Segern satt långt inne
Tjugo minuters skönspel inledde matchen. Därefter kröp ångesten tätt. I andra halvlek var det en norrman som frälste oss. Och som tackade Norra vackert.
Hammarby tog emot Qviding på Söderstadion och gjorde det med följande lag:
Johannes Hopf
---
David Johansson
Patrik Gerrbrand
José Monteiro
Erik Figueroa
---
Isac Puppo
Andreas Dahl
---
Maic Sema
Sebastian Castro-Tello
Simon Helg
---
Björn Runström
Inledningen var riktigt stark. Hammarby trummade på, anföll med mycket folk och skapade en hel del farligheter direkt i matchinledningen. När så Andreas Dahl slår en helt magnifik crosspassning i fjortonde minuten ut till Simon Helg som i sin tur gör allting rätt. Sprintar sig fri, målvakten kommer nog lite fel i utrusningen, och Simon är iskall och rullar förbi målvakten. Sköna 1-0 redan i inledningen av första var ju precis den drömstart vi önskat oss.
Det fina spelet fortsätter. Björn Runström gör 2-0 efter ett grandiost anfall där jag mest har "Figges" medklackning på näthinnan. Dessvärre anser linjedomaren att Björn är offside vilket från min position var omöjligt att avgöra men det såg en smula tveksamt ut. Vi har ytterliggare ett mål i nätet som även det vinkas av för offside. Allt detta innan klockan visar 19 minuter. Där och då trodde jag att det skulle bli tämligen enkelt. Att man aldrig lär sig. I Bajen anno 2011 är ingenting någonsin enkelt.
Jag har faktiskt inte förmågan att analysera vad det var som gjorde att vi tillät Qviding äta sig in i matchen. Min ångest slog på och jag är faktiskt helt oförmögen att göra analysen. Helt klart är att vi rörde oss alldeles för dåligt. Så länge vi löpte och tog det hårda arbetet för varandra hängde Qviding inte med i svängarna. När det däremot blev ängsligt och kanske även tröttheten kom smygande så blev det stillastående och en hel del alibilöpningar. Vi tappar vårt press-spel fullständigt och ingen ville ha boll. Lägg därtill en domare som tillät alldeles för hårt spel, vilket i störst utsträckning drabbade oss.
I den andra halvleken kvitterar Qviding. Hopf är arg på domaren men jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte såg vad han blev arg på. Det var återigen en sådan där situation där vi inte får bort bollhelvetet i straffområdet. Bollen går i flipperspel, det ser ut som att Johannes har grepp om den och möjligt är att han får en knuff för plötsligt ligger den där. Fri. Och petas in i mål. Helvete.
Hammarby gör ett par byten i andra. Först går Björn Runström ut och Paulinho kommer in som forward. Han hinner vara på planen i knappa minuten innan Qvidings kvittering kommer. Efter målet får gästerna energi och skapar flera farligheter. Några riktigt rejält vassa och det är med andan i halsgropen man står där på läktarplats. Det är så jävla jobbigt.
Sebastian Castro Tello klev ut, in kom Petter Furuseth. Han tog plats ute till höger och Sema in som central mittfältare. Det är sedan Petter som frälser oss. Med bara minuter kvar av ordinarie speltid, efter att Paulinho precis bränt ett jättelägem Dahl en frispark som målvakten gör en jätteräddning på, drar Furuseth på ett skott från distans. Att se bollen smita in i målvaktens högra kryss var inget annat än ren kärlek. Fruktansvärt skönt. Och fruktansvärt viktigt.
På övertid drar Andreas Dahl på sig sitt andra gula kort och visas därmed ut. Om jag fattat saken rätt så är han i och med detta avstängd i två matcher. Han var redan avstängd i och med sitt första gula kort i matchen och när utvisningen kommer så bör han således bli avstängd både mot Åtvidaberg och Degerfors. En rejäl jobspost. Frisparken som Qviding får när Dahl blir utvisad är det sista som händer. Det blev rejält farligt men domaren frälser oss genom att blåsa grönvit frispark vilket upprörde gästerna. Själv kunde jag inte känna annat än det var rättvist med tanke på alla märkliga domslut vi fått emot matchen igenom. Den assisterande domaren framför oss på Norra hade ingen bra dag på jobbet i andra halvlek.
Nu har dett gått en dryg timme sedan matchen blåstes av. Tre viktiga poäng till oss men jag brottas fortfarande med ångesten över den usla självbilden jag har som bajare. Jag har så jäkla svårt att acceptera att det är så här det ser ut numer. Att vi står där och jublar oss lyckliga över att ha slagit seriens överlägset sämsta lag med 2-1 typ på övertid. På hemmaplan.
Petter Furuseth ropas fram för en sång efter matchen. Han väljer att hålla ett tal till klacken. Jag hörde inte allt han sa men andemeningen var att han tackade oss. Att det är ett fantastiskt stöd spelarna får av oss och att vi är viktiga som fan. Han avslutade med att peka upp på Norra och säga: "Det är NI som är Hammarby".
Som sagt, tre viktiga poäng. Men jag går fortfarande omkring med stor oro över det som händer i föreningen. Den här veckan har skapat en ocean av frågetecken hos undertecknad.
