Say Oh Ah - Kennedy!
Hammarby fyllde Söderstadion med bara bajare och tog dessutom tre poäng. En av de där kvällarna jag för alltid kommer att minnas.
En vanlig dag i serielunkens träsk. Vi pratar svenska andra divisionen. Vi pratar två lag som väl egentligen hänger i ingemanlandsland.
Vi pratar över 12 000 personer på plats. Helt jävla fantastiskt.
Det har varit en enda lång väntan till matchstart. Ända sedan Kennedy skrev på har tankarna hela tiden dragits åt måndagens match. Förväntan och längtan om vart annat. Och så var det då äntligen dags. Jag och Malin sålde matchprogram på Södermalm innan matchen. Det är inte första gången vi gör vår krogrunda men idag var första gången som känslan var helt annorlunda. Det fanns en glädje och eufori som riktigt gick och ta på. Folk var glada, solen sken och alla vi mötte med rättfärgade kläder såg så tillfreds ut.
Fortfarande pratar vi ett lag som kommer att spela superettan nästa år.
Väl inne på Norra var det dubbla led i klacken. Trångt och varmt. Högljutt och alldeles underbart. Det blir svårt att skriva en regelrätt matchrapport för jag har inte koll. Det är nästan blankt. Jag vet att stämningen när Kennedy presenterades var magisk. Jag minns att jag var väldigt frustrerad i paus då Ängelholm hade lite för bra koll på sitt presspel. De låg tajt och stressade oss till tappade bollar. Visserligen stod vi för halvlekens riktiga farligheter men känslan var ändå att det var stressat och pressat.
Max von Schlebrügge gick sönder under uppvärmningen. Eller, han har en känning i ett lår som plötsligt kändes av mer. Man tog då beslutet att ta det osäkra före det osäkra. Att vila honom nu med långt till nästa match och därmed hoppas han håller resten av hösten än att riskera något. Med kort varsel får Marcus Törnstrand komma in och förutom den där vansinnestacklingen han gör i första halvlek och som renderar ett orangefärgat kort så tycker jag faktiskt att Mackan sköter sig godkänt. Han spelar bredvid en riktigt bra spelare. Vår danske mittback är oerhört säker. Billy Berntsson mötte jag på kryckor utanför. Han sa att det förmodligen var en sträckning.
Erik Sundin imponerade på mig. Som han jobbade. En sådan där ettrig jävel som man som motspelare och motståndarsupporter hatar. Men som är så fruktansvärt skön att ha i sitt eget lag. Han kröner ju sin insats med att göra ett herrejössesmål. Jag har inte sett reprisen än, men jag lovar, det ska jag göra innan jag låter huvudkudden ta emot den här skallen. Vilket mål han gör. Känslan är att han kommer att bli nyttig för oss framöver. Rynells framspelning till målet gick inte heller av för hackor.
Kennedy gör en helt okej insats. Jag hade äran att höra intervjun med honom i sponsorsrummet efteråt och han var inte nöjd själv. Gav sig själv en tvåa i betyg. Att han kan bättre. Han hade ju en chans som han absolut borde ha förvaltat bättre. Han borde ha gjort mål på Sundins passning. Men så jäkla skönt att se honom i grönvitt igen. Jag stod där på läktaren och kände ögonen fuktas när publiken ropade fram honom till Norra efter slutsignalen. Magiskt.
- Jag är glad att Kennedy missade, flinade Sundin till Robert Tennisberg som intervjuade honom efter matchen i Klacksparksrummet. Då kunde ju jag gå in och avgöra i stället.
En som däremot inte var nöjd efter slutsignalen var Johannes Hopf. Jag trodde han skulle mörda någon på väg ut. Så jävla arg över att inte få hålla nollan och jag kan förstå ilskan. Det där är inte okej någonstans. Att slarva så vid en hörna, spela den kort och okoncentrerat. Visserligen halkar Rynell men eftersom folk är uppflyttade blir ytan stor bakom om Ängelholm reducerar på övertid. Det där målet får man inte släppa in. Vi ska vara glada att det kom så sent som det gjorde.
Vårt första mål gör Nik Ledgerwood. Det var ett snyggt mål det också. Erik Sundins djupledspassning fram till Nik är magnifik. Cred också till Nik som tar en riktigt bra löpning där. Överlag tycker jag att han jobbar över stora ytor och gör det fantastiskt bra. I min bok borde han fått priset som matchens lirare efteråt.
Jag har skällt en hel del på domarna senaste säsongen. Idag ska jag däremot credda dagens rättskipare. Jag tycker att han höll en riktigt bra nivå på matchen, några smågrejer kanske men överlag skänkte jag honom inte en enda tanke. Det är väl förmodligen det bästa betyget en domare kan få?
Jag är helt slut. Men så jävla glad. Det var länge sen jag gick ifrån Söderstadion med så lätta, glada steg.
Tack alla ni som var med och bidrog till festen. Det här blev en kväll som jag kommer att minnas länge.