Serieledning efter seger i Göteborg
Jiloan Hamad satte Bajen i tabelledarläge när han ikväll i matchens flämtande slutminuter satte 1-2 borta mot Göteborg.
Får man inleda med en fråga? Eller, snarare, får man inleda med en sån här fråga: vände Bajen på den pescetariska steken idag? Får man fortfarande dra fiskskämt i relation till bortamatcher i Göteborg? Man får det va? Iallafall idag.
Det var trots allt inte igår Bajen fick ta en bortaseger med sig hem ifrån Göteborg. Senast man tog 3 pinnar av IFK Göteborg, mer specifikt, på bortaplan, var 2006. Det var en handfull år sen, med andra ord.
Så vad hände, egentligen, när man på stopptid forcerade med sig 1-2 och kom segrande ur omgång 2's drabbning som tog Bajen till toppen av tabellen, och Jiloan Hamad upp i skytteligaledning?
Bajen inledde aktivt, men skötte sig mer defensivt väl än sken offensivt. Första femton drev man på fint, tog sin in på ytorna man visste att Göteborg ville ta för sig själva, vann sina dueller, och gick framåt i den mån man kunde. Djurdjic kommer, om han fortsatt ser ut såhär, ha mycket att kontribuera till matchdagar. Skärpan, som var sådär, (ett antal offsider och ett par otajmade löp och missar i kommunikationen) tog inte ifrån det faktum att han visar på kvalitéer som Bajen behöver så mycket som möjligt av.
Första halvlek bjuder inte på så mycket i ren händelseväg, som sagt. Jiloan får en frispark ifrån 28m efter att han rivits ned i fjärde. Tankovic lyfter den över. Man håller i bollen. Rullar runt den. Djurdjic till Sandberg, lyft mot Tankovic och samme Djurdjic, ut till Hamad, ned till Junior. I elfte minuten missar Paulsen helt en huvudduell (take your notes, people, det här händer nämligen inte ofta) och tappar då såklart Diskerud, som lurat bakom ryggen på honom och som väntat på en öppning av like. Fällman är honom hack i hälarna när han störtar fram, boll framför fötterna, men kan inget göra förrän Diskerud är djupt, djupt in på Wilandskt territorium. Wiland själv möter honom i straffområdet, lyckas plocka bollen och avstyra vad som hade kunnat bli matchens öppningsmål.
Tolv minuter in och Borges kan lyfta in bollen i straffområdet mot mötande Djurdjic. Efter att bollen nystats ut ur direkt fara tappas den vidare till Tankovic, som kan väggspela sig tillbaka med Khalili till bollplank. Khalilis skott saknar dock tyngd, och plockas enkelt av Dahlberg. I utspark nyper Affane till sig bollen och river av nedför högerkanten. Med sig på insidan har han Salomonsson, som kan lägga den mot straffområdet. Där finns dock Borges, som kan nicka ut bollen till hörna. Salomonsson får ned den framför fötterna på sig, ping pong uppstår, bollen tas omhand om av Junior och Fällman. Det väger fram och tillbaka utan att riktigt hitta en centerpunkt, men när vi utgår efter 45+1 utav mycket lika samma spel, så tycker jag att Bajen gjort det bättre. I mina matchanteckningar har antalet missade chanser för Bajen övervägt de för Göteborg. Nu kan det ju såklart tas som att Bajen är än sämre på att förvalta sina chanser, och ja, så är väl såklart fallet, också. Men medan Affane, Salomonsson och Diskerud blixtrade till då och då, så fanns där för bortalaget mer kontinuerligt spel upp mot sina spetsspelare, än tvärtom.
Men inga mål skulle det bli. Inte förrän i andra halvlek.
Andra halvlek drar igång med att Bajen kan göra 1-0. Djurdjic får med sig Khalili högt upp i banan i 47e på varsinn kant. Djurdjic lyfter över den till Khalili, som ser ut att få till ett lovande avslut. Det visar sig bli litet för sent, litet för snävt, på fel fot: bollen går litet tamt i nätsidan, istället för att runda Göteborgs Dahlberg. Direkt ifrån inspark trillar Göteborg med sin boll nedför planen, Ómarsson fångar upp den på straffområdeskanten och försöker vägga sig inåt. Jeppe är dock där och täcker, är följesam när han buffrar spelare och boll tvärsöver planen och över kortsidelinjen till inspark för egen målvakt. Det börjar väga litet slarvigare fram och tillbaka här. Inte riktigt, än så länge, så att det är två helt olika halvlekar, men det är nog så att det blir märkbart.
