade i 3-5-2? Och vad var bättre eller sämre? Kojic som går in i mitten, Westerberg som slickar kanten. Hur många mål eller assist kom egentligen från kanterna i förhållande till hur mycket vi sökte spelet dit? Vi fick säkert rimlig utdelning men minnet säger annorlunda. Det fanns något outvecklat över kantspelet som kan ha berott på bytet av spelsystem.
Zon. Eller man man. Jag har ingen åsikt.
Åter till Allsvenskan. Jag tvivlade aldrig, från den första träningsmatchen mot GAIS till det stod 0-1 på Olympia (Okej, där ljög jag). Hela säsongen har det känts som att det funnits kvaliteter i laget som pekat upp. Det är något ödesbestämt över att HBK inte hör hemma i Superettan.
Är det inte den ene så är det den andre. Det har varit så hela säsongen att det varit någon som tagit steget fram när det har behövts. När Ruud Tveters målskytte sinade tog Olsson steget fram. Bengtsson och Henningsson turades ett tag om att göra fantastiska matcher på ytterkanterna. Och i sista avgörande matchen var det Pekalski och Asaad som gjorde årets kanske bästa match.
Örjans vall. Gamla goda Örjans vall. Hur många kommer att fylla dig nästa säsong? Med soligt väder och en bra start på säsongen så…
