"Kanske det roligaste supporteråret någonsin"
Delar av redaktionen på Forum 1891 satte sig ned för att summera säsongen i stort, spelarprestationer, det stundande vinterfönstret och mycket mer.
En andraplats i Allsvenskan och slutspel i Europa Conference League – hur summerar du säsongen?
Jakob: – Europaspelet gick så bra som det hade kunnat – flera steg över förväntan. Sett till Allsvenskan är det såklart positivt att vi tog det stora silvret och att DIF är bäst i stan. Med det sagt landade laget slutligen på 57 inspelade poäng, vilket inte motsvarar ett guldsnitt och är en rejäl bit bakom Häcken. Sett till det lag som infinner sig på Kaknäs hade jag velat se DIF på minst 60+ poäng, men på det stora hela tar jag med mig positiva känslor från säsongen. Spelschemat var historiskt tight, spelet såg stundtals fantastiskt ut och drömmen om Europaspel införlivades – då kan jag inte klaga!
Elias: – Nu när man blickar tillbaka på säsongen, så går det bara att konstatera att det är en supersäsong. Även om besvikelsen självklart är stor över att vi återigen inte lyckades knipa det allsvenska guldet. Dock kändes situationen något annorlunda i år. Till skillnad från fjolåret då Malmö FF kunde titulera sig svenska mästare för att de var ”minst sämst” var årets vinnarlag BK Häcken ett otroligt bra lag. Dessutom får Blårändernas Europaspel sammanfattas som en otrolig succé. Djurgården överträffade alla förväntningar och året som varit med alla Europaresor tror jag för många supportrar sammanfattas som det kanske roligaste supporteråret någonsin. Skulle jag ge säsongen ett betyg blir det ändå en stark fyra. Det är det bästa Djurgårdslaget jag upplevt under min tid som aktiv supporter – och jag tror att nästa år kan bli ännu bättre om vi fortsätter spetsa till truppen med ett par kvalitetsspelare.
Gabriel: – Det är helt galet vad svårtolkad ens egen reaktion är gentemot den här säsongen. Man har fått uppleva resultat i Europaspelet som jag inte trodde var möjliga med rådande allsvensk fotbollsekonomi, samtidigt som guldet rann ur händerna mot ett BK Häcken jag tycker att Djurgården är bättre än.
Eric: – En väldigt bra säsong! 9/10. För full pott krävs ett SM-guld.
Mattias: – Jag kan bara instämma i vad övriga redan har sagt. Säsongen har varit strålande och laget ska inte ha annat än ett toppbetyg. Självklart svider det att det inte räckte hela vägen till guld, men med det sagt så hade jag verkligen inte vågat hoppas på detta inför säsongen. Laget har steppat upp otroligt i Europaspelet, något som vi verkligen inte varit bortskämda med tidigare. Att dessutom gå och vinna gruppen i Conference League i överlägsen stil kommer jag att bära med mig länge. Förmågan att ”dubbla” och visa att det är möjligt att spela på två fronter har minst sagt varit både befriande och imponerade.
Isak: – Det är klart att det hade varit makalöst att få kröna säsongen med ett guld, men det räckte inte riktigt ända fram i år. Sett till framgångarna i Europa har ju säsongen dock varit otroligt lyckad – en av de bästa någonsin såväl sportsligt som ekonomiskt. Det ska även betonas att den allsvenska poängskörden under Europaspelsperioden var bättre än den brukar vara för svenska lag som kvalar in till gruppspel.
Om du fick plocka ut en match, sekvens, händelse eller något annat från säsongen som sitter kvar än idag, vad väljer du då?
Mattias: – Det går att nämna Isak Hiens succé innan han såldes vidare, det går att nämna någon av alla avgörande Europamatcher, eller för den delen går det att nämna när Gustav Wikheim vaknade och plötsligt stod som hjälte i derbyt mot antagonisterna från söder. Men jag tror jag landar i att säga Victor Edvardsens kanon från halva planen i 3–0-segern mot APOEL! Det var som att det då på allvar gick upp för mig hur bra denna upplaga mådde och att Blåränderna kunde mäta sig med vilka som helst i årets ECL.