I 57e kommer Hysén in, till förmån för Göteborgs annars klart mest färgstarka karaktär för matchen, Ómarsson. Han var simultant överallt för laget och höll i de flesta trådar, hade även de vassaste av Göteborgs målchanser i första halvlek. Det är ju dock, kvalitetsmässigt, ingen tråkig stämpel att ha för sig när man kan ha Tobias Hysén bänkad, oavsett orsaken till det. Speciellt så när han kommer in, bryter boll på mitten där Tankovic hafsar litet, och spelar fram en centralt placerad Diskerud till 1-0.
I 58e får Bajen hörna. Affane slarvar med boll på mitten, något som Bajenmittfältet har stenkoll på. Upp i fältet, ingen tid att förlora, när Hamad lägger upp den på Djurdjic, som lurar i straffområdet. Ohlsson är dock huvudet före honom, och kan brösta ut den till hörna. Jeppe stegar upp för att ta den. Slår den - mot första stolpen.
Som man brukar säga: står där en första stolpe djupt nedgrävd i jorden, och Bajen spelar, så finns där också en Björn Paulsen på ungefär samma plats, en meter eller så utställd. Björn och hans slående abilitet för att hitta rätt på fasta situationer. Han fick ett par försök på sig, och till slut så: stenhård, Sakor hade inte en chans att vare sig plocka honom eller styra nicken. Ingen stod framför, ingen kunde ingripa. Bajen hade kvitterat. Bland den tillresta klacken reste sig sången än bredare, steg än högre. Än var det inte över.
Sista halvtimmen skulle bli både innehållsfattig, och innehållsrik. Båda lagen satte ut så hårt som möjligt på att rulla boll i så aggressivt små trianglar runt varandra som möjligt. Allt hafsades med, inget tänktes riktigt igenom: för varje boll som tappades så var det än en brytning som cirklades runt. Fällman följde sin gubbe inåt plan, Junior, med sitt brutna finger, skuggade spelare under mittcirkeln. Ohlsson taggade sig fast vid Bajens anfall i den mån de kom framåt. Hysén drev runt, ute efter byte, men också utan att htita något. Både Kennedy, Dibba och Engvall kommer in i favör för Djurdjic, Jeppe och Sakor. Engvall, som bytts in för Sakor, som inte haft en så bra dag på jobbet, får inte tillfälle att uträtta så mycket. Kennedy gör vanligtvis ett fenomenalt jobb med att styrka upp och stabilisera, ingjuta litet disciplin i ett lag som ibland kan förlora sig själva till sin egen otålighet. Idag märks han inte nämnvärt av på spelet i sig (det tål att noteras att kaptenen inte heller får mer än en kvart på sig), men det är ju som att det - bara gör något, att han är där.
Och Pa Dibba. Som han sliter. Och springer. Och envisas. I 72a plockar han upp bollen inte långt ifrån egen backlinje. I slutet av 72a har han snurrat upp Calisir på kanten fullständigt, och tråcklar sig förbi honom in i Göteborgs straffområde.
10 minuter senare har han direkt kontribuerat till Jiloans avgörande mål. Sann till sin karaktär så är det varken med speciellt mycket finess eller grace som det händer: Pa står rent av ganska udda till för att bryta sig igenom Göteborgsförsvaret och klämma sig in till 1-mot-1 med Dahlberg. Men likväl kommer han ju dit. Tillsammans med Jiloan, som kan kasta sig på returen som Dahlberg släpper efter Pas inledande skott. Målvakten får handen på bollen två gånger. Men, tredje gången gillt: bollen må långsamt trickla in, ta i stolpen, ett halvt utsträckt ben, och sånär fångas in igen av Dahlberg. Men in går den.
Klockan står på 90 minuter. Al Hakim har adderat 3 minuter. Det ska inte hända så mycket mer. En sista kippning efter luft, och ett kvitteringsmål, ifrån Göteborg, som avfärdas av backlinjen. En visselblåsning.
2006 var året. Björn Runström var spelaren, två gånger om, som nätade sist Bajen vann borta mot IFK. Idag tangerade Jiloan det. Ett liknande resultat, tolv år senare. Den fråga som kvarstår, och som vi kommer att undra över fram till i höst, är: hur kommer tabellen se ut, när allt är sagt och gjort?
