Seger i hemmapremiären
Det som såg lite oroväckande ut i paus vändes på ett par minuter i andra halvlek till solklar seger i den riktiga hemmapremiären.
Inför matchen spekulerades det del kring hur mycket det faktum att ”Pep” kan MFF:s spel utan och innan skulle påverka MFF idag. I första halvlek hade di blåe onekligen stora problem att hitta flyt i sitt spel, vilket i alla fall delvis berodde på att HBK genomförde sitt försvarsjobb på ett mycket bra sätt. De pressade oss hårt och störde vårt normalt sett snabba passningsspel. MFF fick inget flyt i spelet, det gick för långsamt, man valde ofta svåra passningsalternativ och slog bort en hel del bollar på ett sätt som vi, numera, inte är vana att se.
Malmö hade en hyfsad period i mitten av halvleken där man skapade en del bra chanser och Agon Mehmeti var inblandad i de flesta. På en hörna provade han en bicycleta som räddades av HBK målvakten Perez och några minuter senare fick han på ett riktigt bra skott som Perez tvingades tippa till hörna. Strax därefter hade MFF ytterligare en chans som, med lite flyt, kunnat ge en 1-0 ledning. Efter framspelning från just Agon sköt Daniel Larsson ett skott som tog i ribban men tyvärr studsade utanför mållinjen.
Så när knappa minuten återstod av första halvlek fick HBK chans till en kontring på vänsterkanten. Jag hann tänka att MFF-spelarna såg loja ut, som om de redan var halvvägs ute till pausvilan. Och mycket riktigt. Efter att, alldeles för enkelt, ha fått slå in ett inlägg fick HBK:arna tre chanser och till slut blev Dahlin tvungen att plocka bollen ur nätmaskorna. Det var det sista som hände i halvleken och det kändes tungt och lite oroväckande.
I början av andra halvlek hann man för ett ögonblick bli ännu mer nervös när HBK:s Sise kom fri med Johan Dahlin. Men Johan var lika trygg som vanligt och avvärjde, till synes ganska enkelt, chansen. Här kändes en MFF-seger fortfarande allt annat än självklar. Men strax därefter vände matchen till MFF:s fördel.
En tuff och rörig situation mellan Jimmy Durmaz och José Zamora slutade med rött kort för HBK:aren. Till en början blev jag väldigt förvånad – från min position såg jag bara Jimmys nackgrepp på Zamora och inte när Zamora gav igen och var därför övertygad om att det var Jimmy som skulle åka på en varning. Efter att ha sett reprisen förstår jag utvisningen, men hade inte tyckt det varit orättvist med ett gult på Durmaz. Men det är bara att tacka och ta emot.
Ett par minuter senare byts Durmaz ut och in kommer en mycket spelsugen Guille. Plötsligt blev det en helt annan fart i spelet. Bara en minut efter bytet kom ett vackert samspel mellan Guille, Daniel Larsson och Jille. Den sistnämnde nådde med ett inlägg Agon mitt framför mål och kvitteringen var ett faktum. Knappt hade MFF-klacken hunnit fira färdigt förrän det var dags för nästa mål på framspelning av Larsson når bollen Jeff som sätter 2:an bakom Perez med ett skott som egentligen inte såg särskilt farligt ut.
Efter 2-1 ledningen fortsatte MFF att skapa en del chanser men efter hand verkade man slappna av något och ville ibland spela lite för snyggt, vilket alltid är farligt när man bara leder med ett mål. Det var inte förrän i 84:e minuten som MFF säkrade segern helt, kanske något oväntat genom inhopparen Miljan Mutavdzic. På en hörna seglade bollen över Yagos huvud, men bakom honom kom Miljan framstormande som en tjur mot ett rött skynke och stångade in 3-1. Målet verkade ge honom mersmak, han försökte sig senare på ett par skott till, båda dessa täcktes dock av försvarare.
Ännu en härlig seger är ett faktum och det är onekligen rätt gött att vara himmelsblå just nu!