Eric: – Här håller jag med Mattias! Det finns många händelser från den här säsongen som jag kommer bära med mig resten av livet, men Edvardsens mål från halva plan mot APOEL var något utöver det vanliga. Sedan kommer jag även minnas de minuter då allt hände mot Molde hemma. Bortdömt mål, utvisning på Fofana och VM 94-varianten inom tre minuter fick mig nästan att svimma.
Jakob: – Jag skulle vilja plocka ut två matcher. Det kalla bortamötet med Kalmar där Lars Sätra avgjorde på stopptid var inte den roligaste eftermiddagen man upplevt. Däremot vände säsongen helt efter den tunga förlusten och Djurgården radade upp en imponerande förlustfri svit under kommande månader. Även hemmamötet mot Molde var en helt makalös upplevelse och med tanke på insatsen, i kombination med dramaturgin av det hela, vill jag mena att det var kulmen på säsongen. Joel Asoros avgörande på stopptid, hans undertröja vid firandet och den extas som infann sig efter slutsignalen kommer leva med mig länge.
Elias: – Svårt. Jag skulle vilja nämna flera. Slakten av Malmö hemma på Tele2 i våras samt vändningen borta mot Malmö nu under hösten. Dubbelmötet med APOEL som säkrade det historiska första Europagruppspelet och som bjöd på ett mål av Victor Edvardsen som är bland det sjukare man upplevt på plats. Bortasegern mot Gent var också mäktig. Men om jag bara får välja ett ögonblick som verkligen sticker ut för mig så är det derbysegern mot Hammarby. Gustav Wikheims upprättelse! Så mycket skit han hade fått under våren, till viss del med rätta, fick alla kritiker äta upp i den stunden. Efter det fortsatte han dessutom att accelerera för varje match som gick och var lagets bästa spelare under hösten. Han har hållit en hög lägstanivå och när han är på humör så är han alldeles för bra för den här serien.
Isak: – Finns många andra bra exempel här, men den resa som Isak Hien gjort under 2022 är ju helt exceptionell. Att få uppleva hans explosionsartade utveckling och se honom inte bara ta ned allsvenska toppforwards utan även internationellt gångbara motståndare i Europa och Serie A och sedan slå sig in i landslaget, det har varit en riktig saga.
Gabriel: – För att inte upprepa vad ni andra redan har sagt, vill jag istället lyfta fram matchen där Europaresan började. Rijeka borta. Jag gick in med känslan att det var lite oschysst att det skulle bjudas på ett så bra motstånd redan i första kvalomgången, men när Edvardsen satte 1–2 med vänstern efter en genomskärare av Asoro kändes det som att vi redan där och då hade bärgat gruppspel. Lätt att säga så här i efterhand.
Frånsett ”stora silvret”, är det något du grämer dig över? Något som borde gjorts eller kunde gått annorlunda?
Isak: – Det är klart att den ganska så platta vårsäsongen känns tuff när man är så pass nära i guldracet när omgång 30 börjar närma sig. Men det är bara att acceptera att Häcken gjorde det över förväntan när det gäller att hålla i och säkra upp trepoängare. I backspegeln kan jag tycka att det borde ha värvats inte bara en utan två mittbackar i sommarfönstret i och med att alla visste att Hien skulle försvinna inom kort. Det känns som det blev väldigt tunt där bak efter att Melker Jonsson lite överraskande såldes och Frank Odhiambo lånades ut. Tränarna tvingades laborera lite väl mycket för att få ihop en backlinje i vissa matcher under höstens hårda matchande och känslan är att det kostade ett par värdefulla poäng.
Jakob: – Jag grämer mig faktiskt över väldigt lite sett till säsongen i helhet. Det finns helt klart enskilda insatser där resultaten varit stora besvikelser, av olika anledningar. Enskilda resultat är dock vad de är men jag kan konstatera att laget kunde gjort bättre ifrån sig i både derbyn och mot lag i tabellens nedersta regioner.
