Sex och Jävligt offside: Nästan synd om folk som bor i Malmö
Veckans lista med en stad som få andra och en domare som får andra att verka bättre.
Malmö (NY)
Promenader i parkerna, frukostar på Savoy, springa på Markus Halsti på Epicuré, vandra planlöst från Stortorget till Möllan mot Ribersborg, ta en kaffe eller en öl på en uteservering i ett strålande och skinande försommarväder, träffa andra himmelrikare för ett ”redaktionsmöte” på JP:s, närma sig Stadion, kliva in på Stadion, genom Pildammarna efteråt… Det är nästan så att jag tycker synd om alla er som redan bor där och inte får uppleva känslan av att sitta i en bil söderut och veta att en långhelg väntar i Sveriges bästa stad.
Serieledning (1)
Trots två tappade poäng i måndags leder vi serien. Det vore synd att dra till med ”läst bäst i serien”, för när vi började sjunga den mot Djurgården kom deras 2-2-mål. Men ändå, vi har tre poäng ner till Elfsborg och det finns inte mycket som talar för att avståndet ska behöva minska. Frånsett en viss bristande effektivitet och svagt defensivt arbete på sina håll, så ser spelet alltjämt både övertygande och betryggande ut. Jag hoppas detta var ett olycksfall i arbetet mer än något annat. Det är bättre att jagas än att jaga.
Guillermo Molins (NY)
Två mål och en assist har kommit från Guille i veckans bägge matcher. I ett lag med väldigt mycket individuell kraft och skicklighet har han ändå varit något av tungan på vågen. Som lagkapten ska han leda laget, gå i bräschen och vara ett föredöme. Det vore synd att påstå att han har misslyckats med detta.
Matchen mot Örebro (NY)
Om än att spelet inte fungerade fullt lika bra som vanligt (höga krav 1), om än att det inte var fullt lika vackert att bese som vi har vant oss vid (höga krav 2), så var det mycket imponerande att se hur MFF spelade av matchen mot Örebro. Efter hemmalagets reducering kom nervositeten som ett mejl i inkorgen, men de polkagrisrandiga gav inte sina motståndare några större chanser till ytterligare ett mål. I stället höll man bollen inom laget, lät tiden gå och såg till att så att säga döda matchen. Vackert i all sin överlägsenhet. Man behöver inte tokanfalla hela tiden.
Emil Forsberg (NY)
Jag och många med mig såg Emil att bli en av årets stora utropstecken. Kanske har han helt enkelt försvunnit en aning när han har jämförts med de andra offensiva krafterna, men han har hur som helst inte satt så stora avtryck som många förväntat sig. I matchen mot Djurgården visade han emellertid tydligt varför vi tror så mycket på honom. Två assists och hela tiden ett hot framåt: årets bästa match.
Dardan Rexhepi (NY)
Spelare som kämpat länge men får begränsat med speltid, som biter ihop, inte gnäller i media, får en ny chans i ett lag som inte heter IFK Göteborg eller Helsingborgs IF; det är klart att jag unnar en sådan spelare en framgång. Enligt rapporter gjorde Dardan Rexhepi en riktigt bra match mot Örebro för sitt BP och såg till att en poäng räddades i slutsekunderna genom att först bli fälld och därefter själv slå in straffen i mål. Kul.
Man ska egentligen inte skylla en förlust eller poängtapp på domaren i en match med så många avslut där några borde förvaltats bättre. Så då gör jag inte det. Men domaren, Bojan Pandzic, fick sig nog en tankeställare om han håller på den här nivån, i matcher med så högt tempo och sådan frenesi på både planen och läktarna som i måndags. Han missade två straffar för Malmö FF, han och hans linjedomare missade en offside som hade gjort diskussionen om straffsituation två helt ovidkommande, han kompensationsblåste, han tog en utvisning som var tämligen horribel. Så även om det inte går att skylla två tappade poäng på en domare, så går det ändå att konstatera att herr Pandzics medverkan på planen i alla fall inte underlättade för MFF att bärga årets femte raka allsvenska seger. Det är nog det snällaste jag kommer på att skriva om honom för tillfället.