Elias: – Det som grämer mig mest att vi inte lyckades vinna serien. Vi hade ett jättebra utgångsläge inför det sista landslagsuppehållet men när två av säsongens viktigaste matcher kom direkt efter varandra (Häcken, AIK), så föll vi tungt i bägge. Ska man vinna guld har man inte råd att förlora de två matcherna, särskilt inte när de kommer direkt efter varandra. Men någonstans i bakhuvudet visste man väl att tvåfrontskriget skulle ta ut sin rätt tillslut. Det är inte många lag som går obesegrade i sin grupp ute i Europa och samtidigt vinner Allsvenskan.
Gabriel: – Derbyna mot AIK som stående punkt här? Jag skulle vilja vända på det och säga att det som grämer mig mest är att “galaelvan” aldrig fick möta AIK. Under det första derbyt hade laget inte hittat spelet och under det andra var det ett skadeskjutet lag. Djurgården största problem är, tråkigt nog, att vinna derbyn mot AIK och jag har personligen svårt att se vad som kunde ha gått fel om den elvan hade spelat.
Eric: – Att vi inte vann mot AIK eller Häcken under hösten. Och att Schüller drog på sig ett gult kort i slutet av matchen mot Shamrock och därmed missar åttondelen i Conference League. Den sved.
Mattias: – Som Eric och Gabriel är inne på – derbyförlusterna mot AIK. Vad som borde gjorts annorlunda är svårt att sia om, vi har ändå på det stora hela varit relativt förskonade från skador och truppen har i mångt och mycket bevisat att det gick att ta sig an det täta matchandet på ett fint sätt. Man ska också komma ihåg att en ännu bredare trupp inte nödvändigtvis hade löst dippen i oktober. Samtliga behöver få speltid och det är svårt att hålla en för stor trupp både enad, välmående och i matchdugligt tempo.
Vem har enligt dig varit lagets bästa spelare i år?
Gabriel: – Sett till enskild uppnådd nivå måste det vara Isak Hien. Han kom in lite svajigt hemma mot Degerfors, men efter 2–2 mot Helsingborg var det en helt överlägsen spelare vi hade turen att få uppleva i blårandigt. Sett över en hel säsong är det utan tvekan Magnus Eriksson. Han bidrar med så otroligt mycket mer än bara framspelningar. Han hade det tufft inledningsvis men han har inte gjort en dålig match sedan maj.
Eric: – Hade Isak Hien spelat hela säsongen hade han varit det enkla svaret, men nu lutar jag åt att det blir lagkapten Magnus Eriksson återigen. Mange hade en halvdan start där lagkaptenen inte gick att känna igen efter en hjärnskakning, men under sommaren trummade han igång och var spelfördelare och kämpe på mittfältet i vanlig ordning.
Mattias: – Djurgården har spelat 48 tävlingsmatcher i år och det finns givetvis en massa spelare att välja mellan som har varit framgångsrika på olika sätt och vid olika tidpunkter under säsongens gång. Jag väljer dock kapten Magnus Eriksson. Han har visat mod, engagemang och hjärta och är enligt mig med sin jämnhet den som kanske haft den absolut högsta lägsta nivån.
Isak: – Här måste man väl ändå välja en spelare som har varit med hela säsongen och då får jag vara tråkig och även jag svara Magnus Eriksson. Han fick som sagt en tuff inledning med hjärnskakningen i cupmatchen mot Malmö och fick slita med att komma tillbaka till sin vanliga tajming under en period där laget inte riktigt klickade spelmässigt. Men när han kom igång blev han sådär galet viktig för laget som man börjat bli bortskämd med. Här vill jag särskilt lyfta fram egenskaperna som pådrivare som jag tror har betytt oerhört mycket inte minst i Europa. Man kan ju bara älska hans USA-doftande peptalks kryddade med många "boys" och "huh" som vi utanför den innersta cirkeln fått chansen att avnjuta genom DIF inifrån!
Jakob: – Det är svårt att komma runt giganten Isak Hien, som bortsett från de första matcherna gick från klarhet till klarhet i den blårandiga tröjan. Däremot spelade han bara drygt halva säsongen. Som jag ser det finns det en spelare som sticker ut bland många starka namn i truppen över hela året. Magnus Eriksson spelade nästan varje minut och bar laget när spelet inte fungerade i omgångar. Lagkaptenen stod för smarta assist, tog smällar för att få frisparkar och drev genomgående på samtliga lagkamrater med sitt pannben.
Elias: – Här sticker jag ut och väljer inte “Mange” som ni andra. Jag vill lyfta fram Hjalmar Ekdal. I våras fick han stå i skuggan av Isak Hien och under hösten är det hemvändaren Marcus Danielson som snott de största rubrikerna. Men enligt mig har Hjalmar Ekdal stått för en supersäsong! Han gjorde det väldigt bra redan förra säsongen men i år har han utvecklats sitt spel ytterligare. Tyvärr lutar det mesta åt att 24-åringen lämnar i vinter. Men det ska bli spännande att se vad hans nästa steg blir och hur han axlar det. För Djurgårdens del blir det en stor plats att fylla.
Det allsvenska vinterfönstret stundar runt hörnet – vad vill du helst se hända i Djurgården?
Elias: – Jag tror och hoppas att Djurgården förstärker i alla lagdelar. Piotr Johansson kan inte fortsätta spela 90 minuter match in och match ut. Lämnar Hampus Finndell och Emanuel Banda behöver mittfältet förstärkas och dessutom vore det bra med en–två offensiva spelare som kan konkurrera med våra nuvarande forwards och yttrar. Drömnamnet offensivt vore Jonathan Levi!
Gabriel: – Helst av allt ser jag att vi behåller Hjalmar Ekdal. Tyvärr tror jag inte det kommer hända, så istället hoppas jag att Bosse Andersson använder sig av nyanställda Peter Kisfaludys rykte och plockar in BP-trion Wilmer Odefalk och bröderna Bergvall. Enda nackdelen jag kan se i den typen av rekryteringar är att Isak Alemayehu, också central mittfältare likt Odefalk och Bergvall den yngre, kommer att få riktigt skralt med speltid. Å andra sidan snackar vi om 16- och 17-åringar som mycket väl borde kunna vänta in försäljningar av Finndell och Sabovic.
Mattias: – Vi kan nog förvänta oss en del spelartapp. En anfallare som kan konkurrera med Victor Edvardsen vore lämpligt samt förstärkningar på det centrala mittfältet då det ser ut som att det inte blir en förlängning med Emmanuel Banda och dessutom, precis som med Hjalmar Ekdal, är det tyvärr inte helt omöjligt att Hampus Finndell lämnar. DIF skulle även må bra av en till naturlig högerback för att skapa en nyttig konkurrenssituation, även om Piotr Johansson varit bra och stabil i sin debutsäsong i Djurgårdströjan. Sedan kittlar ryktet angående BP:s stortalang Lucas Bergvall.
Isak: – Det jag helst vill ha är väl status quo, inte minst med tanke på Europaspelet i mars. Det kommer vara nog utmaning att ha ett lag som är uppe i matchform till dess – och försvinner dessutom bärande spelare blir det extra tufft. Namn som ligger lite i skottgluggen är väl Ekdal, Finndell, Edvardsen och Asoro, som andra är inne på här. Kan vi behålla dessa och snickra vidare på lagsamarbetet är jag nöjd. Men det är klart att jag gärna hade sett någon förstärkning också. Är en mittback, en högerback och en anfallare i kategorin "färdiga spelare" för girigt att önska sig?
Jakob: – Med tanke på hur bra laget såg ut under den gångna säsongen i kombination med kontraktssituationer kan man förvänta sig ett aktivt övergångsfönster från Bosses sida. Hjalmar Ekdal, Hampus Finndell och Joel Asoro är exempel på spelare som presterat under en längre tid. När de lämnar, vilket troligen blir inom loppet av ett år som mest, kommer de alla tre behöva ersättas. Utöver det vill jag se ytterligare bredd på höger- och mittbackspositionerna. Jag hoppas också på flera offensiva förstärkningar. Bosse har visat sig bra på att sniffa fram utvecklingsbara spelare och med tanke på att många som startar i DIF är lite äldre vill jag att den strategin fortgår.
Eric: – Gärna en till central anfallare som är bra i presspelet och löper mycket. Jag skulle gärna ta in en mittfältare på tillväxt och en back-up på högerbacksplatsen. Sen beror det även såklart på vilka spelare vi tappar under vintern.
* * *
Håller du med redaktionen? Hur ser du på säsongen – har du någon höjdpunkt?
